lördag 29 december 2012

Mellandagsluft

Nu har jag hunnit vara ledig i en hel vecka. Firat jul med familjen, ätit goda middagar, myst med min älskade, legat och läst i soffan, promenerat i dagsljus, sovit flera timmar längre än vanligt varje natt och nu har jag landat i ett helt annat tempo på mina tankar, handlingar och hela liv. Så avstressande att jag går runt med känslan av att världen är inlindad i mjuk bomull hela tiden.

Och hur går det med lilla skrutt? Jo tack bra. Inga fler blödningar sen sist och massor av sparkar, box och bök. Magen börjar vara stor och i vägen nu, men jag kan fortfarande träna och känner mig inte särskilt stor och klumpig i övrigt. Hos barnmorskan alldeles före jul såg allt ut precis som det skulle. Möjligtvis att jag gått i upp i vikt lite för lite, men det börjar vara svårt att äta tillräckligt när magen känns full jämt, och då har jag kanske tappat lite muskelmassa till den lilla. Tyvärr, men det går ju alltid att träna upp sen när jag orkar med de riktigt tunga passen och riktigt stora köttbitarna igen.

Idag var vi och handlade babyskydd till bilen och skötbädd till badrummet, och alla runt omkring oss har svårt att prata om annat än barn. Det börjar bli påtagligt, verkligt och nära nu. Spännande!

Hos föräldrarna på julafton.

söndag 23 december 2012

Adventskalender och God Jul!

Tredje veckans adventskalender blev det inte mycket av. På söndag natt blev Fredrik sjuk i nån sorts matförgiftning/kräksjuka, så hela första halvan av veckan upptogs förutom av långa jobbdagar av att göra allt jag kunde för att undvika att bli smittad och att rodda precis allting praktiskt här hemma. Vältajmat att det snöade i princip oavbrutet också. Och så hade jag tid på vårdcentralen, missade jobbtid och var tvungen att jobba över. Yey! Så nej, när jag dunsade ner i soffan nån gång sent på kvällarna fanns det inte riktigt tid och ork över till att tänka på nåt annat än att ta sig igenom nästa dag också, och sen sova så effektivt som möjligt.

Alla matrelaterade att-göra:n inför julen fick jag ju skjuta på till senare under veckan, så sen har jag haft extra fullt upp med det också. Men äsch, nu ska det inte gnällas - jag har tagit mig igenom allt, gjort varenda grej jag skulle, hållit mig frisk och nu är det jullov och granen är klädd, skinkan kokad, tryffeln chokladdoppad, ljusen tända och så vidare. Nu kan lugnet få sänka sig över mig och all koncentration bara gå åt till att umgås med familjen, att äta gott, att låta dagarna sakta flyta förbi utan måsten och att bara njuta av alltihopa. Yey! På riktigt.

Och sett från den ljusa sidan så har ju massor av roliga luckor kvar att öppna nu, lite när jag känner för det, under julledigheten.


God Jul på er alla och hoppas att ni får riktigt sköna helger! Nu åker jag till Unbyn och landar framför en sprakande brasa.

torsdag 20 december 2012

Godishuset

I år fick jag äntligen till mitt pepparkakshus som jag så länge drömt om att göra. Först ritade jag mönstret, vilket var den enklaste biten. Att skära ut alla små fönsterrutor (Med mattkniv! Man tager vad man haver.) var mer pyssligt, men nu har ju en färdig mall ifall jag skulle vilja göra fler hus - fast om jag känner mig själv rätt så skulle det kännas alldeles för tråkigt att göra ett precis likadant igen.

I alla fall, i fredags bakade jag ut degen (färdigköpt - det här huset är inte till för att ätas) och gräddade alla delarna. Vissa fönster pyste ihop en del, men bitarna var såpass mjuka att det gick bra att fixa till det direkt de kom ut ur ugnen.

Sen höll jag på nästan hela lördagen med hoplimning och dekoration. Vilket pyssel! Först limmade jag alla fyra väggar mot varandra och lät det torka med burkar omkring som stöd. Sen spritsade jag kristyr runt alla fönster och dörren, och så började jag med bron (alltså förstukvisten, om nån icke norrboende skulle läsa det här). Det var mycket limma - vänta - limma - vänta.



Här står pelarna, avskurna polkakäppar, och torkar med tändsticksaskar till stöd. Brotaket dekorerade jag innan jag monterade upp det, för att lättare komma åt. De små hjärtana är nån sorts kakdekoration, finns att köpa på burk bredvid strössel och bakpulver och sånt i affärerna.


Här har stora taket kommit på plats, och skorstenen. Den limmade jag först alla fyra sidor på, lät torka, och satte sen fast på taket. Och så Never Stop och kristyr som takpannor.

Bara kvar att spritsa istappar, och sen färdigt!




Jag måste säga att jag är ganska stolt över mitt första byggprojekt.

onsdag 19 december 2012

Senapskok

Bland det bästa med julen är ju julskinka med mängder av näsbrännestark senap på. Mycket styrka och mycket smaksättning ska det vara, ungefär så långt ifrån Slotts man kan komma (att bara ha ätit korvståndssenap och påstå att man inte tycker om senap är som att bara ha smakat burkchampinjoner och säga att man inte tycker om svamp). I år blev det två sorter, en äppelsenap som jag gjort förut och vet uppfyller mina krav, och en whiskysenap av lite annan typ men som jag hoppas också ska klara ribban. Det tårades i alla fall i ögonen som när man skär lök när jag vispade ihop den.


På avsvalning. Det är verkligen superenkelt att göra egen senap, och så brukar folk bli väldigt imponerade av det och tycka att man nästintill åstadkommit underverk. För att alla fått för sig att det är svårt och krångligt gissar jag - det trodde jag också innan jag hade testat.

söndag 16 december 2012

Adventskalendern vecka 2

10 - Äta sushi. Vitt ris och soja är inget jag vill äta varje dag, men nån gång då och då tar sushisuget överhanden. En hel makirulle med lax och brie, mums! Och så doppa i soja med så mycket wasabi i att det bränner i näsan.


11 - Träna marklyft. Inte den bästa övningen för mina leder just nu, men det är en av mina absoluta favoriter och man måste väl inte vara så förbenat klok och förståndig precis jämt? Jag gick bara upp till några set på 60 kg dessutom, och kände ingen smärta efteråt. Det var roligt att i alla fall få känna lite på stången.

12 - Bada. Jag fick soppatorsk den här dagen, så att krypa ner i ett lååångt, varmt bad på kvällen passade perfekt. (Jag älskar att bada men tar mig oftast inte tid till mer än snabba duschar.)

13 - Titta på årets Luciakonsert. Givet den här dagen.


14 - Baka ett pepparkakshus. En sån grej som jag alltid velat göra men som aldrig blivit av. Jag ritade mönstret i förra veckan, och på fredag bakade jag ut alla delarna. Det är nog den närmaste kontakt jag haft med gluten på nästan två år, men det funkade rätt okej tror jag. Förutom att jag hade glömt hur mjölet bränner och sticks i näsan när det dammar, fast det kanske det gör för alla? Hela lördagen ägnades sen åt att sätta ihop och dekorera alla delar - kommer i eget inlägg.

15 - Börja se Fanny och Alexander. Jag stannade halvvägs in igår, men alltså varför, varför har jag inte sett den förut? Så att jag hade kunnat se om den inför varje jul och bada i julstämning och karaktärer och igenkänning och miljöer och bisarr humor? Jag blev lite kär.


16: Tredje advent - Dricka glögg. Det är besvärligt när man inte kan göra eget mulled wine och krydda så mycket man vill och söta så lite man vill. Köpt alkoholfri glögg kan vara gott i mycket små doser (våra glöggmuggar rymmer inte mer än ½ dl), men nu var det julens tredje glöggkväll och jag känner att årets sötsliskkvot är fylld med råge.

onsdag 12 december 2012

Julgranskottar

Pysselblogg! Ifjol torkade jag äppel- och apelsinskivor som jag hängde i granen, men i år var jag sugen på kottar.

Först gick jag jag ut i skogen och plockade hem en bunt tallkottar förstås, och så fick de ligga på tork i nån vecka.


Sen virade jag små bitar metalltråd runt fästena och gjorde en ögla. (Tänk på att många kottar har tappat sina fästen eller så lossnar de när man drar fast tråden, så plocka hem minst dubbelt så många kottar som du tänkt göra julgranspynt av.) Nu är det enkelt att dra ett fint snöre genom öglan och knyta en rosett.


Dags att måla. Jag målade mina vita och hängde på tork på blompinnar. Man behöver inte vara så noga utan måla mest upptill och längst ut på fjällen, så att det liknar snö som fallit. Vänta tills det torkar.



Avsluta med att dra några drag med silvertuschpenna längst ut på fjällens spetsar så att "snön" gnistrar lite. (Syns lite dåligt i taklampsljuset.) Färdigt!

Nu har jag 33 fina julprydnader till granen nästan gratis; det enda jag köpte enkom för det här projektet var snöret från Panduro och tuschpennan. Sen är det nog ganska bra att fylla vår gran med en massa lätta små kottar, då den vi plockade hem från skogen förra helgen är väldigt söt men har såna där tunna veka grenar som inte orkar hålla uppe så många gram innan de viker ner sig som bananer och pyntet ramlar i golvet. Dubbel vinst alltså!

söndag 9 december 2012

Adventskalendern vecka 1

(Och två dagar extra eftersom det var den första december förra lördagen.)

1 - Börja virka på koftan. Jag köpte garn till den här koftan i svart för flera veckor sen men hade ännu inte tagit mig tid att börja på den. Nu har jag kommit igång lite grann.

2: Första advent - Tända ett doftljus. Var fullt upptagen hela förra helgen och hade inte tid att tänka på kalendern, så jag valde nåt enkelt och tände mitt gingerbread-ljus vid teven på kvällen.

3 - Springa intervaller. Barfota på löpbandet efter en lång dag på jobbet - efteråt var all mental mosighet som bortblåst. Som mest kom jag upp i en fullkomligt svindlande hastighet av 12 km/h, haha. Anpassning, anpassning, anpassning.

4 - Läsa ett magasin. En dag full av trista vardagsbestyr, men den blev lite bättre av att jag fick fördjupa mig i livet på dagens Kuba i senaste National Geographic.

5 - Plocka hem lingonris.


6 - Lyssna på musik utan att göra annat samtidigt. Svårt! Oftast sitter jag vid datorn, försvinner in i nån lång text och upptäcker en halvtimme senare att jag inte hört ett dugg av musiken jag satte på. Så då blir det att jag inte lyssnar på musik alls istället, och det är ju rätt urtrist egentligen. Nu återupplevde jag lite härligt skruvad King Crimson.

7 - Fota en landskapsbild.

Ett snöigt, snålblåsande vinterlandskap i gråskala.

8 - Börja läsa Aniara. Den har stått på min att läsa-lista i många år. Tidigare i höst läste jag Nässlorna blomma och blev väldigt positivt överraskad, så sen dess har jag känt mig extra peppad på rymdepos.

9: Andra advent - Pyssla en tomte.

Det blev en liten garnis med virkad rock och luva. Det var inte meningen, men jag tycker han ser lite asiatisk ut i uttrycket.

tisdag 4 december 2012

It's working out

Det har varit svårt att träna på sista tiden, och ett par veckor har jag knappt vågat röra mig alls mer än i promenadtakt, men med trial and error har jag kommit fram till att rörelse gör saken varken sämre eller bättre, och det klart bästa för mitt välmående är att försöka leva så vanligt möjligt och göra saker jag tycker om. Som att träna! Jag hann bli ganska nere där ett tag när det kändes som allt roligt i livet togs ifrån mig och kvar var bara att jobba och sitta i soffan och dö av uttråkning och rastlöshet. Men nu är jag tillbaka på banan.

Hur går det då att träna i 29:e veckan? Över förväntan. Jag fortsätter att jogga långsamt barfota på mitt löpband, i upp till 30-35 minuter. Vill jag ha mera rörelse fyller jag ut med crosstrainer eller utomhuspromenad. Det är ju inte konditionen eller musklerna som sätter stopp, men jag tänker att det inte är värt att fresta alltför mycket på leder och senor i fötterna nu när de är extra känsliga av relaxinet, och inte särskilt vana vid barfotalöpning heller. Några små intervallpass blir det också, men bara för att det är så roligt och aldrig så hårt att jag kör helt slut på mig. Jag hoppas att det ändå hjälper mig att hålla konditionen uppe, för uthållighet är något jag absolut inte vill sakna när det är dags att föda barn.

Ute blir det bara promenader och stavgång nu när det är snö och iskallt. Tänk om man hade kunnat susa fram på cykel... Oh well, jag antar att jag å andra sidan kommer vara väldigt glad till våren när jag vill tillbaka till bra flås och hela cykelsäsongen ligger framför mig.

Och så styrketränar jag ett par gånger i veckan. Ibland tungt, ibland mindre tungt, efter dagsform. Några grejer har jag fått sluta med, som pullups (sliter mer i armbågslederna än det jobbar musklerna och så ger magen mig helt fel tyngdpunkt så att jag inte kan hänga rakt ner utan liksom glider fram i jättekonstig vinkel), knäböj ass-to-the-grass eller overhead och de riktiga tunga marklyften (båda på grund av att mina sacroiliacaleder blivit överrörliga igen, jag hade mycket problem med dem i tonåren när jag växte). Plankor och hollow rock holds funkar fortfarande, men jag vet inte om jag "borde" sluta med dem ändå? Tar det lugnt med coreövningarna hur som helst. Annars kör jag på ungefär som vanligt, fast med lite lättare vikter. Jag längtar redan till att få lasta på tyngre igen, att utmana mig själv och rasa ihop i en utmattad lycklig hög efter ett extra tufft pass. Men det kommer, det kommer.

I början när jag tränade brukade jag tänka att det inte var nån brådska, att det inte gjorde något om jag tog det lite lugnt och fegt, för jag "har ju hela livet på mig att komma i den form jag vill vara". Det var på den tiden träningen fortfarande var obehaglig, nåt jag egentligen helst ville slippa undan och nåt som krävde en massa mental kraft för att alls genomföras. Nu under graviditeten får jag försöka tänka likadant, men istället som ett sätt att bromsa mig själv så att jag inte riskerar skador i min träningsiver och för att hålla humöret uppe trots att jag inte kan göra det jag älskar riktigt fullt ut längre. Det är lustigt hur livet utvecklas...

Trött och glad efter dagens no brainer-pass: 100 clean & press.

lördag 1 december 2012

En skör tråd

Obs. Privat och personligt inlägg, så hoppa över om du inte har lust att läsa navelskådande gnäll.

De här sista veckorna, nej nästan månaderna nu, har varit tuffa. Ibland ser verkligheten inte ut som man tänkt sig fast man gör "allt rätt". Jag har varit så rädd och orolig så många dagar och nätter och det tär hårt på psyket; på ett sätt är det faktiskt precis som att leva under dödshot. Men det har hjälpt mig att prioritera vad som verkligen är viktigt och att förhålla mig ödmjuk till omvärlden.

I vecka 21 fick jag min första blödning. Det var några hemska timmar innan läkaren på förlossningen konstaterade att det "inte verkade vara nån fara". Hem, vila, vänta. Besök på vårdcentralen. Fler blödningar, fler vårdbesök. Ständig oro. Infektion och en antibiotikakur som jag verkligen, verkligen inte ville uppleva då jag vet hur mycket det kan förstöra för mitt barn, men ibland har man liksom inget val. Sakta börja våga hoppas igen, bara för att slås ner igen av nya blödningar med några få dagars mellanrum. Bara för att det var ofarligt första gången försvinner ju inte risken att det skulle vara nåt annat nästa gång det händer och det är ganska omöjligt att hålla tankarna från att skena iväg.

Och allt det här precis under den värsta tiden, precis i gränsen för hur mycket för tidigt född man kan vara och ändå överleva. Jag har ju vetat att om något går fel nu så kommer mitt barn förmodligen inte att klara sig, men hela vårdapparaten skulle göra allt för att h*n skulle göra det, och även om det såg ljust ut från början skulle det fortsätta vara osäkert i månader och kanske år framöver, in och ut på sjukhuset och omöjligt för oss att börja vårt liv tillsammans. Det var verkligen inte en sån start jag ville ge min älskade unge!

Nu har veckorna gått så pass långt att jag börjar våga ha lite hopp även de sämre dagarna, men verkligheten och vardagen är fortfarande så skör att jag helst bara önskar att det vore februari nu, eller åtminstone januari... eller åtminstone jul. Jag knagglar mig fram en dag i taget.

(Kanske är det förresten därför jag känner mig så ovanligt peppad inför julen i år? För när det är jul är jag till och med på rätt sida om 30-strecket, och det om något är ju värt att fira.)

onsdag 28 november 2012

Julväntan

"Alla" verkar ha en egen julkalender i år, främst företag som lottar ut en vara per dag, har halva priset på en vara per dag, lockar med giveaways vid beställning osv., men även privatpersoner som snickrar ihop sina egna prestationspressare, träningsutmaningar eller små prylmeckan. En egen julkalender är ju en jättebra idé i botten så det hakar jag på! Men jag vill ha min helt fri från stress, krav och köphets, så jag har byggt en egen utifrån saker som får mig att må bra, små guldkantsögonblick i vardagen och sånt som är lustfyllt men som ofta får stryka på foten för att det ju alltid finns så mycket annat som bättre behöver göras.


Tjugofyra grejer jag ska göra eller uppleva, men jag får välja fritt vad jag ska göra vilken dag helt efter vad jag tycker låter roligast just den dagen. Det kan ju variera radikalt beroende på ork, humör, sömnläge, mående, övrig planering osv.

Några saker är utöver det vanliga, som att prova en ny restaurang och göra ett pepparkakshus, medan annat är enkla grejer som att läsa ett magasin, ta ett varmt bad och att äntligen börja se Fanny och Alexander från början (jag försökte en gång under en jul med huset fyllt av fika- och umgängesmaniska släktingar, men jag gav upp efter nån halvtimme av ständiga koncentrationsavbrott). Och så finns det en som jag inte vet om jag kommer kunna göra, men som skulle vara väldigt roligt för det var många år sen sist; att bygga en snölykta. Är inte vädergudarna snälla med mig får jag klura ut något annat att ha i reserv.

På lördag kör vi!

tisdag 27 november 2012

I frodigheten

Äsch. Att försöka sortera och få nån sorts sammanhang bland många hundra bilder från minst sagt skilda miljöer visade sig vara nästan omöjligt. Och så är jag så missnöjd med min kamera som börjar ha några år på nacken, den gör det mesta kornigt och har en repa i linsen som förstör varenda bild med minsta ljusinsläpp. Här är några random i alla fall.

Sagolik park inne i stan.
På en keramikverkstad.
Kokande vatten! Vulkanisk aktivitet var det gott om, och tyvärr luktade det fruktansvärt äckligt.
Rötter.
En dag packade vi matsäck och vandrade längs kustlinjen hela dagen med svindlande utsikt.
På teplantagen!
Utsikt över Furnas.
Ännu en fantastisk park.
Taggbollar.
Typisk kyrka. Varenda liten by hade minst en och alla såg nästan likadana ut, vita och i lavasten.
Från hamnen.
Östra delarna av stan. Ponta Delgada har 30.000 invånare, nästan samma som Boden, men det är nog den enda likheten. Vad gäller trafik, bebyggelse, människor i rörelse, restauranger, butiker osv. känns den mer jämförbar med en svensk stad med 100.000+ invånare. Fascinerande.
Bäst var nog ändå naturen och att det var så enormt mycket liv i varje vrå, ett sånt överdåd av växtkraft. Mossor, ormbunkar och annat trängde sig fram överallt, på husfasader, balkonger och som här, på andra växter. Många arter är endemiska och i princip allt som förs hit utifrån stortrivs och växer sig större än nån annanstans. Tänk att få leva mitt i all den grönskan.

lördag 24 november 2012

Andning


Standardscenariot hemma i köket. Behöver vi en ny fruktskål?

Äntligen börjar stressen och oron lägga sig (mer om det en annan gång) och jag börjar kunna längta till julen. Under nästa vecka ska jag baka och pyssla och plocka bort höstprylarna så att adventssakerna är redo till söndagen. Handla julblommor och kanske nån riktigt fin och helt onödig prydnad, nån sån där man blir glad av varje gång man går förbi här hemma sen. Det börjar rycka i smaklökarna efter sjuttioelva olika sillinläggningar, julkryddade köttbullar, syltor, oknäckta nötter (nej jag äter dem inte med skalet på, duh) och hemgjort chokladgodis. Men än är det länge kvar till allt det där och bra är väl det! Längtan och att ha något att se fram emot är vad som skiljer en gråtrist tung vardag från en trivsam och tillfredsställande.

Apropå det är det väldigt skönt att ha en nästan helt fri helg utan något speciellt som måste göras, det var länge sen. Sova länge, promenera i det lilla dagsljus som finns, styrketräna, dricka te, läsa ikapp en liten del av det samlade postberget, laga mat i lugn och ro och äntligen beställa hem tygblöjor. Min romanlånga inköpslista till den lilla börjar nästan - nästan! - krympa nu. Början till ännu en utandning.

onsdag 21 november 2012

Grönska!


Har det varit ännu tystare än vanligt här inne? Det stämmer. Vi har just kommit hem från en vecka på São Miguel. Sällan har en resa känts så välbehövlig, och nu känner jag mig mera redo att börja landa i det mera hemmabundna, småskaliga mammalivet.

Ön var helt fantastisk. Jag skulle kunna tillbringa en hel livstid gående, springande och cyklande genom landskapet utan att sluta göra nya häftiga upptäckter och få euforiska wow-ögonblick. Bilder kommer.

torsdag 8 november 2012

Afterglow



Fortfarande hinner jag nästan ut innan det mörknat efter jobbet. I alla fall när himlen är klarblå och solnedgången vidunderlig (min mobilkamera gör den förstås inte rättvisa alls).

Inget funkar lika bra för avslappning, hjärnrensning och humörhöjare som skog och sol. Särskilt såna här dagar då luften nästan blir självlysande och den intensiva atmosfären påminner om en målning av Joseph Farquharson. Han är min absoluta favoritkonstnär alla kategorier.

lördag 3 november 2012

I en avlägsen framtid

Idag har jag gjort något bisarrt. Så gott som all snö har regnat bort nu igår och idag, så då var det bara att passa på: jag har sått frön. Massor av frön i min perennrabatt.


Många perenner mår ju bäst av en kallperiod efter att de kommit i jorden och jag tycker det är enklaste sättet att så dem på, att strö ut dem i landet sent på hösten, strö över lite såjord och så vänta på vad som kommer upp till våren. Spännande! Men förmodligen ett enda virrvarr att försöka sålla ut de små plantorna bland allt ogräs, även om jorden är ogräsfri nu. Såna är ju också bra på att sprida sig med frön, milt sagt. Jag ser mig själv sitta på knä och pilla med det i början av sommaren medan lilla skrutt ligger på en filt i gräset bredvid mig. Längtan.

onsdag 31 oktober 2012

Leaves

Samtidigt som jag beställde tapetprovet till toan tog jag också med en bit av Oxford 22 från Boråstapeter, en favorit som jag sneglat länge på men som är för maffig för att använda på en hel vägg.

Av den blev det istället två tavlor. Jag köpte färdiga tomma canvastavlor avsedda att målas på på Dollarstore, och så tapetserade jag dem helt enkelt. Det enda som var lite pyssligt var att klippa till hörnen, men det var förvånansvärt enkelt att få dem snygga.



Istället för en kal vägg ser det nu ut så här när man kommer uppför trappan till övre hallen. Det blir man glad av.

Fruit


Tapeten och plexiskivan ovanför tvättstället kom på plats häromdagen. Jag är jättenöjd! Först tapetserade jag, sen monterade vi... nej, vänta nu. Först visade det sig att bakkanten på tvättställen inte var rak utan gick i en båge, högst på mitten, så plexiskivan passade inte in utan att det blev glipor ut mot båda kanterna. Jag har raspat frenetiskt för att få till passformen - plexi var inte alls ett roligt material att jobba med och att andas in plastdamm känns ju sådär, men jag fick i alla fall till det rätt okej. Så då tapetserade jag, och så la vi en sträng silikon längst ner i kanten mellan vägg och tvättställ. Sen tryckte vi ner skivan i silikonet, monterade upp den med svarta skruvar i hörnen (skruvarna måste ju synas hur som helst, så då kändes det för trist och fult med vanliga rostfria) och drog ut silikonet så att det blev jämnt, tätt och inte klumpigt någonstans. Skulle man vilja byta tapet nån gång är det nog inte alltför komplicerat.

Tapeten heter Fruit, färgställning limestone/artichoke, och kommer från William Morris/Tapetorama.

tisdag 23 oktober 2012

Spin me like a record

Nu är jag mitt inne i det där snabbt snurrande ekorrhjulet som jag alltid velat hålla mig utanför. Jag jobbar mer än nånsin, vi renoverar hemma, det dyker hela tiden upp nya möten och myndighetskontakter och krångel utöver det vanliga, jag försöker hinna med att köra bil på helgerna, att träna så gott som varje dag, att städa, tvätta, handla, laga mat och allt det vanliga, att ta hand om lilla skrutt som bor i min mage och sätta mig in i alla miljoner aspekter av ny kunskap som en graviditet och ett litet barn innebär (jag är ju en informationsjunkie som alltid vill veta allt från alla perspektiv som finns, så att allt i mitt liv blir ett aktivt beslut istället för något passivt som man gör bara för att någon säger att det är bra - allergisk mot sånt), allt med en ovanligt trött, järnfattig och klagande gravidkropp, och så dessutom försöka fundera ut vilken riktning jag vill att livet ska ta sen, om ett år ungefär när det är det dags att söka sig ut ur mammabubblan igen. Hur hinner jag egentligen? Det gör jag väl inte. Ofta vaknar jag mitt i natten och ligger och klurar på problem i flera timmar istället för att sova, eftersom jag inte hinner tänka igenom allt under den vakna tiden, mina långa testunder och små tupplurar har fått stryka på foten, och allt som oftast jobbar jag på mitt jobb i hundrafemtio knyck även när jag inte behöver, samtidigt som jag gör små att-göra-listor i huvudet att passa på att skriva ner i telefonen medan jag har rast - om det inte är någon jag måste ringa eller mejla under de minuterna. Jösses! Nu är det faktiskt för mycket liv i livet.


Men jag tänker inte vika ner mig. Jag måste få visa för mig själv att jag nu för en av de första gångerna kan klara livet även när förutsättningarna inte är ideala (dvs. kalendern är luftig och tiden och tanken är fri) och jag vet ju också att det här bara är en tillfällig period. Just nu ser jag fram emot en vecka på Azorerna i mitten av november, sen ser jag fram emot julen, och sen, ja då är det inte så många veckor kvar tills jag går på föräldraledighet och ett helt nytt liv tar sin början. Det ska nog gå bra det här.

fredag 19 oktober 2012

I ögonblicket

Jag tror jag börjar lära mig nu, det här med träning. I början av graviditeten var jag så ofta så frustrerad över att inte orka lika mycket som vanligt, över att mina fina planer och scheman spolierades och över att jag kände mig precis så där flåsande orkeslös som är det stora målet med min träning att slippa vara.

Nu mår jag bättre och känner mig ungefär som jag brukade, så länge jag inte tänjer gränserna för hårt, men jag tror att den största skillnaden ligger i att jag lyckats sluta tänka i termer av "som vanligt". Jag måste gå in i varje träningspass som ett helt blankt papper och inte jämföra mig för en sekund med någon annan, med mig själv, med vad jag orkade förra gången jag gjorde samma sak eller ens med hur jag kände mig i kroppen för en kvart sen. Då funkar det, och ofta mycket bättre än jag tror på förhand. Vissa dagar är jag stark (jag har persat både i knäböj och marklyft senaste veckorna, men det beror mest på att jag aldrig prövat att gå upp i vikter förut, jag hann ju knappt börja träna med skivstång innan jag blev gravid) och andra dagar är jag helt kraftlös, men grejen är att låta sig vara en geléklump de där dagarna och sen utnyttja de bra dagarna till max. Nu har jag fått in all träning jag planerat de senaste veckorna, bara med lite omkastning av vilka dagar jag gör vad. Jag kan t.ex. få grym träningsvärk av styrkepass nuförtiden så då behöver jag ett par dagar med bara promenader och lite löpband, men det är ju också motion som ska hinnas med under veckan så varför inte klämma in det när det som bäst behövs?

Apropå löpband - mitt är min nya bästa kompis. Jag har sakta börjat träna upp mig för barfotalöpning på riktigt; i början promenerade jag en halvtimme på bandet och sen har jag lagt till nån minut av lugn jogging för varje pass. Nu brukar jag springa ungefär 20 minuter några gånger i veckan, plus att jag använder barfotalöpningen som uppvärmning för annan träning. Det är så himla roligt! Jag springer väldigt långsamt och fokuserar på bra teknik, men det är en sån härlig känsla när allt stämmer, jag bara flyter fram och önskar att jag fick springa vidare när det är dags att kliva av. Sen använder jag bandet till intervaller och sprinter också, men då har jag mina VFF Jaya på mig (som stora luddiga tofflor i jämförelse!) än så länge. Jag hoppas att jag kan fortsätta springa länge än. Får jag inte bränna ur mig lagrad negativ energi på något sätt tror jag att jag kommer bli tokig! I värsta fall får jag väl nöta på min sönderslitna gnisslande crosstrainer.


I tisdags kom första snön, så i förrgår tog jag säsongens första vinterpromenad. 



Idag är allt borta igen, men det var mysigt att få en försmak av julstämning, för jag får alltid julkänsla i hela kroppen när första snön faller.

lördag 13 oktober 2012

Färgkavalkad

Igår var det lika gråmulet, kallt och blött som det varit nu flera veckor i sträck och jag hade inte alls lust att släpa mig ut efter jobbet, men på nåt sätt gick det ändå, med löftet om att det bara behövde bli ett varv runt min allra enklaste standardrunda. Jag tog med mig kameran, för ibland måste man tvinga sig för att se det fina. Och vad bra det blev, för nu är som att mina ögon bytt från svartvit till färgteve igen. Alla vackra höstfärger finns ju där trots att himlen är stålgrå. Det är lätt att glömma.

På väg bortåt med Degerbergsfortet på toppen. Där cyklar jag ibland om somrarna.

Rönnglöd.

Men minst lika fint är det när rönnarna tappat alla sina blad och liksom blommar på bar kvist.

Limegrönt.

Jag älskar att kallt myrvatten liknar mustigt svart te till färgen.

Här kan man smyga sig in när marken är torrare, eller man har gummistövlar på fötterna.

Vid skjutvallarna.

Harsyra.

Vattenblänk.

Det är något med ljudet av porlande vatten; det drar mig till sig som en magnet.

Himlen är allvarlig och dramatisk den här årstiden. Vackert.

På hemvägen mötte jag en räv. Den tittade på mig i några sekunder innan den hoppade iväg in i tryggheten i sälgsnåren.

Kontraster.

Längs våran gata inbäddas man i varma färger.

Och den finaste rönnen av dem alla är våran egen.