söndag 26 augusti 2012

Skördefest

Skördefesten här i stan är den absolut bästa marknaden på hela året. Vanliga krimskrams-knallar med konventionella varor är inte välkomna utan här satsas allt på lokalproduktion, småskalighet, hållbarhet och miljö. Alltid väldigt välbesökt, populärt, myllrande och med en så härligt avslappnad stämning. Här träffar man alla man känner och alla avlägsna bekantingar som man inte sett på evigheter. Det finns mycket konst, konsthantverk, stickat, garner, loppisprylar, jaktprylar och annat roligt att titta på, förutom kaninhoppning, takstickstillverkning, hundutställning, olika talare och musiker och allt mellan himmel och jord, men när det kommer till inköp är jag som vanligt helt fokuserad på MATEN.

Vi gick ett par timmar både igår och idag och tur är väl det, för på kvällen efter första dagen är det alltid så mycket man önskar att man inte hade varit för snål för att köpa och som man kommer på att man glömde titta efter. Så här blev årets skörd.


Rökt fläskfilé, björnspjut (korv), rökt och torkat renhjärta, Bodenproducerad honung och Vildgeten och en getcamembert från Åsbergets mejeri.


Björnkorv och konjaksgravad renytterfilé från Svantes i Harads, hemodlade sockerärter, lokala ekoägg, Skabramost som görs av mjölk från frigående fjällkor utanför Jokkmokk - den är grymt god och har verkligen sting, påminner om en vällagrad parmesan - och så messmör från Åsberget (två askar, men en hamnade i frysen).

Nu kanske jag är lite fattig. Men vårt kylskåp är värt a million bucks.

Edit: Äh, genast kom jag ju på att jag glömde ta med havtornste från Luleå konfektyr på bilderna. Ska avsmakas precis nu.

fredag 24 augusti 2012

Vatten och sol

En annan kanonfödelsedagspresent var den här,  precis en sån som jag önskat mig!


40 meter slang i en självupprullande vinda som går att vika ut från väggen åt vilket håll man vill (den råkade bara hamna åt vänster just här). Inget mer spring med vattenkannor och evigt väntande på att de ska fyllas. Munstycket är också super, det hade jag själv sen innan, det kommer från Biltema och man kan ställa in många olika slags strålar och så vattna bara när handtaget är intryckt eller ställa upp det så att det vattnar "själv". Bara ett problem och det är att det läcker lite så att man blir kall och blöt om händerna när man står där. Jag får se om jag ids köpa ett nytt likadant och hoppas på bättre tur eller köpa ett nytt av flottare märke, eller helt enkelt låta det duga bra ändå tills vidare.




Och så var mina penséer i krukorna på bron överblommade sen typ en månad tillbaka och såg hiskeligt risiga ut. Så de och en förväxt krysantemum som vägrat blomma på hela sommaren fick åka i komposten, och så fick murgrönorna nytt sällskap av en vit ljung och två s.k. bollkryss (också krysantemum) istället. Nu är det alldeles soligt och glatt när man kommer hem, och sen bilderna togs har det gått en vecka så nu är de mycket mera utslagna. Sensommarglädje.

tisdag 21 augusti 2012

Återkommande

För ett par veckor sen påbörjade jag projekt Perennrabatt. Vi hade en igenväxt rabatt framför verandan när vi flyttade hit, men den vill jag inte ha kvar - man ser ju inte blommorna själv därifrån, och min trädgård är inte bara till för att glädja grannarna.


Jag började med att flytta en tuva toppklockor från en annan liten rabatt borta vid trädgårdslandet, som inte heller ska vara kvar. Jag tänkte att de klarar sig säkert bra med bara lite ny jord och ett hål i gräsmattan i nån vecka, och jodå, det gick fint. De kallas väl inte byskvaller för inte heller.

Efter inköp av tre förpackningar gräsmattekant, en hel hop perennfröer som ska sås senare i höst och enorma massor jord var det dags att börja gräva.


Jag tänkte mig rabatten bredast vid basen vid schersminen och så mjukt böjd och avsmalnande längre ut, och jag fick faktiskt till det ganska bra på första försöket, fast det var ett himla jobb att hacka sig igenom gräsmattan och bära bort all jord och rötter (dvs. dumpa allt i en stor hög i trädgårdslandsdjungeln och ta tag i det problemet nästa år istället...).


Två dagar senare fortsatte jag. Först finjustera kanten.


Sen flytta hit två stormhattsplantor från andra ställen i trädgården, fylla upp med den jord jag hade och vattna i massor.



Stormhattarna förresten, kolla vad snygga de är!


I alla fall. Då var det bara att trycka ner kanten och försöka packa upp jord mot den så att den håller sig på plats.


Snyggt! Om jag får säga det själv. Nu har jag fyllt på förråden med ytterligare åtta (!) säckar jord, så nästa delmål i projektet blir att mylla ner allt det och så plantera ner en röd solhatt jag har stående i en kruka och som jag faktiskt glömde bort den här dagen. Sen ska sås lupiner och stjärnflocka och akleja och annat smått och gott (alla roliga fröer jag köpt kommer nog inte få plats) när hösten blivit kall, och så blir det himla spännande att se vad som kommer upp till våren.

fredag 17 augusti 2012

Ute på havet

Tidigt på morgonen förra lördagen (ja, ni hör ju, bloggen ligger nästan en hel vecka efter verkligheten nu) åkte jag och Fredrik med mina föräldrar till Luleå för en heldag i skärgården. Vi klev ombord på M/S Eskil och hoppade av på Junkön; jag valde den ön eftersom rutten var lämplig, vi kunde komma dit tidigt och åka sent, och för att jag aldrig varit där förut.

Såhär såg det ut i hamnen och fiskeläget där vi klev i land.

Vi började med att gå till ett mysigt galleri med hantverksförsäljning i en gammal Norrbottensgård. Grejerna var jättefina, särskilt keramiken, men jag tittade nog mest på den fantastiska inredningen med kakelugnar, platsbyggda skåp och urgamla tapeter.




Därifrån promenerade vi till hattkvarnen, byggd på 1700-talet och väldigt otypisk för Norrbotten, men tydligen vanlig i Finland.


Hej mamma!

Utsikten.

Sen var det dags att styra kosan mot badstranden på öns nordvästra spets. Vi gick först genom lummig blandskog och sen sandig tallskog.



Framme.

Vi slog oss ner på en en bit av stranden där vinden inte kom åt och solen gassade. Här låg vi och solade och slöade en bra stund innan vi packade upp stora picknickkorgen och åt överdådig lunch. Vi hittade massor av vildhallonsnår alldeles bredvid oss, så sen plockade jag en mugg till efterrätt.



Kråkbären var helt galna!

Mitt på eftermiddagen kom några moln och vi kände att vi borde börja plocka ihop så att vi skulle hinna se andra sidan av ön innan vi åkte hem.

Tillbaka förbi hamnen.

Åt andra hållet låg många mysiga stugor och även en del åretrunthus.


Vi hittade fram till en lugn liten vik där det blev fikapaus och lite strosande. Massor med små grodor hittade vi som hoppade i strandkanten (men ingen som fastnade på bild).

Sen var det tyvärr dags att röra sig tillbaka mot båten.

Det bodde hästar på ön också.

Vid hamnen fanns ett båtmotormuseum och ett skärgårdsmuseum där vi kikade in, men vi hann inte riktigt titta så mycket som vi ville.



Det roliga är att trots allt vi hann med under dagen så har vi inte sett mer än en bråkdel av ön, bara den nordligaste delen. Hit åker jag gärna igen! Och gärna med tält i bagaget eller för att hyra en stuga. Jag gillar skärgårdslivet, det är så avslappnat och lugnt och liksom bortkopplat från "den stora världen". Folk sitter utanför sina stugor eller på sina båtar och gör mest ingenting hela dagarna, pratar med grannarna, promenerar en sväng, fixar lite mat, solar, läser, badar, bara är. Sånt behövs det mer av i mitt (allas) liv.

onsdag 15 augusti 2012

Gasen i botten

Ibland har man flyt. Jag satte mig efter middagen och väntade på att både maten och temperaturen skulle sjunka (+25° och gassande sol i två dagar nu!) innan jag gav mig ut på ett sprintpass, fast jag kände mig lite omotiverad och less på mina vanliga 8x30 sek. i backe all out. Vad är det första blogginlägget jag ser i min feeder? 10-20-30 intervaller. Tack! Precis vad jag behövde.

Jag for iväg längs grusvägen som går en runda runt skjutbanorna här i närheten och det visade sig att när jag kom i mål efter sista sprinten var det ett par hundra meter kvar till asfalten och vägen hem; perfekt tajming igen.

Skjutbanevägen i november ifjol.

Dessutom var det riktigt trevliga intervaller (läs om utförandet i länken), det var de allra första vändorna som kändes jobbigast, sen flöt det bättre och bättre och när jag var färdig hade jag ett stort leende på läpparna, energifylld och lätt euforisk. Det är lite trixigt med sprinter och intervaller, för jag går ofta och gruvar mig för dem, tänker "nej, usch, vill inte!", men det är väl så att när nånting är det minsta lilla snett så märks det så extra tydligt under såna högintensiva pass. När det går tungt så går det så jävla tungt att man bara vill dö. Å andra sidan, när kroppen är med på noterna och man kan ta ut sig utan att bränna sönder sig, då är det bland de bästa pass man kan uppleva. Av alla mina träningspass som gett mig en euforisk lyckokänsla i kroppen så tror jag att sprintpassen har den klart största procenten. (Och av alla som gett mig en känsla av att vara sämst i världen också.)

Jag vill nog variera mitt upplägg även framöver och prova olika varianter, men 10-20-30-intervaller blir det absolut fler gånger!

måndag 13 augusti 2012

Skördetider

Himmel vad allt är sent i år! Men nu är det på gång och då kommer ju allting samtidigt. Hur ska man hinna plocka både blåbär, kråkbär (vill experimentera lite), röda vinbär, jordgubbar, hallon och svamp, om det hade funnits nån, samma vecka? Och krusbären, svarta vinbären, äpplena, rönnbären och lingonen väntar precis runt knuten, om en vecka till eller två. Hjortron och åkerbär skulle jag också velat plocka, men de har jag inga "säkra ställen" för och nånstans måste man ju dra gränsen - dra runt i skogen i timmatal bara för att leta efter bär att plocka måste bortprioriteras i år.

Dessutom kom jag ju precis nu på att jag ville plocka hallon- och vinbärsblad och mynta att torka till örtte också, fast jag egentligen kunnat göra det mycket tidigare under sommaren.

Vem har sagt att tallrikshyllor inte kan användas till mer än att ställa tallrikar i? Svarta vinbär på övre raden och hallon på nedre.

Röda vinbär.

Men ändå. Det här är min absoluta favorittid på året, när man får skörda av naturen, samla in, ordna för framtiden och fylla frysarna. Den tid som man kan tänka tillbaka på och njuta av hela resten av året, när man plockar fram av allt det där goda man har i förråden. Då känner man sig verkligt rik.

söndag 12 augusti 2012

Run, run!

Sen måste jag ju berätta vilken helt galen världsbäst sambo jag har! I present fick jag, bland flera andra grejer, det jag allra mest drömt om i flera år men som jag aldrig tänkt skulle bli verklighet. Det har varit en avlägsen önskedröm ungefär sådär som man tänker att "nån gång skulle jag vilja vandra på Nya Zeeland" eller "tänk att bo på en fyrlängad skånegård med höns och får", men nu står det alltså här i hallen, omonterat och väntar på underlagsmatta och ommöblering, ett Master T760 löpband. Det är verkligen inga dåliga grejer med motor på 3hk som ger en maxhastighet på 22 km/h (mitt krav på mitt drömband har varit minst 20 km/h för att kunna springa sprinter och intervaller på det), stor löpyta, trådlös pulsmätning, massor av färdiga träningsprogram, justerbar lutning osv. osv.


Fatta vilken skillnad det här kommer göra i mitt liv! Jag kan springa året om, när jag vill, oavsett väder och till och med köra intensiva högtempopass. Förrförra vintern fick jag ju helt lägga ner att springa utomhus när det är kallare än typ + 10° (nja, kanske 5, men nästan så illa är det) efter att ha köldskadat och förfrusit mina tår alldeles för många gånger, och min Raynauds blir bara värre och värre. Jag förstår fortfarande inte riktigt att det är sant. Nu kan jag gå framåt och bli bättre i min löpning - eller, ärligare, transformeras från lufsig joggare till normalsnabb löpare. Nu kan en ny era börja.

Utekväll

Jag ligger så hopplöst efter med bloggandet nu, varenda dag är fullspäckad så att jag inte hinner mer än lägga upplevelserna på hög. Men det är väl bara att börja från början, dvs. bakifrån.

Födelsedagens kväll tillbringade vi på Bistro Norrland i Norra Hamn i Luleå. Det var premiärbesök för mig och det var ett riktigt trevligt ställe; luftigt och fräscht men utan att tappa i mysighet, och välbesökt men med lagom ljudnivå.


Till förrätt beställde jag en oxfilécarpaccio med en massa godsaker ovanpå som kronärtskocka, pinjenötter och parmesan. Fantastiskt gott! (På andra sidan bordet har Fredrik beställt löjrom.)


Huvudrätten blev färsk grillad tonfisk med en citronig salsa verde, vitlöksfrästa haricot verts och färskpotatis. Också hemskt gott, men förrätten var nog snäppet vassare. Inte så ovanligt i för sig, när man är utsvulten lyfts ju alla smaker ett steg högre.


Mätt och glad och nöjd men ruskigt trött efter dagen. Sen åkte vi hem och avslutade kvällen i soffan med tårta och färska jordgubbar. Verkligen en dag att lägga i minnesasken, förvara på säkert ställe och plocka fram de dagar när livet behöver kännas hoppfullt.

torsdag 9 augusti 2012

Cykel hela dagen

Japp, gårdagen blev precis så härlig som jag hoppats, eller kanske ännu lite bättre!

 Då jag vaknat till liv, rekat kartan och packat alla mina prylar så var det dags för avfärd.

Först kuperad asfalt längs Älvsbyvägen.

Efter Vändträsk svängde jag av och här började det roliga! Fast jag medger att jag tänkte "hjälp" snarare än "yey" när jag såg den där backen, men bara man inte envisas med att slira på för höga växlar så brukar det gå finemang.

Snart kom jag till Alträsk.

Sen cyklade jag grus genom skog och skog och skog tills jag kom till den här metropolen. Centralkröken.

Här närmar jag mig Hattberget. Där var det ett par tuffa backar och jag började känna för ett längre matstopp (alla små pauser med foto och blåbärsätning räknas inte riktigt), men sen gled jag sakta utför utan att hitta nåt bra ställe att stanna på.

Tills jag kom till den här korsningen. Till höger var det några meter träd och snårskog och där bakom en solig läig glänta.

Ah!

När jag gick i gräset så kände jag doften av såna här underbaringar, så min efterrätt blev solvarma åkerbär.

Då kunde livet inte bli mycket bättre.

Sen bar det av igen. Hattberget från andra sidan.

Temat för dagen: blåsigt.

Efter en del snirklande och en grym nedförsbacke med fartvindstårar längs hela kinderna kom jag fram till civilisationen igen. Mockträsk.

Mockträsk.

På väg över bron.

Och sen var det dags att börja cykla MTB på riktigt. Mellan Mockträsk och den grusväg som sen leder fram till Unbyn är det en ganska lång sträcka bara en stenig stig, bitvis sönderkörd av motocross. Men inga vurpor! Bara lågväxel, diverse svordomar och hjärtat i halsgropen ibland.

Så småningom landade jag hos mamma i Unbyn och blev bjuden på te och flädermoussetårta. Där stannade jag nån timme och sen trampade jag hem därifrån längs landsvägen, men där tog jag inga bilder för där har jag cyklat tusen gånger och är totalt hemmablind.

Några ögonblick under dagen kändes det lite tungt, men jag var så inställd på att inte stressa och att inte pressa mig att jag mest bara flöt genom alltihopa med ett stort leende på läpparna. När jag kom hem och klev av cykeln hade jag varit borta i precis sex timmar; jag tippar på att kanske 4½ av dem var aktiv åktid.

Så här dagen efter känner jag inte av nån träningsvärk (den kanske kommer imorgon?), fast när jag satte mig på cykeln för att fara till Ica var det inte alls särskilt bekvämt för sittbenen. Som vanligt när jag gjort något sånt här så frågar jag mig: varför gör jag inte sånt här oftare?