torsdag 28 juni 2012

Återbruk



Dagens oväntade höjdare blev utgallrad majroveblast som sallad. Den påminde mycket om rucola, kryddig och krispig, och som mamsen brukar säga halvt på skämt: Intet får förfaras. (Resten av middagen var ju inte så illa heller, med älgfärssås, ångkokta squashstrimlor och parmesandrivor.)

tisdag 26 juni 2012

Skära gräs


Ibland undrar jag varför det heter envis. För vad är det som är vist med att provköra sin nya (fina fina!) handjagare lite längs kanter och under buskar, upptäcka att gräset tidigare har varit hemskt ojämnt och långt klippt så att det är som att springa in i en vägg eller knuffa en hel bil framför sig vissa bitar, fortsätta klippa större gräsytor som är ännu tyngre och tjockare bara för att se hur det går, avbryta i halvtid för middag, sen genast gå ut och fortsätta samma ögonblick som det börjar regna och klippa hela gräsmattan färdigt i regn? Som att det inte var tillräckligt tungt innan? I 140 minuter har svetten bokstavligen runnit i ögonen på mig och mina axlar och övre rygg kommer definitivt ha sett bättre dagar imorgon, bara för att jag får för mig att "det SKA gå, och NU". Den där kicken, tillfredsställelsen och stoltheten efteråt när man konstaterar att "det gick!", den är nästan lite farlig ibland.

Men den här gräsmattan har i alla fall aldrig varit så kort och välklippt förut, och gödslad blir den också. Jag gillar min nya leksak.

With cherries on top

Vet ni vad jag gjorde igår? Jag köpte ett körsbärsträd! Det har jag drömt om ända sen vi flyttade in ifjol (eller ännu längre, men i lägenheten kändes det inte riktigt realistiskt...). Skuggmorell är det förstås (zon 6 sure sucks some times), så de smakar ju inte som butiksbären, men jag tror att jag kommer hitta på mycket godsaker att använda dem till i alla fall.

Idag har jag planterat ner körsbäret bredvid äppelträdet.


Jag började med att gräva en rejäl grop som jag fyllde med ett lager makadam i botten för dräneringen. Sen la jag på plantjord till lagom höjd och vattnade en mindre ocean.


Ner med rotklumpen och stödpinnen och så fylla upp med plantjord utblandad med kompostjord, halvnedbruten kompost och lite av den jord jag grävde upp ur gropen från början. Jag skulle behövt ett par centimeter mer jord, men jag tror inte att det är någon fara tills jag hunnit införskaffa en ny säck.


Trycka till jorden så att trädet står stadigt och så vattna en mindre ocean igen. Sen fäste jag stammen vid stödet med ett särskilt trädband som jag köpte samtidigt, en fin grej som går att justera precis som man vill både i höjd- och sidled.


När jag ändå var igång så fick vårt halvliggande äppelträd ett stöd också. Jag fick inte ner pinnen så djupt och stadigt som jag hade velat - en slägga är nu uppskriven på inköpslistan - men det blev ändå stor skillnad mot förut då hela kronan såg ut att vara på väg att blåsa omkull. Jag får gå och dra åt lite mer med jämna mellanrum framöver så kanske det ordnar sig till slut. Helt rak behöver stammen inte vara såklart, men det ser liksom stadigare och bättre ut om åtminstone grenarna strävar rakt uppåt.

lördag 23 juni 2012

Midsommargrönska

Dags för en liten trädgårdsuppdatering kanske? Sommaren kom på riktigt till slut och jag har rensat en hel del ogräs och brännässlor och klippt gräset en kvadriljon gånger. Allt växer ju som... gräs. Ljuvligt!


Jordgubbsplantorna har tagit sig bra och blommar faktiskt. Kanske blir det några gubbar redan i år?


I grönsakslandet är rädisorna på gång, majrovorna behöver gallras och persiljan kommer sakta krypande. Mangolden ser ganska ynklig ut, kanske regnade det för mycket när den var nysådd, men delvis skyller jag också på små men tunga kattassar. Den tar kanske upp sig lite om vädret håller i sig. Det ledsna högst uppe i vänstra hörnet är gräslöken som nyss fått komma ut - omkullvattnad och lätt chockad men vid liv.



Äppelblom är rätt häftiga även utan kronblad.



Runt liljorna minns ni kanske att jag lämnade kvar en rundel med små växter med naggade blad för att jag ville se vad det var för något. Det visade sig vara veronikor, så himla söta! (Sort?) Ett blått litet hav som absolut ska sparas för framtiden; de är ju perfekta där de växer upp och döljer de fula överblommade liljebladen.






Och stafettpinnen i överdåd har gått vidare från hägg till rönn och syrén. Tänk att promenera längs vägen och välkomnas av det här; det är verkligen att komma hem.

måndag 18 juni 2012

Det där gräset...

Lite då och då börjar jag tänka "Jag behöver en plan. Nu måste jag ta tag i det här och börja satsa ordentligt på [infoga valfri träningsform] så att jag kommer upp i en viss vikt/ner till en viss tid/fram till en viss sträcka/etc. Sluta vara så splittrad och verkligen planera mitt upplägg." Så funderar jag en stund och inser hur mycket tid jag då måste lägga på en viss sak även när jag inte alls har lust med just den saken, hur mycket annat roligt jag skulle missa och hur det skulle döda träningsglädjen. Allt bara för att det skulle vara lite coolt att veta att jag nått just det där målet, kunna säga till mig själv att "jag kan minsann lyfta x kg, springa y km eller cykla z km/h". Är det värt det? Tungt, stort NEJ på den frågan.

Min träning är progressiv, men det går framåt med myrfart just för att det är så många grejer jag vill göra samtidigt och till viss del motverkar de ju varann. Ibland blir jag less på den där myrfarten. Men så frågar jag mig själv varför jag tränar egentligen? Jag tränar för att må bra, för att jag värdesätter min kropp och mitt psyke, för att bli pigg, stark, energisk och få ut så mycket som möjligt av livet. Hur når jag bäst de målen? Genom att träna allsidigt, känna mina gränser och inte riskera skador och framför allt genom att göra sånt som är roligt förstås. Alltså precis vad jag redan gör. Jag har ju hittat min väg som jag älskar, så varför får jag ibland för mig att min väg inte duger?

Nej, my way is the highway.

söndag 17 juni 2012

Vrooom


En sak till fick jag tid till: nätshopping. Min blygsamma skatteåterbäring har nu gått till att uppgradera verktygsparken (eller säger man maskinparken även om grejen ifråga saknar motor?) här hemma med den finaste handjagare jag kunde hitta. Bäst i test och går fram överallt och självslipande knivar och allt sånt där, för ska jag nu använda den så flitigt som jag tänkt så vill jag satsa på kvalitet. Det kanske verkar lite konstigt att köpa en handdriven gräsklippare när vi har en stor tomt och en självgående bensin-Stiga som går som en klocka, men jag vill gärna slippa bullret och avgaserna och man måste ju ändå gå samma sträcka oavsett motor eller inte. Motionen får man köpet och dessutom blir det mycket lättare att komma åt att kantklippa vid häcken, runt buskar osv. nu än med en vanlig stor klippare. Grästrimrar är jag inte heller nåt stort fan av.

Vitt och rosa


Nu blommar äppelträdet för fullt och ser ganska fint ut, tror jag, efter att jag beskar det mest på känn och utan att riktigt veta vad jag gjorde ifjol. Kanske skulle det må bra av att vara lite glesare mellan grenarna för att få större äpplen, men äh, det står ju ändå mest där för att njutas med blicken. (Särskilt mycket äpplen konsumerar jag inte då det får min mage att slå bakut - det blir några smulpajer och kompott att stapla i frysen.)

Gårdagen var ljuvlig med full sol, en massa "stektid" på verandan, cykeltur, trädgårdsjobb, grillning och så årets V75 här i stan på kvällen. Idag regnar det, kalendern är tom och livet blev så stilla, men såna dagar av paus är nog precis vad som behövs ibland mitt i det intensiva sommarlivet. Och så är det väl enda gången jag får en stund över till att blogga.

söndag 10 juni 2012

Köksmöbler och jordgubbar

Jag är så spyless på vit målarfärg nu alltså; ända sen vi flyttade in ifjol har jag haft en burk vit Alcrofärg och en pensel redo för nästa varv målning. Först var det innerdörrar och tak- och golvlister, men under våren övergick det i Projekt Köksmöbler och förra veckan blev jag äntligen klar med sex stolar, ett stort bord och två iläggsskivor.


Så här såg det ut i mars.





Efter slipning med sandpapper, grundmålning och täckmålning, vissa delar två varv. Så skönt att vara klar! Och så fint det blev, mycket ljusare i hela köket. Nu vill jag bara byta stolsdynorna mot några roligare, gröna eller marinblå har jag tänkt. Sen ska det upp en till tallrikshylla och den som sitter uppe i bakgrunden ska fyllas med fina fat och koppar. Dags att återinföra färgerna alltså, för visst är det himla fint med vitt som bas och bakgrund men om man inte blandar upp det med nåt med mer liv i, läs mönster och färger, så blir det ju dödligt sterilt och tråkigt.



Utomhus händer det också lite grejer, fast det är svårt att hinna med mellan alla dagliga regnskurar (tror vi haft sommar sammanlagt fyra dagar hittills i år). Igår var mamma här med fina jordgubbsplantor som blivit över från deras land och jag grävde upp en bit till av ogräsdjungeln och planterade dem i.



I utbyte fick hon med sig en stor klump med gula irisar som jag inte skulle ha kvar, men vilket slit det var att få upp dem. De växte i nån sorts perennrabatt med stenkant runt om, helt igenväxt och i ett enda stort rottrassel, så vi fick skotta loss halva rabatten i ett enda stycke, skjuta plastsäckar under och dra upp och bära iväg med hela sjoket. I gropen som blev kvar sår jag kanske lupiner i höst, eller så blir det gräsmatta eller så flyttar jag spirean också och gör nåt helt annat av hela området... sånt löser sig med tiden och lite nattliga grubblerier.

söndag 3 juni 2012

Grönsaker in the making


En bild till på häggen måste ni få. Den är överdådig.

Tidigare i veckan grävde jag ur ett litet trädgårdsland ur kvickrotsåkern. Betongplattorna som låg vid verandarabatten blev perfekta som kant. Jorden är riktigt fin när alla rötter kommit bort, jag tror att det varit potatisland här tidigare, så jag blandade bara upp den med 1½ säck ekologisk plantjord och tutade och körde. Mangold, rädisor, majrovor och persilja har jag sått, och gräslök i krukor inomhus. Det blir en bra början med snabbväxande enkla grejer som ger mycket tillbaka för arbetsinsatsen. Nu väntar jag ivrigt på de första hjärtbladen! Om det bara vill sluta regna så att inte allt ruttnar bort istället, fy så trist det skulle vara då.


En större trampsten i mitten och små stenrader som avgränsning.


Och när man kommer på att man behöver skyltar är det fint att plocka ut några stenar och skriva på med dem med tålig tuschpenna, istället för att rusa till butiken.