onsdag 31 oktober 2012

Leaves

Samtidigt som jag beställde tapetprovet till toan tog jag också med en bit av Oxford 22 från Boråstapeter, en favorit som jag sneglat länge på men som är för maffig för att använda på en hel vägg.

Av den blev det istället två tavlor. Jag köpte färdiga tomma canvastavlor avsedda att målas på på Dollarstore, och så tapetserade jag dem helt enkelt. Det enda som var lite pyssligt var att klippa till hörnen, men det var förvånansvärt enkelt att få dem snygga.



Istället för en kal vägg ser det nu ut så här när man kommer uppför trappan till övre hallen. Det blir man glad av.

Fruit


Tapeten och plexiskivan ovanför tvättstället kom på plats häromdagen. Jag är jättenöjd! Först tapetserade jag, sen monterade vi... nej, vänta nu. Först visade det sig att bakkanten på tvättställen inte var rak utan gick i en båge, högst på mitten, så plexiskivan passade inte in utan att det blev glipor ut mot båda kanterna. Jag har raspat frenetiskt för att få till passformen - plexi var inte alls ett roligt material att jobba med och att andas in plastdamm känns ju sådär, men jag fick i alla fall till det rätt okej. Så då tapetserade jag, och så la vi en sträng silikon längst ner i kanten mellan vägg och tvättställ. Sen tryckte vi ner skivan i silikonet, monterade upp den med svarta skruvar i hörnen (skruvarna måste ju synas hur som helst, så då kändes det för trist och fult med vanliga rostfria) och drog ut silikonet så att det blev jämnt, tätt och inte klumpigt någonstans. Skulle man vilja byta tapet nån gång är det nog inte alltför komplicerat.

Tapeten heter Fruit, färgställning limestone/artichoke, och kommer från William Morris/Tapetorama.

tisdag 23 oktober 2012

Spin me like a record

Nu är jag mitt inne i det där snabbt snurrande ekorrhjulet som jag alltid velat hålla mig utanför. Jag jobbar mer än nånsin, vi renoverar hemma, det dyker hela tiden upp nya möten och myndighetskontakter och krångel utöver det vanliga, jag försöker hinna med att köra bil på helgerna, att träna så gott som varje dag, att städa, tvätta, handla, laga mat och allt det vanliga, att ta hand om lilla skrutt som bor i min mage och sätta mig in i alla miljoner aspekter av ny kunskap som en graviditet och ett litet barn innebär (jag är ju en informationsjunkie som alltid vill veta allt från alla perspektiv som finns, så att allt i mitt liv blir ett aktivt beslut istället för något passivt som man gör bara för att någon säger att det är bra - allergisk mot sånt), allt med en ovanligt trött, järnfattig och klagande gravidkropp, och så dessutom försöka fundera ut vilken riktning jag vill att livet ska ta sen, om ett år ungefär när det är det dags att söka sig ut ur mammabubblan igen. Hur hinner jag egentligen? Det gör jag väl inte. Ofta vaknar jag mitt i natten och ligger och klurar på problem i flera timmar istället för att sova, eftersom jag inte hinner tänka igenom allt under den vakna tiden, mina långa testunder och små tupplurar har fått stryka på foten, och allt som oftast jobbar jag på mitt jobb i hundrafemtio knyck även när jag inte behöver, samtidigt som jag gör små att-göra-listor i huvudet att passa på att skriva ner i telefonen medan jag har rast - om det inte är någon jag måste ringa eller mejla under de minuterna. Jösses! Nu är det faktiskt för mycket liv i livet.


Men jag tänker inte vika ner mig. Jag måste få visa för mig själv att jag nu för en av de första gångerna kan klara livet även när förutsättningarna inte är ideala (dvs. kalendern är luftig och tiden och tanken är fri) och jag vet ju också att det här bara är en tillfällig period. Just nu ser jag fram emot en vecka på Azorerna i mitten av november, sen ser jag fram emot julen, och sen, ja då är det inte så många veckor kvar tills jag går på föräldraledighet och ett helt nytt liv tar sin början. Det ska nog gå bra det här.

fredag 19 oktober 2012

I ögonblicket

Jag tror jag börjar lära mig nu, det här med träning. I början av graviditeten var jag så ofta så frustrerad över att inte orka lika mycket som vanligt, över att mina fina planer och scheman spolierades och över att jag kände mig precis så där flåsande orkeslös som är det stora målet med min träning att slippa vara.

Nu mår jag bättre och känner mig ungefär som jag brukade, så länge jag inte tänjer gränserna för hårt, men jag tror att den största skillnaden ligger i att jag lyckats sluta tänka i termer av "som vanligt". Jag måste gå in i varje träningspass som ett helt blankt papper och inte jämföra mig för en sekund med någon annan, med mig själv, med vad jag orkade förra gången jag gjorde samma sak eller ens med hur jag kände mig i kroppen för en kvart sen. Då funkar det, och ofta mycket bättre än jag tror på förhand. Vissa dagar är jag stark (jag har persat både i knäböj och marklyft senaste veckorna, men det beror mest på att jag aldrig prövat att gå upp i vikter förut, jag hann ju knappt börja träna med skivstång innan jag blev gravid) och andra dagar är jag helt kraftlös, men grejen är att låta sig vara en geléklump de där dagarna och sen utnyttja de bra dagarna till max. Nu har jag fått in all träning jag planerat de senaste veckorna, bara med lite omkastning av vilka dagar jag gör vad. Jag kan t.ex. få grym träningsvärk av styrkepass nuförtiden så då behöver jag ett par dagar med bara promenader och lite löpband, men det är ju också motion som ska hinnas med under veckan så varför inte klämma in det när det som bäst behövs?

Apropå löpband - mitt är min nya bästa kompis. Jag har sakta börjat träna upp mig för barfotalöpning på riktigt; i början promenerade jag en halvtimme på bandet och sen har jag lagt till nån minut av lugn jogging för varje pass. Nu brukar jag springa ungefär 20 minuter några gånger i veckan, plus att jag använder barfotalöpningen som uppvärmning för annan träning. Det är så himla roligt! Jag springer väldigt långsamt och fokuserar på bra teknik, men det är en sån härlig känsla när allt stämmer, jag bara flyter fram och önskar att jag fick springa vidare när det är dags att kliva av. Sen använder jag bandet till intervaller och sprinter också, men då har jag mina VFF Jaya på mig (som stora luddiga tofflor i jämförelse!) än så länge. Jag hoppas att jag kan fortsätta springa länge än. Får jag inte bränna ur mig lagrad negativ energi på något sätt tror jag att jag kommer bli tokig! I värsta fall får jag väl nöta på min sönderslitna gnisslande crosstrainer.


I tisdags kom första snön, så i förrgår tog jag säsongens första vinterpromenad. 



Idag är allt borta igen, men det var mysigt att få en försmak av julstämning, för jag får alltid julkänsla i hela kroppen när första snön faller.

lördag 13 oktober 2012

Färgkavalkad

Igår var det lika gråmulet, kallt och blött som det varit nu flera veckor i sträck och jag hade inte alls lust att släpa mig ut efter jobbet, men på nåt sätt gick det ändå, med löftet om att det bara behövde bli ett varv runt min allra enklaste standardrunda. Jag tog med mig kameran, för ibland måste man tvinga sig för att se det fina. Och vad bra det blev, för nu är som att mina ögon bytt från svartvit till färgteve igen. Alla vackra höstfärger finns ju där trots att himlen är stålgrå. Det är lätt att glömma.

På väg bortåt med Degerbergsfortet på toppen. Där cyklar jag ibland om somrarna.

Rönnglöd.

Men minst lika fint är det när rönnarna tappat alla sina blad och liksom blommar på bar kvist.

Limegrönt.

Jag älskar att kallt myrvatten liknar mustigt svart te till färgen.

Här kan man smyga sig in när marken är torrare, eller man har gummistövlar på fötterna.

Vid skjutvallarna.

Harsyra.

Vattenblänk.

Det är något med ljudet av porlande vatten; det drar mig till sig som en magnet.

Himlen är allvarlig och dramatisk den här årstiden. Vackert.

På hemvägen mötte jag en räv. Den tittade på mig i några sekunder innan den hoppade iväg in i tryggheten i sälgsnåren.

Kontraster.

Längs våran gata inbäddas man i varma färger.

Och den finaste rönnen av dem alla är våran egen.

måndag 8 oktober 2012

Klädgnäll

Det här med gravidkläder visade sig ju vara ett kapitel för sig. Aldrig förut har det varit så tråkigt att shoppa kläder; plagg jag verkligen behöver och inte kan avstå från att skaffa, men som bara är tråkiga, fula och dyra. Lägga pengar på nåt jag inte känner helhjärtat för, det är verkligen inte min grej. Usch!

Det är klart att det finns lite roligare grejer, men då kostar det därefter, och jag har inte minsta lust att lägga stora summor på nåt jag bara kommer använda några få månader. Vill man ha det rimligt billigt och kunna lägga pengarna på barnet istället för på sig själv, ja då är det enfärgat eller randigt som gäller, och mest bara i tunna t-shirtmaterial som inte klarar att värma en lilltå ens. Hittills har jag löst det med så mycket som möjligt av mina vanliga kläder, några mammabyxor, de tunna basic-tröjorna och så varma koftor att ha till. Koftorna kommer jag ju att kunna använda sen också, och såna behöver jag alltid fler av eftersom jag jämt fryser. (Nån påstod att man skulle bli varmare när man är gravid? Pyttsan!).

Festkläder och klänningar är inte mycket bättre. Där kan man hitta en del roliga material och mönster faktiskt, men passformen är hemsk (och är den inte det så är plagget gjort i billig stretchtrikå som inte alls ser festlig ut utan mer "tisdagseftermiddag på stan"). Problemet är att det mesta sitter snyggt upptill, men nedanför magen hänger allt tyg löst i stora oceaner. Nätshoppar man så står alla modeller och håller handen under magen för att dra in tyget och ge illusionen av passform, men har man på sig plagget i verkligen så ser man ofelbart ut som Mårran. En fin klänning har jag hittat utan att ruinera mig, den här från Asos:



Den är väldigt skön och mjuk, sitter bra (kjoldel som smiter åt!) och kan nästan passera som snygg festklänning; lite tråkig men helt okej. Under hösten och jul nyår misstänker jag att jag kommer bo i den här när det är dags att klä upp sig. Men det hade ju varit roligt att kunna variera sig lite.

Plötsligt har jag fått en väldig förståelse för alla som tycker det är avskyvärt att köpa kläder fast det egentligen skulle kunna vara kul, alla de som är för stora, för små eller har någon annan egenskap som gör att vanliga kläder i vanliga butiker ofta inte passar. Man kan ju tycka att utbudet av kläder idag är så enormt att det måste finnas något för alla, men... njäe.

lördag 6 oktober 2012

Småfix

Jodå, det går framåt med renoveringen, en liten bit i taget. Förra veckan fick vi äntligen toastolen på plats på riktigt och allt funkar som det ska. Taklampan har kommit upp, alla lister är färdiga och jag har målat över alla renoveringsskavanker och spikhål som tillkom. Idag har vi beställt en ljusslinga till skåpet, och tidigare i veckan var jag och hämtade ut en plexiglasskiva som jag måttbeställt till väggen ovanför tvättstället, under badrumsskåpet. Men då kom jag ju på att det skulle vara kul att ha en bit glad mönstrad tapet bakom skivan, så nu sitter jag och plöjer Tapetorama i timtal och när jag väl har bestämt mig så kan leveranstiden vara ganska lång. För varje grej som blir färdig verkar jag komma på minst två nya detaljer att fixa.

Taklampa från Ikea, före målning av tapetbiten som sticker fram i taket. Vem tapetserar i taket?!

Före.

Före.

Efter.

Efter.

Men när det väl blir färdigt, . Då ska jag vara nöjd som tusan och inte vilja ändra en millimeter!

onsdag 3 oktober 2012

Små maskor

Jag har ju glömt att jag kan visa mina senaste virkprojekt nu när jag inte är hemlig längre. Filt och mössa blev klara redan under sommaren, men koftan är alldeles nygjord.


Filten är gjord av virkade mormorsrutor i ullgarn. Sen kom den spännande biten som jag aldrig gjort förut - filten skulle fodras med mjukt tyg och vadd inuti. Jag hade tänkt använda flanell men det var hopplöst att få tag i bra färger. Det jag hittade var trikå och det fick ju lov att funka fast det är skitsvårt att sy i när det vill töja och dra sig. Det gick i alla fall hyfsat, filten fick en ganska bred kant runtom, dubbel vaddfyllning inuti och så sydde jag fast mormorsrutorna i tyget på maskin. Jag är imponerad av min fina symaskin som fixade det! Det är absolut ingen perfekt filt, tyget pöser och är för stort på vissa ställen och så är det nåt veck på baksidan och allt ser lite snett och vint ut. Men den håller ihop och ser ut nästan precis som jag tänkt mig och det duger alldeles tillräckligt för mig (och för en bebis - jag tror inte de är så kräsna med det estetiska?).


Mössan är virkad i babyull med det här mönstret som lös grund, och nån storlek större än allra minsta. Den blir perfekt framåt våren när vi börjar vara ute mer hoppas jag.



Koftan är en hexagon baby cardigan i bomullsgarn i glada färger. Mitt garn var inte riktigt samma tjocklek som i mönstret och så gjorde jag varv med fasta maskor i brunt som inte fanns med, så storleken har jag inte så stor koll på. Tre - sex månader kanske? Det visar sig ju med tiden och har hur som helst ingen betydelse i det här skedet. Knapparna köpte jag på Ohlssons Tyger.

Nu håller jag på med en bolero åt mig själv, men sen ligger flera nystan turkos bomull och väntar på att bli något fint till en liten en. Det är så himla roligt! Och svårt att inte köpa upp hela garnaffären när man går dit.