lördag 29 december 2012

Mellandagsluft

Nu har jag hunnit vara ledig i en hel vecka. Firat jul med familjen, ätit goda middagar, myst med min älskade, legat och läst i soffan, promenerat i dagsljus, sovit flera timmar längre än vanligt varje natt och nu har jag landat i ett helt annat tempo på mina tankar, handlingar och hela liv. Så avstressande att jag går runt med känslan av att världen är inlindad i mjuk bomull hela tiden.

Och hur går det med lilla skrutt? Jo tack bra. Inga fler blödningar sen sist och massor av sparkar, box och bök. Magen börjar vara stor och i vägen nu, men jag kan fortfarande träna och känner mig inte särskilt stor och klumpig i övrigt. Hos barnmorskan alldeles före jul såg allt ut precis som det skulle. Möjligtvis att jag gått i upp i vikt lite för lite, men det börjar vara svårt att äta tillräckligt när magen känns full jämt, och då har jag kanske tappat lite muskelmassa till den lilla. Tyvärr, men det går ju alltid att träna upp sen när jag orkar med de riktigt tunga passen och riktigt stora köttbitarna igen.

Idag var vi och handlade babyskydd till bilen och skötbädd till badrummet, och alla runt omkring oss har svårt att prata om annat än barn. Det börjar bli påtagligt, verkligt och nära nu. Spännande!

Hos föräldrarna på julafton.

söndag 23 december 2012

Adventskalender och God Jul!

Tredje veckans adventskalender blev det inte mycket av. På söndag natt blev Fredrik sjuk i nån sorts matförgiftning/kräksjuka, så hela första halvan av veckan upptogs förutom av långa jobbdagar av att göra allt jag kunde för att undvika att bli smittad och att rodda precis allting praktiskt här hemma. Vältajmat att det snöade i princip oavbrutet också. Och så hade jag tid på vårdcentralen, missade jobbtid och var tvungen att jobba över. Yey! Så nej, när jag dunsade ner i soffan nån gång sent på kvällarna fanns det inte riktigt tid och ork över till att tänka på nåt annat än att ta sig igenom nästa dag också, och sen sova så effektivt som möjligt.

Alla matrelaterade att-göra:n inför julen fick jag ju skjuta på till senare under veckan, så sen har jag haft extra fullt upp med det också. Men äsch, nu ska det inte gnällas - jag har tagit mig igenom allt, gjort varenda grej jag skulle, hållit mig frisk och nu är det jullov och granen är klädd, skinkan kokad, tryffeln chokladdoppad, ljusen tända och så vidare. Nu kan lugnet få sänka sig över mig och all koncentration bara gå åt till att umgås med familjen, att äta gott, att låta dagarna sakta flyta förbi utan måsten och att bara njuta av alltihopa. Yey! På riktigt.

Och sett från den ljusa sidan så har ju massor av roliga luckor kvar att öppna nu, lite när jag känner för det, under julledigheten.


God Jul på er alla och hoppas att ni får riktigt sköna helger! Nu åker jag till Unbyn och landar framför en sprakande brasa.

torsdag 20 december 2012

Godishuset

I år fick jag äntligen till mitt pepparkakshus som jag så länge drömt om att göra. Först ritade jag mönstret, vilket var den enklaste biten. Att skära ut alla små fönsterrutor (Med mattkniv! Man tager vad man haver.) var mer pyssligt, men nu har ju en färdig mall ifall jag skulle vilja göra fler hus - fast om jag känner mig själv rätt så skulle det kännas alldeles för tråkigt att göra ett precis likadant igen.

I alla fall, i fredags bakade jag ut degen (färdigköpt - det här huset är inte till för att ätas) och gräddade alla delarna. Vissa fönster pyste ihop en del, men bitarna var såpass mjuka att det gick bra att fixa till det direkt de kom ut ur ugnen.

Sen höll jag på nästan hela lördagen med hoplimning och dekoration. Vilket pyssel! Först limmade jag alla fyra väggar mot varandra och lät det torka med burkar omkring som stöd. Sen spritsade jag kristyr runt alla fönster och dörren, och så började jag med bron (alltså förstukvisten, om nån icke norrboende skulle läsa det här). Det var mycket limma - vänta - limma - vänta.



Här står pelarna, avskurna polkakäppar, och torkar med tändsticksaskar till stöd. Brotaket dekorerade jag innan jag monterade upp det, för att lättare komma åt. De små hjärtana är nån sorts kakdekoration, finns att köpa på burk bredvid strössel och bakpulver och sånt i affärerna.


Här har stora taket kommit på plats, och skorstenen. Den limmade jag först alla fyra sidor på, lät torka, och satte sen fast på taket. Och så Never Stop och kristyr som takpannor.

Bara kvar att spritsa istappar, och sen färdigt!




Jag måste säga att jag är ganska stolt över mitt första byggprojekt.

onsdag 19 december 2012

Senapskok

Bland det bästa med julen är ju julskinka med mängder av näsbrännestark senap på. Mycket styrka och mycket smaksättning ska det vara, ungefär så långt ifrån Slotts man kan komma (att bara ha ätit korvståndssenap och påstå att man inte tycker om senap är som att bara ha smakat burkchampinjoner och säga att man inte tycker om svamp). I år blev det två sorter, en äppelsenap som jag gjort förut och vet uppfyller mina krav, och en whiskysenap av lite annan typ men som jag hoppas också ska klara ribban. Det tårades i alla fall i ögonen som när man skär lök när jag vispade ihop den.


På avsvalning. Det är verkligen superenkelt att göra egen senap, och så brukar folk bli väldigt imponerade av det och tycka att man nästintill åstadkommit underverk. För att alla fått för sig att det är svårt och krångligt gissar jag - det trodde jag också innan jag hade testat.

söndag 16 december 2012

Adventskalendern vecka 2

10 - Äta sushi. Vitt ris och soja är inget jag vill äta varje dag, men nån gång då och då tar sushisuget överhanden. En hel makirulle med lax och brie, mums! Och så doppa i soja med så mycket wasabi i att det bränner i näsan.


11 - Träna marklyft. Inte den bästa övningen för mina leder just nu, men det är en av mina absoluta favoriter och man måste väl inte vara så förbenat klok och förståndig precis jämt? Jag gick bara upp till några set på 60 kg dessutom, och kände ingen smärta efteråt. Det var roligt att i alla fall få känna lite på stången.

12 - Bada. Jag fick soppatorsk den här dagen, så att krypa ner i ett lååångt, varmt bad på kvällen passade perfekt. (Jag älskar att bada men tar mig oftast inte tid till mer än snabba duschar.)

13 - Titta på årets Luciakonsert. Givet den här dagen.


14 - Baka ett pepparkakshus. En sån grej som jag alltid velat göra men som aldrig blivit av. Jag ritade mönstret i förra veckan, och på fredag bakade jag ut alla delarna. Det är nog den närmaste kontakt jag haft med gluten på nästan två år, men det funkade rätt okej tror jag. Förutom att jag hade glömt hur mjölet bränner och sticks i näsan när det dammar, fast det kanske det gör för alla? Hela lördagen ägnades sen åt att sätta ihop och dekorera alla delar - kommer i eget inlägg.

15 - Börja se Fanny och Alexander. Jag stannade halvvägs in igår, men alltså varför, varför har jag inte sett den förut? Så att jag hade kunnat se om den inför varje jul och bada i julstämning och karaktärer och igenkänning och miljöer och bisarr humor? Jag blev lite kär.


16: Tredje advent - Dricka glögg. Det är besvärligt när man inte kan göra eget mulled wine och krydda så mycket man vill och söta så lite man vill. Köpt alkoholfri glögg kan vara gott i mycket små doser (våra glöggmuggar rymmer inte mer än ½ dl), men nu var det julens tredje glöggkväll och jag känner att årets sötsliskkvot är fylld med råge.

onsdag 12 december 2012

Julgranskottar

Pysselblogg! Ifjol torkade jag äppel- och apelsinskivor som jag hängde i granen, men i år var jag sugen på kottar.

Först gick jag jag ut i skogen och plockade hem en bunt tallkottar förstås, och så fick de ligga på tork i nån vecka.


Sen virade jag små bitar metalltråd runt fästena och gjorde en ögla. (Tänk på att många kottar har tappat sina fästen eller så lossnar de när man drar fast tråden, så plocka hem minst dubbelt så många kottar som du tänkt göra julgranspynt av.) Nu är det enkelt att dra ett fint snöre genom öglan och knyta en rosett.


Dags att måla. Jag målade mina vita och hängde på tork på blompinnar. Man behöver inte vara så noga utan måla mest upptill och längst ut på fjällen, så att det liknar snö som fallit. Vänta tills det torkar.



Avsluta med att dra några drag med silvertuschpenna längst ut på fjällens spetsar så att "snön" gnistrar lite. (Syns lite dåligt i taklampsljuset.) Färdigt!

Nu har jag 33 fina julprydnader till granen nästan gratis; det enda jag köpte enkom för det här projektet var snöret från Panduro och tuschpennan. Sen är det nog ganska bra att fylla vår gran med en massa lätta små kottar, då den vi plockade hem från skogen förra helgen är väldigt söt men har såna där tunna veka grenar som inte orkar hålla uppe så många gram innan de viker ner sig som bananer och pyntet ramlar i golvet. Dubbel vinst alltså!

söndag 9 december 2012

Adventskalendern vecka 1

(Och två dagar extra eftersom det var den första december förra lördagen.)

1 - Börja virka på koftan. Jag köpte garn till den här koftan i svart för flera veckor sen men hade ännu inte tagit mig tid att börja på den. Nu har jag kommit igång lite grann.

2: Första advent - Tända ett doftljus. Var fullt upptagen hela förra helgen och hade inte tid att tänka på kalendern, så jag valde nåt enkelt och tände mitt gingerbread-ljus vid teven på kvällen.

3 - Springa intervaller. Barfota på löpbandet efter en lång dag på jobbet - efteråt var all mental mosighet som bortblåst. Som mest kom jag upp i en fullkomligt svindlande hastighet av 12 km/h, haha. Anpassning, anpassning, anpassning.

4 - Läsa ett magasin. En dag full av trista vardagsbestyr, men den blev lite bättre av att jag fick fördjupa mig i livet på dagens Kuba i senaste National Geographic.

5 - Plocka hem lingonris.


6 - Lyssna på musik utan att göra annat samtidigt. Svårt! Oftast sitter jag vid datorn, försvinner in i nån lång text och upptäcker en halvtimme senare att jag inte hört ett dugg av musiken jag satte på. Så då blir det att jag inte lyssnar på musik alls istället, och det är ju rätt urtrist egentligen. Nu återupplevde jag lite härligt skruvad King Crimson.

7 - Fota en landskapsbild.

Ett snöigt, snålblåsande vinterlandskap i gråskala.

8 - Börja läsa Aniara. Den har stått på min att läsa-lista i många år. Tidigare i höst läste jag Nässlorna blomma och blev väldigt positivt överraskad, så sen dess har jag känt mig extra peppad på rymdepos.

9: Andra advent - Pyssla en tomte.

Det blev en liten garnis med virkad rock och luva. Det var inte meningen, men jag tycker han ser lite asiatisk ut i uttrycket.

tisdag 4 december 2012

It's working out

Det har varit svårt att träna på sista tiden, och ett par veckor har jag knappt vågat röra mig alls mer än i promenadtakt, men med trial and error har jag kommit fram till att rörelse gör saken varken sämre eller bättre, och det klart bästa för mitt välmående är att försöka leva så vanligt möjligt och göra saker jag tycker om. Som att träna! Jag hann bli ganska nere där ett tag när det kändes som allt roligt i livet togs ifrån mig och kvar var bara att jobba och sitta i soffan och dö av uttråkning och rastlöshet. Men nu är jag tillbaka på banan.

Hur går det då att träna i 29:e veckan? Över förväntan. Jag fortsätter att jogga långsamt barfota på mitt löpband, i upp till 30-35 minuter. Vill jag ha mera rörelse fyller jag ut med crosstrainer eller utomhuspromenad. Det är ju inte konditionen eller musklerna som sätter stopp, men jag tänker att det inte är värt att fresta alltför mycket på leder och senor i fötterna nu när de är extra känsliga av relaxinet, och inte särskilt vana vid barfotalöpning heller. Några små intervallpass blir det också, men bara för att det är så roligt och aldrig så hårt att jag kör helt slut på mig. Jag hoppas att det ändå hjälper mig att hålla konditionen uppe, för uthållighet är något jag absolut inte vill sakna när det är dags att föda barn.

Ute blir det bara promenader och stavgång nu när det är snö och iskallt. Tänk om man hade kunnat susa fram på cykel... Oh well, jag antar att jag å andra sidan kommer vara väldigt glad till våren när jag vill tillbaka till bra flås och hela cykelsäsongen ligger framför mig.

Och så styrketränar jag ett par gånger i veckan. Ibland tungt, ibland mindre tungt, efter dagsform. Några grejer har jag fått sluta med, som pullups (sliter mer i armbågslederna än det jobbar musklerna och så ger magen mig helt fel tyngdpunkt så att jag inte kan hänga rakt ner utan liksom glider fram i jättekonstig vinkel), knäböj ass-to-the-grass eller overhead och de riktiga tunga marklyften (båda på grund av att mina sacroiliacaleder blivit överrörliga igen, jag hade mycket problem med dem i tonåren när jag växte). Plankor och hollow rock holds funkar fortfarande, men jag vet inte om jag "borde" sluta med dem ändå? Tar det lugnt med coreövningarna hur som helst. Annars kör jag på ungefär som vanligt, fast med lite lättare vikter. Jag längtar redan till att få lasta på tyngre igen, att utmana mig själv och rasa ihop i en utmattad lycklig hög efter ett extra tufft pass. Men det kommer, det kommer.

I början när jag tränade brukade jag tänka att det inte var nån brådska, att det inte gjorde något om jag tog det lite lugnt och fegt, för jag "har ju hela livet på mig att komma i den form jag vill vara". Det var på den tiden träningen fortfarande var obehaglig, nåt jag egentligen helst ville slippa undan och nåt som krävde en massa mental kraft för att alls genomföras. Nu under graviditeten får jag försöka tänka likadant, men istället som ett sätt att bromsa mig själv så att jag inte riskerar skador i min träningsiver och för att hålla humöret uppe trots att jag inte kan göra det jag älskar riktigt fullt ut längre. Det är lustigt hur livet utvecklas...

Trött och glad efter dagens no brainer-pass: 100 clean & press.

lördag 1 december 2012

En skör tråd

Obs. Privat och personligt inlägg, så hoppa över om du inte har lust att läsa navelskådande gnäll.

De här sista veckorna, nej nästan månaderna nu, har varit tuffa. Ibland ser verkligheten inte ut som man tänkt sig fast man gör "allt rätt". Jag har varit så rädd och orolig så många dagar och nätter och det tär hårt på psyket; på ett sätt är det faktiskt precis som att leva under dödshot. Men det har hjälpt mig att prioritera vad som verkligen är viktigt och att förhålla mig ödmjuk till omvärlden.

I vecka 21 fick jag min första blödning. Det var några hemska timmar innan läkaren på förlossningen konstaterade att det "inte verkade vara nån fara". Hem, vila, vänta. Besök på vårdcentralen. Fler blödningar, fler vårdbesök. Ständig oro. Infektion och en antibiotikakur som jag verkligen, verkligen inte ville uppleva då jag vet hur mycket det kan förstöra för mitt barn, men ibland har man liksom inget val. Sakta börja våga hoppas igen, bara för att slås ner igen av nya blödningar med några få dagars mellanrum. Bara för att det var ofarligt första gången försvinner ju inte risken att det skulle vara nåt annat nästa gång det händer och det är ganska omöjligt att hålla tankarna från att skena iväg.

Och allt det här precis under den värsta tiden, precis i gränsen för hur mycket för tidigt född man kan vara och ändå överleva. Jag har ju vetat att om något går fel nu så kommer mitt barn förmodligen inte att klara sig, men hela vårdapparaten skulle göra allt för att h*n skulle göra det, och även om det såg ljust ut från början skulle det fortsätta vara osäkert i månader och kanske år framöver, in och ut på sjukhuset och omöjligt för oss att börja vårt liv tillsammans. Det var verkligen inte en sån start jag ville ge min älskade unge!

Nu har veckorna gått så pass långt att jag börjar våga ha lite hopp även de sämre dagarna, men verkligheten och vardagen är fortfarande så skör att jag helst bara önskar att det vore februari nu, eller åtminstone januari... eller åtminstone jul. Jag knagglar mig fram en dag i taget.

(Kanske är det förresten därför jag känner mig så ovanligt peppad inför julen i år? För när det är jul är jag till och med på rätt sida om 30-strecket, och det om något är ju värt att fira.)