torsdag 8 december 2011

Långsamma mål

Mark Sisson har haft två motvilliga artiklar om hur man tränar för ett maraton den senaste veckan. Bland kommentarerna läste jag något i stil med "I'm quite sure I never in my life will be running a marathon. Maybe walking a marathon." Den idén tände jag direkt på! Så istället för att somna i tid i natt har jag legat och klurat på hur jag skulle lägga upp en dag med 42 km stavgång.

Det skulle absolut bli med gångstavar och inte bara vanlig promenad. Jag använder stavar väldigt ofta när jag är ute på lågintensiva pass, och särskilt i terrängen utanför stigar och vägar blir det himla bra träning för hela kroppen. (Och i slalombacke som idag, men det är en annan historia.) Av att promenera/jogga/springa långa sträckor får jag alltid problem med händerna, de samlar på sig vätska och blir klumpiga och stela så att jag ofta knappt lyckas låsa upp ytterdörren när jag kommer hem, men det händer aldrig när stavarna är med. Eftersom 42 km är långt, minst sagt, så känns valet givet.

Tyvärr kommer jag nog att vänta till sommaren med det här projektet. Jag vill ju njuta av upplevelsen, ta mig långt ut i skogen, se på vacker natur och kisa mot solen, men om jag är ute i 8-9 timmar totalt så kommer det till största del bli i becksvart mörker den här tiden på året. Det blir inga magnifika horisontvyer med hjälp av pannlampa direkt.


Men reka kartor, provgå och mäta sträckor och finslipa min plan kan jag ju göra medan jag väntar på ljusare tider. Det känns bra att ha något att sträva mot. Tävlingar är inte alls min grej, men små utmaningar där jag är ensam inblandad och lägger ribban där jag vill, det gör träningen så mycket roligare.