Cykel hela dagen

Japp, gårdagen blev precis så härlig som jag hoppats, eller kanske ännu lite bättre!

 Då jag vaknat till liv, rekat kartan och packat alla mina prylar så var det dags för avfärd.

Först kuperad asfalt längs Älvsbyvägen.

Efter Vändträsk svängde jag av och här började det roliga! Fast jag medger att jag tänkte "hjälp" snarare än "yey" när jag såg den där backen, men bara man inte envisas med att slira på för höga växlar så brukar det gå finemang.

Snart kom jag till Alträsk.

Sen cyklade jag grus genom skog och skog och skog tills jag kom till den här metropolen. Centralkröken.

Här närmar jag mig Hattberget. Där var det ett par tuffa backar och jag började känna för ett längre matstopp (alla små pauser med foto och blåbärsätning räknas inte riktigt), men sen gled jag sakta utför utan att hitta nåt bra ställe att stanna på.

Tills jag kom till den här korsningen. Till höger var det några meter träd och snårskog och där bakom en solig läig glänta.

Ah!

När jag gick i gräset så kände jag doften av såna här underbaringar, så min efterrätt blev solvarma åkerbär.

Då kunde livet inte bli mycket bättre.

Sen bar det av igen. Hattberget från andra sidan.

Temat för dagen: blåsigt.

Efter en del snirklande och en grym nedförsbacke med fartvindstårar längs hela kinderna kom jag fram till civilisationen igen. Mockträsk.

Mockträsk.

På väg över bron.

Och sen var det dags att börja cykla MTB på riktigt. Mellan Mockträsk och den grusväg som sen leder fram till Unbyn är det en ganska lång sträcka bara en stenig stig, bitvis sönderkörd av motocross. Men inga vurpor! Bara lågväxel, diverse svordomar och hjärtat i halsgropen ibland.

Så småningom landade jag hos mamma i Unbyn och blev bjuden på te och flädermoussetårta. Där stannade jag nån timme och sen trampade jag hem därifrån längs landsvägen, men där tog jag inga bilder för där har jag cyklat tusen gånger och är totalt hemmablind.

Några ögonblick under dagen kändes det lite tungt, men jag var så inställd på att inte stressa och att inte pressa mig att jag mest bara flöt genom alltihopa med ett stort leende på läpparna. När jag kom hem och klev av cykeln hade jag varit borta i precis sex timmar; jag tippar på att kanske 4½ av dem var aktiv åktid.

Så här dagen efter känner jag inte av nån träningsvärk (den kanske kommer imorgon?), fast när jag satte mig på cykeln för att fara till Ica var det inte alls särskilt bekvämt för sittbenen. Som vanligt när jag gjort något sånt här så frågar jag mig: varför gör jag inte sånt här oftare?