Stugliv del 2

På lördag var vädret inte lika roligt när vi vaknade, men det lät i alla fall bli att regna.

Vi bar ner båten och for ut och rodde lite.

Stugorna från sjön.

Sen högg vi en massa ved och sen gick jag ut på en myr- och myggpromenad. Dvärgbjörk.

Myr. Jag älskar doften av myr!

Sileshår.

Hornfejarträd.

Varken blåbär eller hjortron hade mognat än, men kråkbären kan man alltid lita på.

Som en eldgaffel.

Tillbaka hemma igen. Kvällen blev en typisk härlig Brännäskväll - laga mat, äta, elda, läsa, spela spel, dricka te, tända ljus, smådona och bara vara.

Sen regnade det hela natten och söndagen såg ut så här. Då blev det i alla fall inte alltför sorgligt, bara ganska, att packa ihop och ge sig av hemåt.

Stugliv del 1

Det blev en tur till Brännäs i år till slut ändå. Ifjol var jag inte där en enda gång så jag har sagt att i år måste jag dit. Men semestern rann iväg och både det ena och det andra hindret dök upp, men så upptäckte vi att den allra sista helgen var fri från planer, så i fredags packade vi bilen och for, bara jag och Fredrik. Det var så himla mysigt och en ny upplevelse att vara där utan minst en handfull släktingar runt sig. (Brännäs är ett gammalt hemman mellan Jokkmokk och Kvikkjokk som min morfar köpte en gång för länge sen, och som nu ägs av barn och barnbarn tillsammans. Ligger helt avskilt nere vid sjön, utan el och vatten.)

Så här såg det ut när vi kom.

Vi tog en promenad till badstranden. Där hade någon hälsat på.

Växtkraft.

Vem var här först?

Gammstugan. Den används som sovstuga och ibland mer, då den enda vedspisen finns här.

Stallet till vänster och häbbret till höger. Stallet är nyrenoverat och perfekt att sova i, och det är i häbbret vi lever om dagarna. Här finns öppen spis och ett litet gasolkök, köksutrustning och matbord. Utanför dörren ställer vi hinkar med dricksvatten som vi hämtar i en kallkälla några hundra meter bort.

På kvällen blev ljuset fantastiskt.

Fivefingers är oslagbara att hoppa fram på stenstrand med.

Och så blev det dags att sova. Utsikt från stallet.

Ytfix!

Förra veckan tog jag och Fredrik en tur till Lakkapää och köpte, bland mycket annat, tio bitar färdigt staket. Vi rev ner den gamla fula gula panelen runt verandan som gjorde hela uteplatsen till en tung, kompakt klump och så spikade vi upp staketet istället. Det passade perfekt upp och ner, nästan så att det ser ut som att vi stått och snedsågat och spikat varje slana för sig.

Före.

Under tiden.

Fredrik röstar på målning nu och jag har sagt att jag inte ids måla, men vill han göra det får han gärna. Så antingen blir det vitt eller så fortsätter det vara träfärgat och så småningom grått, time will tell.

Efter.

Det var lite pyssel att få det snyggt vid trappan.

På baksidan har vi gjort en grind så att man kan komma in under verandan, nu saknas bara en hasp. Och att fixa den kladdigt målade kanten av golvbrädorna. Varför i hela friden är den vit (med bruna ränder) när resten av golvet är mörkbrunt?

Sol och salt

Jag vet inte, men det känns som att en oproportionerligt stor del av mina blogginlägg kommer på söndagar. Så vi fortsätter väl på det spåret.

I onsdags åkte jag och Fredrik med båt ut till Klubbviken i Luleå skärgård och hade en kanondag. Strålande sol hela dagen, knappt en vind, knappt en människa inom synhåll på lång strand, massor av god matsäck och härligt varmt i långgrunt hav.

På väg ut till utsidan av ön.

Glad älskling är framme!

Sand sand sand.

Spegelblankt hav.

Och strandvialen blommade för fullt.

Outlook

Jag hängde upp en ny köksgardin förra veckan. Tistlar från vägkanten och plåtskylten kommer från Dollarstore.

Det är mycket just nu. Mycket pusslande med livet, grubblerier och så mycket nytt att förhålla sig till. Men sakta hittar jag min väg och börjar våga tro att det kommer bli okej. I alla fall idag som är en bra dag! För jag har så lätt att fastna i mitt eget mående. När jag mår bra (fysiskt och psykiskt) så är jag övertygad om att nu, nu kommer livet att alltid vara så här framöver och så gör jag upp galna planer med det måendet som utgångspunkt, sånt som bara går att genomföra om jag fortsätter att känna mig som en lätt euforisk superwoman genom hela livet. Och så det motsatta, när jag mår dåligt så tror jag att jag kommer fortsätta må lika kasst resten av livet och fyyy hur ska det här gå, nej jag måste flytta och sjukskriva mig och allt här hemma kommer bli så vansinnigt misskött och aldrig kommer jag att kunna lyfta tungt igen eller göra nåt av allt det jag tycker är roligt (exempel från igår när mina ben var som två blyklumpar som knappt orkade ta sig uppför trapporna) och så mår jag ju ännu mycket sämre på grund av mina egna fatalistiska tankebanor. Men idag har jag jobbat i trädgården och sprungit en dryg timme i mjuk skog i härligt svalkande hällregn så nu är allt möjligt igen.

Perspektiv. Det är inte så lätt alla gånger.

Nytt hus!

Ja, nästan i alla fall. Igår gjorde målarna sista jobbet, plockade ihop sina pinaler och lämnade igen extranyckeln. Nu bor vi i en fräsch vit funkiskub! Så snyggt, och så skönt att slippa oroa sig för totalt fasadhaveri.

Så här såg det ut tidigare.

Och nu har vi bytt det mot det här. (Himla skarpt och konstigt ljus i bilderna, but hey, you get the idea.)

Nu ska vi riva bort den gula plankraden runt verandan och sätta dit nån annan form av skärmar, mer luftigt och liknande spaljéer tror jag, och så ska jag leta reda på grå stenfärg (antingen i källaren eller i färgaffären) att bättra på grunden med där det släppt lite. Fönstren är inte målade då de ändå ska bytas om några år, så det kändes onödigt att lägga tid och pengar på dem. Räcket runt verandan och balkongen ska vi skrapa och måla så småningom, men det får bli en annan sommar. Och så ska vi byta ytterdörr, och så finns det tusen andra planer som står på kö. Det är ju så roligt! Jag älskar känslan av att livet hela tiden rör sig framåt och uppåt, att lägga tid och jobb på att förbättra för sig själv och att det alltid finns något som väntar på att göras. Motsatsen till stillastående, stagnation och sysslolöshet, för vad är det för ett liv?

Stilla

Ibland är det tack och lov bara omöjligt att vara hemmablind.

Luftigt

Unbyn igår kväll.

Vårt hus är på god väg att bli vitt. Jag har semester och har hittills inte gjort särskilt mycket, varit och badat, långcyklat, rensat lite i trädgården, men mest tagit dagen som den kommer. Skönt. Idag regnar det så då kokar jag älgben och bakar sockerkaka och kanske passar jag på att reka lite mer semesterplaner. Ut i skärgården måste jag i alla fall, minst en gång men helst många! Och upp till Brännäs, till Fredriks stuga och en shopping- och äta ute-dag i Luleå. Sen får vi se - jag måste ju hinna med att göra ingenting också (dvs. ligga på verandan och sola och läsa).

Sommartider.