Farbror Blå

Den här gubben (eller tanten om man så vill, hen ser väl ganska androgyn ut?) gjorde jag till Arves tremänning Tora när de träffades härom veckan. Han fick namnet farbror Blå och blev snabbt populär att dra i och gnaga på.

Arve har ett babygym som han fått av sin farmor där det hänger figurer ungefär som den här, fast inte virkade förstås, med runda kroppar och långa smala armar och ben som är lätta att grabba tag i, så jag inspirerades av det. Kroppen och hatten är virkade i ett stycke. Sen har jag virkat armar och ben och sytt fast, broderat ansiktet (sjukt svårt att få det snyggt, hen ser lite för ledsen eller bekymrad ut tycker jag) och virkat halsduken och virkat fast den i kroppen på sista varvet. Kroppen fylldes med vadd innan jag virkade klart det sista på hatten och gjorde upphängningsöglan. Allt är gjort i Muskat med virknål nr 4.

Ränder

Jag gjorde färdigt den här tröjan för flera veckor sen, men har glömt att fota och visa den. Jag tror att jag är nöjd, men den är för stor för Arve än så länge så jag vet ju inte hur den kommer passa. Det var i alla fall kul att få till en snygg ärm på fri hand, en sån som har "kulle" och inte bara är rak.

Virkad i Paris, och ja, det var inte det roligaste jag gjort att fästa alla miljoner trådar. Varför väljer man randigt och inte enfärgat? Jag avskyr att fästa trådar. Men nu hade jag en klar bild i huvudet hur jag ville att tröjan skulle se ut, och då duger det ju inte att göra nåt annorlunda, så det fick vara värt tragglandet för den här gången. (På tal om det har jag gett mamma i födelsedagspresent att virka ett överkast till henne, bestående av 200 hexagoner med fyra färger i varje, ibland undrar man ju om man är riktigt klok?)

Mer maskor

Nu när jag är hemma om dagarna och ganska bunden till hemmet (Arve ska inte ut i folksamlingar än och vädret har för det mesta varit för kallt för barnvagnspromenader) har jag fortsatt dille på att virka, och gärna pannlappar. Det går snabbt framåt och man behöver inte tänka så mycket på vad man gör. De här blev klara tidigare i veckan och är virkade i dubbelt Mandarin Petit med 4 mm mål.

Framsida.

Baksida.

Kanten; fasta maskor med djupa omtag.

Men nu har jag börjat på en randig tröja till Arve för lite variation. Stackars unge, jag undrar hur länge jag får överösa honom med virkade kläder innan han börjar tycka att mamma är urfånig? Det är roligt så länge det varar i alla fall.

Brickpyssel

Efter att ha trilskats med olika billiga salt- och pepparkvarnar i dålig kvalitet i alla år bestämde vi oss för att satsa på the real deal för ett tag sen och skaffade riktiga Peugeot-kvarnar. Huj vilken skillnad! Men jag fattar inte varför det verkar vara meningen att man bara ska ha salt och svartpeppar, ska man gömma undan vitpepparn i ett skåp eller? Allt är gjort i par, särskilt ströare, men även kvarnar och olika underlägg att ställa dem på. Så att få tag på en bricka som passar för tre kvarnar var inte det lättaste - det fick bli en hemgjord lösning.

En enkel träbricka i lagom storlek inhandlades för en femma second hand. Här efter en omgång med sandpapper.

Grundfärg + täckfärg.

Och så dekorerade jag med stiliserade bladslingor (som vanligt - är det det enda jag kan måla?). De ser svarta ut på bilderna men är mörkblå.

På plats bredvid spisen. Helfint, och inget mera pepparspill över hela bänken.

Pannlappar

Pysslandet här hemma har varit lite enformigt på sista tiden, det blir bara virkade pannlappar för hela slanten. Först ett par bruna och beige som ska upp till Brännäs till våren/sommaren, och sen ett par turkosa och naturvita till oss själva (det är alltså fyra pannlappar på bilden nedan, syns lite dåligt). Alla är virkade i Paris med 4 mm nål, 26x26 fasta maskor i innerrutan och fyra varv fasta maskor runt om.

Jag virkar alltid mina pannlappar i dubbla lager. Först en mönstrad sida där tråden för färgen jag inte använder löper med på baksidan och sen en enfärgad lika stor ruta. Sen lägger jag ihop dem med rätsidorna utåt och virkar ihop m.h.a. kanten runt om. Stadigt, tätt och absolut brännsäkert. Pannlappar med hål och spetsar som inte duger till annat än att hänga på en krok och se fina (hrm...) ut lämnar jag till farmorsgenerationen att pyssla med.

Godishuset

I år fick jag äntligen till mitt pepparkakshus som jag så länge drömt om att göra. Först ritade jag mönstret, vilket var den enklaste biten. Att skära ut alla små fönsterrutor (Med mattkniv! Man tager vad man haver.) var mer pyssligt, men nu har ju en färdig mall ifall jag skulle vilja göra fler hus - fast om jag känner mig själv rätt så skulle det kännas alldeles för tråkigt att göra ett precis likadant igen.

I alla fall, i fredags bakade jag ut degen (färdigköpt - det här huset är inte till för att ätas) och gräddade alla delarna. Vissa fönster pyste ihop en del, men bitarna var såpass mjuka att det gick bra att fixa till det direkt de kom ut ur ugnen.

Sen höll jag på nästan hela lördagen med hoplimning och dekoration. Vilket pyssel! Först limmade jag alla fyra väggar mot varandra och lät det torka med burkar omkring som stöd. Sen spritsade jag kristyr runt alla fönster och dörren, och så började jag med bron (alltså förstukvisten, om nån icke norrboende skulle läsa det här). Det var mycket limma - vänta - limma - vänta.

Här står pelarna, avskurna polkakäppar, och torkar med tändsticksaskar till stöd. Brotaket dekorerade jag innan jag monterade upp det, för att lättare komma åt. De små hjärtana är nån sorts kakdekoration, finns att köpa på burk bredvid strössel och bakpulver och sånt i affärerna.

Här har stora taket kommit på plats, och skorstenen. Den limmade jag först alla fyra sidor på, lät torka, och satte sen fast på taket. Och så Never Stop och kristyr som takpannor.

Bara kvar att spritsa istappar, och sen färdigt!

Jag måste säga att jag är ganska stolt över mitt första byggprojekt.

Julgranskottar

Pysselblogg! Ifjol torkade jag äppel- och apelsinskivor som jag hängde i granen, men i år var jag sugen på kottar.

Först gick jag jag ut i skogen och plockade hem en bunt tallkottar förstås, och så fick de ligga på tork i nån vecka.

Sen virade jag små bitar metalltråd runt fästena och gjorde en ögla. (Tänk på att många kottar har tappat sina fästen eller så lossnar de när man drar fast tråden, så plocka hem minst dubbelt så många kottar som du tänkt göra julgranspynt av.) Nu är det enkelt att dra ett fint snöre genom öglan och knyta en rosett.

Dags att måla. Jag målade mina vita och hängde på tork på blompinnar. Man behöver inte vara så noga utan måla mest upptill och längst ut på fjällen, så att det liknar snö som fallit. Vänta tills det torkar.

Avsluta med att dra några drag med silvertuschpenna längst ut på fjällens spetsar så att "snön" gnistrar lite. (Syns lite dåligt i taklampsljuset.) Färdigt!

Nu har jag 33 fina julprydnader till granen nästan gratis; det enda jag köpte enkom för det här projektet var snöret från Panduro och tuschpennan. Sen är det nog ganska bra att fylla vår gran med en massa lätta små kottar, då den vi plockade hem från skogen förra helgen är väldigt söt men har såna där tunna veka grenar som inte orkar hålla uppe så många gram innan de viker ner sig som bananer och pyntet ramlar i golvet. Dubbel vinst alltså!

Adventskalendern vecka 1

(Och två dagar extra eftersom det var den första december förra lördagen.)

1 - Börja virka på koftan. Jag köpte garn till den här koftan i svart för flera veckor sen men hade ännu inte tagit mig tid att börja på den. Nu har jag kommit igång lite grann.

2: Första advent - Tända ett doftljus. Var fullt upptagen hela förra helgen och hade inte tid att tänka på kalendern, så jag valde nåt enkelt och tände mitt gingerbread-ljus vid teven på kvällen.

3 - Springa intervaller. Barfota på löpbandet efter en lång dag på jobbet - efteråt var all mental mosighet som bortblåst. Som mest kom jag upp i en fullkomligt svindlande hastighet av 12 km/h, haha. Anpassning, anpassning, anpassning.

4 - Läsa ett magasin. En dag full av trista vardagsbestyr, men den blev lite bättre av att jag fick fördjupa mig i livet på dagens Kuba i senaste National Geographic.

5 - Plocka hem lingonris.

6 - Lyssna på musik utan att göra annat samtidigt. Svårt! Oftast sitter jag vid datorn, försvinner in i nån lång text och upptäcker en halvtimme senare att jag inte hört ett dugg av musiken jag satte på. Så då blir det att jag inte lyssnar på musik alls istället, och det är ju rätt urtrist egentligen. Nu återupplevde jag lite härligt skruvad King Crimson.

7 - Fota en landskapsbild.

Ett snöigt, snålblåsande vinterlandskap i gråskala.

8 - Börja läsa Aniara. Den har stått på min att läsa-lista i många år. Tidigare i höst läste jag Nässlorna blomma och blev väldigt positivt överraskad, så sen dess har jag känt mig extra peppad på rymdepos.

9: Andra advent - Pyssla en tomte.

Det blev en liten garnis med virkad rock och luva. Det var inte meningen, men jag tycker han ser lite asiatisk ut i uttrycket.

Leaves

Samtidigt som jag beställde tapetprovet till toan tog jag också med en bit av Oxford 22 från Boråstapeter, en favorit som jag sneglat länge på men som är för maffig för att använda på en hel vägg.

Av den blev det istället två tavlor. Jag köpte färdiga tomma canvastavlor avsedda att målas på på Dollarstore, och så tapetserade jag dem helt enkelt. Det enda som var lite pyssligt var att klippa till hörnen, men det var förvånansvärt enkelt att få dem snygga.

Istället för en kal vägg ser det nu ut så här när man kommer uppför trappan till övre hallen. Det blir man glad av.

Små maskor

Jag har ju glömt att jag kan visa mina senaste virkprojekt nu när jag inte är hemlig längre. Filt och mössa blev klara redan under sommaren, men koftan är alldeles nygjord.

Filten är gjord av virkade mormorsrutor i ullgarn. Sen kom den spännande biten som jag aldrig gjort förut - filten skulle fodras med mjukt tyg och vadd inuti. Jag hade tänkt använda flanell men det var hopplöst att få tag i bra färger. Det jag hittade var trikå och det fick ju lov att funka fast det är skitsvårt att sy i när det vill töja och dra sig. Det gick i alla fall hyfsat, filten fick en ganska bred kant runtom, dubbel vaddfyllning inuti och så sydde jag fast mormorsrutorna i tyget på maskin. Jag är imponerad av min fina symaskin som fixade det! Det är absolut ingen perfekt filt, tyget pöser och är för stort på vissa ställen och så är det nåt veck på baksidan och allt ser lite snett och vint ut. Men den håller ihop och ser ut nästan precis som jag tänkt mig och det duger alldeles tillräckligt för mig (och för en bebis - jag tror inte de är så kräsna med det estetiska?).

Mössan är virkad i babyull med det här mönstret som lös grund, och nån storlek större än allra minsta. Den blir perfekt framåt våren när vi börjar vara ute mer hoppas jag.

Koftan är en hexagon baby cardigan i bomullsgarn i glada färger. Mitt garn var inte riktigt samma tjocklek som i mönstret och så gjorde jag varv med fasta maskor i brunt som inte fanns med, så storleken har jag inte så stor koll på. Tre - sex månader kanske? Det visar sig ju med tiden och har hur som helst ingen betydelse i det här skedet. Knapparna köpte jag på Ohlssons Tyger.

Nu håller jag på med en bolero åt mig själv, men sen ligger flera nystan turkos bomull och väntar på att bli något fint till en liten en. Det är så himla roligt! Och svårt att inte köpa upp hela garnaffären när man går dit.

Stativlampor

Nu är de nya sänglamporna på plats i sovrummet. Jag är hemskt nöjd! Designen såg annorlunda ut från början, jag hade tänkt mig en rak "klump" av grenar som skulle täcka hela foten, men dels visade det sig att jag hade för lite material hemma, dels att det var hur svårt som helst att få ihop det hela snyggt utan spret eller fula hjälptrådar. Så projektet har legat och väntat ett tag...

... tills en natt under helgen då jag inte kunde sova. De flesta "superbra" idéer man får mitt i natten visar sig ju rätt värdelösa dagen efter i fullt vaket tillstånd, men sen finns det gånger som den här då de faktiskt håller. Det blev ett slags skoglig variant på de stativlampor som är så inne just nu, och de passar verkligen perfekt in i resten av sovrumsmiljön som är som en vinterskog.

Jag har använt björkgrenar fastsatta med buntband som döljs av jutesnöre. En klick lim på baksidan av knutarna på snöret så att det inte går upp, och runt de grövre snedställda grenarna (med sågade jack för foten längst ner) använde jag ståltråd istället för buntband. Lampskärmar och -fötter kommer från Clas Ohlson.

Nyckelskåp

Det här var ju något av det segaste jag gjort, men nu är det på plats till sist, mitt ommålade nyckelskåp. Jag köpte ett sånt här skåp på Biltema hutlöst billigt, 39,90:-, och slipade med fint sandpapper. Lätt som en plätt att få det fint med lite vit färg tänkte jag, och ja svårt var det väl inte i och för sig, men vilken tid det tog. Först grundmålning som jag var tvungen att dela upp i tre olika omgångar och låta torka emellan för att komma åt i alla skrymslen och vrår, och sen täckmålning i tre omgångar också. Jag använde en färg som tog åtta timmar på sig att torka innan den var övermålningsbar, så det blev ju inte mer än en målning per dag. Mycket väntan och lite verkstad med andra ord, men ja, klart blev det ändå igår.

Jag använde maskeringstejp och lät baksidan fortsätta vara träfärgad. Vad skönt att slippa rota i byrån bland vantar, klädrullar och skosnören varje gång man ska ut i garaget framöver, och lika skönt att slippa se den här härvan som ju oftast hamnat ovanpå byrån, eftersom det är så svårt att hitta nåt som ligger i den.

Det här är väggen precis till höger när man kommer in genom ytterdörren. Nu saknas bara en liten hylla där under också att slänga ifrån sig posten på, så börjar hallen bli ganska funktionell.

Rislyktor

Kvistar, pinnar och trä är stora inspirationer just nu (alltid, i och för sig). De här ljuslyktorna blev ett bra exempel på hur man gör nånting av i princip ingenting.

Jag köpte tre enkla ljuskoppar, 3 för 20 kronor på Dollarstore.

Sen är allt som behövs hobbylim (som blir genomskinligt när det torkar), nån form av fint band eller snöre och massor av små björkkvistar från skogen. Jag klippte kvistarna med sekatör i bitar ungefär en centimeter längre än höjden på ljuskopparna (det här är bara början, det gick åt flera lika stora högar till innan jag var färdig).

Limma upptill och nertill på en liggande ljuskopp och sätt dit kvistar så jämnt och snyggt det går. Låt torka liggande innan det är dags att vända ett kvarts varv och limma nästa sida.

Mycket limmande och väntande blir det.

Efter att jag kommit hela varvet runt gjorde jag samma sak ett varv till för att få det riktigt tätt med kvistar, men det är förstås en smaksak.

Jag knöt tredubbelt jutesnöre runt mitten av lyktorna, gjorde rosetter och limmade bakom och inuti för att hålla dem på plats.

På hallbyrån fick de bo. De sprider ett väldigt mjukt och mysigt ljus, och skuggorna blev ju jätteläckra.

De verkar inte bli varma så här, men den som tänkt lämna lyktorna obevakade eller ställa dem på en dragig plats kanske vill klippa ner kvistarna så att de är precis i jämnhöjd med glaskanten.