Isläggning

Den här bloggen kommer läggas på is på obestämd tid framöver (ännu mer än den redan är). Jag känner mig inte längre bekväm med att dela allt och inget med vem som helst, utan spår. Ni som känner mig kan följa mig lite mer officiellt på Facebook och mer personligt på min nyss återupptagna Dayviews-sida. Eller förresten ni som inte känner mig också; släng iväg ett mejl eller en vänförfrågan så är det HÖGST osannolikt att jag nekar! Jag vill som sagt bara ha lite bättre koll och mer kontakt med mina läsarvänner - bloggen känns så anonym.

Tied up

Lite så här är det just nu, extra mycket sen Fredrik börjat jobba igen på vardagarna och jagar älg på helgerna. Så datortiden är försvinnande liten och inte direkt prioriterad. Jag har många blogginlägg färdiga i huvudet och ibland hinner jag till och med ta några bilder på det jag tänkt skriva om, men att faktiskt kunna sitta här och formulera sig händer liksom inte. Vi hörs igen när vi fått nån sorts halvt fungerande vardag!

Framåt

Arve grillar.

Jag har tänkt ett tag att jag skriva om amningen, men det inlägget är inte riktigt färdigt i huvudet så det får vänta. Det har i alla fall varit en både svår, rolig och väldigt lärorik resa hittills och det finns mycket där ute i informationsdjungeln som är viktigt, men väldigt lätt att missa.

Midsommar tillbringades med goda vänner och med lammrostbiff på grillen. Det är alltid roligt att komma ut en stund, mer sånt tack! Bara man kommit över den där tröskeln av packande av sjuttioelva prylar och tusen saker att tänka på så visar det sig oftast att det är rätt enkelt att vara på äventyr med en liten en.

Nu är juli hägrande nära. Fredrik är borta på jobb 12+ timmar om dagen just nu, men efter nästa vecka så har han en månads semester och sen en månads pappaledighet. Så himla roligt vi ska ha! Äntligen hinner vi umgås ordentligt alla tre och förhoppningsvis blir det ett par små resor också. Och efter fyra månaders kronisk sömnbrist är det ju inte så dumt att ha någon hemma som kan vara med Arve ett par timmar på morgnarna heller...

Hej!

Varje dag händer något eller kommer jag att tänka på något som jag vill blogga, men aldrig lyckas jag prioritera att få tid till det. Arve har visat sig bli en riktig evighetsmaskin som knappt sover varken på dagar eller nätter, så när han slocknar nån halvtimme och jag råkar vara hemma (oftast är jag ute och går med barnvagnen och helst i butiker där det finns massor att titta på) är det bara att laga mat, äta, gå på toa, plocka disk, vika tvätt och annat av mer akut karaktär som jag måste skynda mig som attan att hinna med. Jag fattar verkligen inte hur han orkar vara vaken så mycket, han kan vara i "sovläge" från kanske 21-22 på kvällen till 6-7 på morgonen (idag 05.10, wee... ), under den tiden hinner han vakna för att äta flera gånger och så tar det alltid en stund innan han somnar om, och sen på dagtid sover han sällan mer än en halvtimme åt gången, kanske 4-5 gånger under dagen. Däremellan är det lek och "prat" som gäller och massor av underhållning. Att bara ligga hemma blir tråkigt, det bästa är som sagt att gå ut på stan, träffa folk och kolla på nya grejer, men jag hoppas att den biten kommer bli bättre när han kan sitta upp mer och plocka med leksaker på egen hand en stund. Idag ska vi i alla fall till vårdcentralen på fyra månaderskoll och ikväll ska han få träffa sin jämngamla tremänning! Så då tror jag min älskade lilla pratmakare blir nöjd och glad.

Jag hoppas att jag hör av mig snart igen, jag saknar verkligen bloggandet och att läsa och kommentera hos andra. So long!

Ljusning

Den här veckan blev milsvitt bättre än den förra. Full med jobb, träning och hemmasysslor men ändå med en lugn känsla. Igår åkte jag och Fredrik till Luleå för bio och middag - det var himla mysigt och vi försöker passa på att göra en del sånt nu medan vi har chansen. Snart är vi tre och då blir det inte lika okomplicerat att sticka iväg.

Förra veckan blev det sex vilodagar på rad pga. sjukdom - man kan ju få myror i huvudet för mindre! Den här har jag avverkat två styrkepass, lite jogging och crosstrainer och mycket promenerande, men för ett par dagar sen upptäckte jag att lill*n borrat ner sitt huvud så långt ner i mitt bäcken nu att jag inte ens kan ställa mig i utgångsposition för ett vanligt marklyft längre utan mycket obehag. Men hur som helst har jag tänkt dra ner på intensiteten i träningen nu - det kan ju vara allt mellan noll och fyra veckor kvar tills vår älskade unge är här, och jag vill inte gärna riskera att åka in till förlossningen låg på glykogen och med alla muskler fulla av träningsvärk. Känns som en dålig utgångspunkt.

Annars då? Jo. Bilderna är från gårdagens långpromenad, kall men solig och det är klart att det är värt att frysa kinderna av sig om man också är tvungen att kisa mot ljuset. Det finns inget som hjälper bättre mot stress än att få se solen (eller ännu hellre också känna hur den värmer mot huden), alla spänningar och uppskruvade tankar bara flyter bort. Jag förstår att man lever så mycket mera lugnt, obekymrat och spontant i de sydligare delarna av världen och ja, jag är ganska avundsjuk. Men nu blir det i alla fall bara ljusare här hemma och snart, känner jag på mig, är vårkänslorna här!

Inbäddad

Den här veckan har inte gått i många knop. En efter en har folk i min närhet knockats av en elak förkylning och i tisdags var det till slut min tur. Jag var helt utslagen med feber och hemsk muskelvärk i två dagar, bättre i torsdags, sämre igen igår och idag ännu sämre än igår. Tänk när jag gnällde över att vara bara höggravid, utmattad och otymplig - sorry, won't happen again.

Mitt huvud är inbäddat i slem och utanför är världen inbäddad i snö. Det ger en avskärmad och tyst stämning till hela livet.

Färgsättning

Äsch vad jag har blivit dålig på att blogga. Jag går runt och "skriver" inlägg i huvudet mest varje dag, men sen blir det av nån anledning aldrig nerpräntat på skärmen. Här kommer i alla fall en liten detalj hemifrån som nyss blev färdig, bara för att komma igång och get my head out of my ass.

Jag har satt upp tavlor inne på den helt kala vita väggen på toan på övervåningen och nu känns det mycket mysigare där inne.

Stora spegelrosen är köpt second hand och det svartvita fotot är från en utflykt till Småskär förra sommaren.

I guldramen en bit av samma tapet som bakom tvättstället på motsatta väggen. Fortfarande saknas det perfekta elementskyddet - det lutar just nu åt att jag måste bygga det själv - men i övrigt är rummet så gott som färdigt. Skönt.

Det nya året

2011 var ett år av stora framsteg i livet. Jag fick min anställning, vi köpte vårt hus, vi renoverade och jag tränade bättre och mer än nånsin. Man kan säga att det var året då mitt vuxna liv började på riktigt.

2012 blev ett desto tuffare år. Visst hände många bra saker också; första halvan av året fortsatte träningen att gå framåt, vi målade om huset och renoverade toan på överplan, jag hann med en del i trädgården, vi skaffade bil och framför allt så blev jag gravid. Men det förde ju med sig att därefter så blev framstegen inom andra delar av livet desto färre, allt blev tyngre och svårare och krävde så mycket mer kämpande mot den egna kroppen för att alls genomföras. Den välbehövliga semestern i somras spolierades av att vi hade hantverkare rännande här hemma i två veckor, Fredrik fick avbryta sin semester mitt i för att åka på drifttagning och så var jag för illamående och orkeslös för att kunna göra många av de roliga saker jag hade längtat till. I höst fick jag veta att mitt jobb flyttar till Stockholm till våren och sen dess är det ju inte världens roligaste arbetsmiljö att vistas i dag ut och dag in. Både jag och Fredrik har kört på bensinångor senaste månaderna och när det blev nyårsafton tänkte jag bara "Äntligen blir vi av med det här skitåret!"

2013 däremot kommer att bli ett fantastiskt år. Vi kommer att få barn, jag kommer antagligen att vara mammaledig i tio av tolv månader och föräldradagarna ger ju även Fredrik en mycket större frihet så att vi kan tillbringa mer tid tillsammans, jag kan pyssla med små projekt här hemma, kanske finns det mer social ork över till att umgås med vänner och så får jag äntligen tillbaka äganderätten till min egen kropp och kan satsa framåt med träningen igen. I min lätt synestetiska hjärna är 2012 ett hårt och kallt årtal som lyser LED-blått medan 2013 är varmt och fyrverkerisprakande orange. Orange är verkligen inte min favoritfärg, men det är i alla fall betydligt mjukare och behagligare att vara omgiven av. Mindre betong och industri och mera fria sinnen och medmänsklighet. Ja tack!

Mellandagsluft

Nu har jag hunnit vara ledig i en hel vecka. Firat jul med familjen, ätit goda middagar, myst med min älskade, legat och läst i soffan, promenerat i dagsljus, sovit flera timmar längre än vanligt varje natt och nu har jag landat i ett helt annat tempo på mina tankar, handlingar och hela liv. Så avstressande att jag går runt med känslan av att världen är inlindad i mjuk bomull hela tiden.

Och hur går det med lilla skrutt? Jo tack bra. Inga fler blödningar sen sist och massor av sparkar, box och bök. Magen börjar vara stor och i vägen nu, men jag kan fortfarande träna och känner mig inte särskilt stor och klumpig i övrigt. Hos barnmorskan alldeles före jul såg allt ut precis som det skulle. Möjligtvis att jag gått i upp i vikt lite för lite, men det börjar vara svårt att äta tillräckligt när magen känns full jämt, och då har jag kanske tappat lite muskelmassa till den lilla. Tyvärr, men det går ju alltid att träna upp sen när jag orkar med de riktigt tunga passen och riktigt stora köttbitarna igen.

Idag var vi och handlade babyskydd till bilen och skötbädd till badrummet, och alla runt omkring oss har svårt att prata om annat än barn. Det börjar bli påtagligt, verkligt och nära nu. Spännande!

Hos föräldrarna på julafton.

Adventskalender och God Jul!

Tredje veckans adventskalender blev det inte mycket av. På söndag natt blev Fredrik sjuk i nån sorts matförgiftning/kräksjuka, så hela första halvan av veckan upptogs förutom av långa jobbdagar av att göra allt jag kunde för att undvika att bli smittad och att rodda precis allting praktiskt här hemma. Vältajmat att det snöade i princip oavbrutet också. Och så hade jag tid på vårdcentralen, missade jobbtid och var tvungen att jobba över. Yey! Så nej, när jag dunsade ner i soffan nån gång sent på kvällarna fanns det inte riktigt tid och ork över till att tänka på nåt annat än att ta sig igenom nästa dag också, och sen sova så effektivt som möjligt.

Alla matrelaterade att-göra:n inför julen fick jag ju skjuta på till senare under veckan, så sen har jag haft extra fullt upp med det också. Men äsch, nu ska det inte gnällas - jag har tagit mig igenom allt, gjort varenda grej jag skulle, hållit mig frisk och nu är det jullov och granen är klädd, skinkan kokad, tryffeln chokladdoppad, ljusen tända och så vidare. Nu kan lugnet få sänka sig över mig och all koncentration bara gå åt till att umgås med familjen, att äta gott, att låta dagarna sakta flyta förbi utan måsten och att bara njuta av alltihopa. Yey! På riktigt.

Och sett från den ljusa sidan så har ju massor av roliga luckor kvar att öppna nu, lite när jag känner för det, under julledigheten.

God Jul på er alla och hoppas att ni får riktigt sköna helger! Nu åker jag till Unbyn och landar framför en sprakande brasa.

Adventskalendern vecka 2

10 - Äta sushi. Vitt ris och soja är inget jag vill äta varje dag, men nån gång då och då tar sushisuget överhanden. En hel makirulle med lax och brie, mums! Och så doppa i soja med så mycket wasabi i att det bränner i näsan.

11 - Träna marklyft. Inte den bästa övningen för mina leder just nu, men det är en av mina absoluta favoriter och man måste väl inte vara så förbenat klok och förståndig precis jämt? Jag gick bara upp till några set på 60 kg dessutom, och kände ingen smärta efteråt. Det var roligt att i alla fall få känna lite på stången.

12 - Bada. Jag fick soppatorsk den här dagen, så att krypa ner i ett lååångt, varmt bad på kvällen passade perfekt. (Jag älskar att bada men tar mig oftast inte tid till mer än snabba duschar.)

13 - Titta på årets Luciakonsert. Givet den här dagen.

14 - Baka ett pepparkakshus. En sån grej som jag alltid velat göra men som aldrig blivit av. Jag ritade mönstret i förra veckan, och på fredag bakade jag ut alla delarna. Det är nog den närmaste kontakt jag haft med gluten på nästan två år, men det funkade rätt okej tror jag. Förutom att jag hade glömt hur mjölet bränner och sticks i näsan när det dammar, fast det kanske det gör för alla? Hela lördagen ägnades sen åt att sätta ihop och dekorera alla delar - kommer i eget inlägg.

15 - Börja se Fanny och Alexander. Jag stannade halvvägs in igår, men alltså varför, varför har jag inte sett den förut? Så att jag hade kunnat se om den inför varje jul och bada i julstämning och karaktärer och igenkänning och miljöer och bisarr humor? Jag blev lite kär.

16: Tredje advent - Dricka glögg. Det är besvärligt när man inte kan göra eget mulled wine och krydda så mycket man vill och söta så lite man vill. Köpt alkoholfri glögg kan vara gott i mycket små doser (våra glöggmuggar rymmer inte mer än ½ dl), men nu var det julens tredje glöggkväll och jag känner att årets sötsliskkvot är fylld med råge.

Adventskalendern vecka 1

(Och två dagar extra eftersom det var den första december förra lördagen.)

1 - Börja virka på koftan. Jag köpte garn till den här koftan i svart för flera veckor sen men hade ännu inte tagit mig tid att börja på den. Nu har jag kommit igång lite grann.

2: Första advent - Tända ett doftljus. Var fullt upptagen hela förra helgen och hade inte tid att tänka på kalendern, så jag valde nåt enkelt och tände mitt gingerbread-ljus vid teven på kvällen.

3 - Springa intervaller. Barfota på löpbandet efter en lång dag på jobbet - efteråt var all mental mosighet som bortblåst. Som mest kom jag upp i en fullkomligt svindlande hastighet av 12 km/h, haha. Anpassning, anpassning, anpassning.

4 - Läsa ett magasin. En dag full av trista vardagsbestyr, men den blev lite bättre av att jag fick fördjupa mig i livet på dagens Kuba i senaste National Geographic.

5 - Plocka hem lingonris.

6 - Lyssna på musik utan att göra annat samtidigt. Svårt! Oftast sitter jag vid datorn, försvinner in i nån lång text och upptäcker en halvtimme senare att jag inte hört ett dugg av musiken jag satte på. Så då blir det att jag inte lyssnar på musik alls istället, och det är ju rätt urtrist egentligen. Nu återupplevde jag lite härligt skruvad King Crimson.

7 - Fota en landskapsbild.

Ett snöigt, snålblåsande vinterlandskap i gråskala.

8 - Börja läsa Aniara. Den har stått på min att läsa-lista i många år. Tidigare i höst läste jag Nässlorna blomma och blev väldigt positivt överraskad, så sen dess har jag känt mig extra peppad på rymdepos.

9: Andra advent - Pyssla en tomte.

Det blev en liten garnis med virkad rock och luva. Det var inte meningen, men jag tycker han ser lite asiatisk ut i uttrycket.

Julväntan

"Alla" verkar ha en egen julkalender i år, främst företag som lottar ut en vara per dag, har halva priset på en vara per dag, lockar med giveaways vid beställning osv., men även privatpersoner som snickrar ihop sina egna prestationspressare, träningsutmaningar eller små prylmeckan. En egen julkalender är ju en jättebra idé i botten så det hakar jag på! Men jag vill ha min helt fri från stress, krav och köphets, så jag har byggt en egen utifrån saker som får mig att må bra, små guldkantsögonblick i vardagen och sånt som är lustfyllt men som ofta får stryka på foten för att det ju alltid finns så mycket annat som bättre behöver göras.

Tjugofyra grejer jag ska göra eller uppleva, men jag får välja fritt vad jag ska göra vilken dag helt efter vad jag tycker låter roligast just den dagen. Det kan ju variera radikalt beroende på ork, humör, sömnläge, mående, övrig planering osv.

Några saker är utöver det vanliga, som att prova en ny restaurang och göra ett pepparkakshus, medan annat är enkla grejer som att läsa ett magasin, ta ett varmt bad och att äntligen börja se Fanny och Alexander från början (jag försökte en gång under en jul med huset fyllt av fika- och umgängesmaniska släktingar, men jag gav upp efter nån halvtimme av ständiga koncentrationsavbrott). Och så finns det en som jag inte vet om jag kommer kunna göra, men som skulle vara väldigt roligt för det var många år sen sist; att bygga en snölykta. Är inte vädergudarna snälla med mig får jag klura ut något annat att ha i reserv.

På lördag kör vi!

Andning

Standardscenariot hemma i köket. Behöver vi en ny fruktskål?

Äntligen börjar stressen och oron lägga sig (mer om det en annan gång) och jag börjar kunna längta till julen. Under nästa vecka ska jag baka och pyssla och plocka bort höstprylarna så att adventssakerna är redo till söndagen. Handla julblommor och kanske nån riktigt fin och helt onödig prydnad, nån sån där man blir glad av varje gång man går förbi här hemma sen. Det börjar rycka i smaklökarna efter sjuttioelva olika sillinläggningar, julkryddade köttbullar, syltor, oknäckta nötter (nej jag äter dem inte med skalet på, duh) och hemgjort chokladgodis. Men än är det länge kvar till allt det där och bra är väl det! Längtan och att ha något att se fram emot är vad som skiljer en gråtrist tung vardag från en trivsam och tillfredsställande.

Apropå det är det väldigt skönt att ha en nästan helt fri helg utan något speciellt som måste göras, det var länge sen. Sova länge, promenera i det lilla dagsljus som finns, styrketräna, dricka te, läsa ikapp en liten del av det samlade postberget, laga mat i lugn och ro och äntligen beställa hem tygblöjor. Min romanlånga inköpslista till den lilla börjar nästan - nästan! - krympa nu. Början till ännu en utandning.

Afterglow

Fortfarande hinner jag nästan ut innan det mörknat efter jobbet. I alla fall när himlen är klarblå och solnedgången vidunderlig (min mobilkamera gör den förstås inte rättvisa alls).

Inget funkar lika bra för avslappning, hjärnrensning och humörhöjare som skog och sol. Särskilt såna här dagar då luften nästan blir självlysande och den intensiva atmosfären påminner om en målning av Joseph Farquharson. Han är min absoluta favoritkonstnär alla kategorier.

Spin me like a record

Nu är jag mitt inne i det där snabbt snurrande ekorrhjulet som jag alltid velat hålla mig utanför. Jag jobbar mer än nånsin, vi renoverar hemma, det dyker hela tiden upp nya möten och myndighetskontakter och krångel utöver det vanliga, jag försöker hinna med att köra bil på helgerna, att träna så gott som varje dag, att städa, tvätta, handla, laga mat och allt det vanliga, att ta hand om lilla skrutt som bor i min mage och sätta mig in i alla miljoner aspekter av ny kunskap som en graviditet och ett litet barn innebär (jag är ju en informationsjunkie som alltid vill veta allt från alla perspektiv som finns, så att allt i mitt liv blir ett aktivt beslut istället för något passivt som man gör bara för att någon säger att det är bra - allergisk mot sånt), allt med en ovanligt trött, järnfattig och klagande gravidkropp, och så dessutom försöka fundera ut vilken riktning jag vill att livet ska ta sen, om ett år ungefär när det är det dags att söka sig ut ur mammabubblan igen. Hur hinner jag egentligen? Det gör jag väl inte. Ofta vaknar jag mitt i natten och ligger och klurar på problem i flera timmar istället för att sova, eftersom jag inte hinner tänka igenom allt under den vakna tiden, mina långa testunder och små tupplurar har fått stryka på foten, och allt som oftast jobbar jag på mitt jobb i hundrafemtio knyck även när jag inte behöver, samtidigt som jag gör små att-göra-listor i huvudet att passa på att skriva ner i telefonen medan jag har rast - om det inte är någon jag måste ringa eller mejla under de minuterna. Jösses! Nu är det faktiskt för mycket liv i livet.

Men jag tänker inte vika ner mig. Jag måste få visa för mig själv att jag nu för en av de första gångerna kan klara livet även när förutsättningarna inte är ideala (dvs. kalendern är luftig och tiden och tanken är fri) och jag vet ju också att det här bara är en tillfällig period. Just nu ser jag fram emot en vecka på Azorerna i mitten av november, sen ser jag fram emot julen, och sen, ja då är det inte så många veckor kvar tills jag går på föräldraledighet och ett helt nytt liv tar sin början. Det ska nog gå bra det här.

Ända in i kaklet

Nu gäller det att skynda sig innan frosten kommer på allvar vilken natt som helst, så jag plockade snabbt av alla krusbär som med lite god vilja kunde kallas mogna. Bättre än att de fryser bort på buskarna tänker jag. Det blev en stor påse till frysen och en stor skål till mamma. På nåt sätt är det ju tänkt att det ska rymmas abnorma mängder älgkött i våra frysar också, men fråga mig inte hur det ska gå till. Och jag som tänkte köpa ett helt lamm lite längre fram i höst. Vi får väl leva på enbart älg och bär i några månader så kanske.

Det ser förresten nästan ut som nyplockade svarta oliver på den här bilden. Gillar!

Pause - play

Det märks att mitt immunförsvar inte är riktigt vad det brukar vara. I sommar när vi var i Brännäs och det var mycket mygg fick jag flera små röda prickar av myggbetten som satt i i nån halvtimme och till och med kliade lite. I vanliga fall blir jag biten men märker inte alls av det efteråt, jag har inte fått ett myggbett sen tidiga tonåren, så det var ju ett litet otrevligt återseende. Och så nu; jag har varit totalt utslagen av en förkylning i två dagar. Sådär med halsont, öronont, huvudvärk, lätt feber, rinnande näsa, brain fog, total kraftlöshet och fruktansvärd muskelvärk i benen så att jag stapplat som en 80-åring i trapporna och inte kunnat ta mig varken upp eller ner utan att dra mig fram med hjälp av ledstången (berodde nog på mitt styrkepass alldeles innan jag upptäckte att jag höll på bli sjuk, så träningsvärken gick helt bananas). Haha. År och dar sen något sånt hände mig och jag kan inte låta bli att känna mig lätt förolämpad. Jag blir ju inte sjuk, liksom! Nåja, det är nog bra att bli nedtagen på jorden nån gång emellanåt.

Idag har jag vaknat till liv lite, om det är för att jag känner mig bättre eller bara för att jag blir galen av rastlöshet av stillasittande husarrest låter jag vara osagt, men jag har orkat småpyssla lite så att livet känns roligare i alla fall.

Det blev en laddning äppelkompott till frysen. Äntligen har våra egna äpplen börjat mogna.

Så orkade jag promenera en sväng till mataffären (det är säkert drygt en kilometer dit - gasp!) och handla lite och hämta ut mitt senaste paket från Bodystore. Jag borde få stamkundsrabatt snart.

Sen blev det helt fantastisk soligt och fint ute, så jag har kunnat ligga på verandan och läsa och dricka te och ha det bra.

Sovrumsutsikt.

Och sen tog jag tag i den urtråkiga fönsterputsningen. Jag putsade knappt halva huset tidigare i veckan, och jag tycker verkligen inte om att ha oavslutade projekt liggande, så nu känner jag mig fri, lugn och lätt till sinnes igen. Jag har bara putsat in- och utsida eftersom våra fönster är ganska värdelösa (inga hakar för att öppna mellan rutorna utan de är ihopskruvade med övermålade skruvar, otäta, kitt och färg börjar släppa och så regnar det in ibland i utrymmet mellan rutorna) och vi planerar att byta dem om några år. Så ingen energi lägges i onödan där, tack.

Bra dag. Nu har jag tryckt på livets play-knapp igen.

Den Stora Nyheten

De flesta som läser den här bloggen vet nog redan om det, men ifall någon har missat det så: Jag och Fredrik väntar barn! Jag är i vecka 16 nu, så det är dags nån gång i slutet av februari; det känns panikartat nära samtidigt som det känns evighetslångt borta.

Det var planerat, men bara med nöd och näppe. Vi hann knappt börja försöka, så det känns ändå ganska oplanerat och som att "hjälp, vad fort allt går". Men det ordnar sig nog, för redan nu har det sjunkit in mycket bättre än där i somras när jag började ana att det var något som var annorlunda.

Mitt bloggande har kanske varit ännu mera opersonligt och sakligt än vanligt de senaste månaderna, det har mest bara handlat om vad jag pysslat med i trädgården och små utflykter vi varit på, men det är ju svårt att skriva om hur man känner och tänker och mår när allt sånt kretsar kring något man inte vill prata om än. Hur mår jag då? Helt okej, eller faktiskt nästan precis som vanligt. De första månaderna var jag diffust illamående och aptitlös dygnet runt, inte alls så att jag kräktes, men så att jag varje gång jag öppnade kylskåpsdörren för att se vad som fanns att äta och tänkte mig in i hur det skulle kännas att stoppa en viss grej i munnen bara tänkte "nej fy vad äckligt!". Träningen gick inte heller som den borde och det var hemskt frustrerande vissa dagar, men att bara sätta sig stilla och strunta i både träning och allt fysiskt jobb här hemma hade varit ännu mer frustrerande och gjort mig olycklig.

Nu är allt mycket lugnare, som att kroppen landat i den nya situationen, och både mat, sömn, träning och energinivåer är mer som de brukar vara (brukade vara, innan graviditeten). Jag är inte riktigt uppe på samma nivå som tidigare i träningen, däremot har jag tagit träningsvärken till nya höjder! Sånt jag inte brukade känna av tidigare eller bara var lite stel av dagen efter, kan nu göra mig halvt invalid i två dagar, så återhämtningen tar absolut längre tid. Jag fyller "mellandagarna" mellan de intensiva passen med mer stavgång och promenader och mindre snabb cykling och jogging och hittills verkar det vara ett recept som funkar. Jo förresten, en grej har gått framåt! Jag kör en mycket långsamt uppbyggande variant av grease the groove med pullups och är nu uppe i sex stycken riktiga, oassisterade, om dagen. Här gäller det verkligen att skynda långsamt, för jag har och har alltid haft så grymt dåligt självförtroende med den övningen - fortfarande tror jag varje gång jag hänger där att jag inte kommer kunna dra mig upp - så jag satsar på att allt ska sätta sig i ryggmärgen, bli stensäkert och kännas lekande lätt, innan jag börjar pressa mig vidare.

Äsch, nu har jag skrivit mer om mig själv än vad jag sammanlagt gjort senaste halvåret tror jag, så nu får det räcka med navelskåderi. Eller nej, jag måste väl bjuda på magbilder också, fast det är inte mycket att se. Visst har jag tappat en del definition när tarmarna trycks uppåt och spänner ut, men av själva bulan syns inget än. Så jag kan inte säga att jag känner mig särskilt gravid, bara lite plufsigt otränad.

Luft

Att efter några, ganska många, hektiska veckor ha en hel dag i kalendern utan något extra inbokat. Att jobba och där få trevliga besked, att få till ett grymt bra träningspass så att benen knappt bär uppför trapporna efteråt, att äta och dricka te och läsa och ta siesta i soffan begravd under spinnande katter. Att ha tid att sätta sig här. Sömnig och kraftlös går jag runt och bara myser över vilken fantastiskt lyxig vardag jag hade glömt att jag har.

Vi har haft en igelkott med fyra ungar i trädgården i sommar. En av dem kommer fortfarande och hälsar på ibland.