Isläggning

Den här bloggen kommer läggas på is på obestämd tid framöver (ännu mer än den redan är). Jag känner mig inte längre bekväm med att dela allt och inget med vem som helst, utan spår. Ni som känner mig kan följa mig lite mer officiellt på Facebook och mer personligt på min nyss återupptagna Dayviews-sida. Eller förresten ni som inte känner mig också; släng iväg ett mejl eller en vänförfrågan så är det HÖGST osannolikt att jag nekar! Jag vill som sagt bara ha lite bättre koll och mer kontakt med mina läsarvänner - bloggen känns så anonym.

Rimfrost

Rejält kallt men ruskigt vackert idag. Jag var tvungen att springa ut en sväng med kameran efter jag kom hem från jobbet. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Senare på eftermiddagen såg det ut så här från ovanvåningen.

Säkert blev solnedgången ännu mäktigare en stund senare, men då hade jag somnat ifrån min bok och tekopp i soffan...

I frodigheten

Äsch. Att försöka sortera och få nån sorts sammanhang bland många hundra bilder från minst sagt skilda miljöer visade sig vara nästan omöjligt. Och så är jag så missnöjd med min kamera som börjar ha några år på nacken, den gör det mesta kornigt och har en repa i linsen som förstör varenda bild med minsta ljusinsläpp. Här är några random i alla fall.

Sagolik park inne i stan.

På en keramikverkstad.

Kokande vatten! Vulkanisk aktivitet var det gott om, och tyvärr luktade det fruktansvärt äckligt.

Rötter.

En dag packade vi matsäck och vandrade längs kustlinjen hela dagen med svindlande utsikt.

På teplantagen!

Utsikt över Furnas.

Ännu en fantastisk park.

Taggbollar.

Typisk kyrka. Varenda liten by hade minst en och alla såg nästan likadana ut, vita och i lavasten.

Från hamnen.

Östra delarna av stan. Ponta Delgada har 30.000 invånare, nästan samma som Boden, men det är nog den enda likheten. Vad gäller trafik, bebyggelse, människor i rörelse, restauranger, butiker osv. känns den mer jämförbar med en svensk stad med 100.000+ invånare. Fascinerande.

Bäst var nog ändå naturen och att det var så enormt mycket liv i varje vrå, ett sånt överdåd av växtkraft. Mossor, ormbunkar och annat trängde sig fram överallt, på husfasader, balkonger och som här, på andra växter. Många arter är endemiska och i princip allt som förs hit utifrån stortrivs och växer sig större än nån annanstans. Tänk att få leva mitt i all den grönskan.

Färgkavalkad

Igår var det lika gråmulet, kallt och blött som det varit nu flera veckor i sträck och jag hade inte alls lust att släpa mig ut efter jobbet, men på nåt sätt gick det ändå, med löftet om att det bara behövde bli ett varv runt min allra enklaste standardrunda. Jag tog med mig kameran, för ibland måste man tvinga sig för att se det fina. Och vad bra det blev, för nu är som att mina ögon bytt från svartvit till färgteve igen. Alla vackra höstfärger finns ju där trots att himlen är stålgrå. Det är lätt att glömma.

På väg bortåt med Degerbergsfortet på toppen. Där cyklar jag ibland om somrarna.

Rönnglöd.

Men minst lika fint är det när rönnarna tappat alla sina blad och liksom blommar på bar kvist.

Limegrönt.

Jag älskar att kallt myrvatten liknar mustigt svart te till färgen.

Här kan man smyga sig in när marken är torrare, eller man har gummistövlar på fötterna.

Vid skjutvallarna.

Harsyra.

Vattenblänk.

Det är något med ljudet av porlande vatten; det drar mig till sig som en magnet.

Himlen är allvarlig och dramatisk den här årstiden. Vackert.

På hemvägen mötte jag en räv. Den tittade på mig i några sekunder innan den hoppade iväg in i tryggheten i sälgsnåren.

Kontraster.

Längs våran gata inbäddas man i varma färger.

Och den finaste rönnen av dem alla är våran egen.

Ute på havet

Tidigt på morgonen förra lördagen (ja, ni hör ju, bloggen ligger nästan en hel vecka efter verkligheten nu) åkte jag och Fredrik med mina föräldrar till Luleå för en heldag i skärgården. Vi klev ombord på M/S Eskil och hoppade av på Junkön; jag valde den ön eftersom rutten var lämplig, vi kunde komma dit tidigt och åka sent, och för att jag aldrig varit där förut.

Såhär såg det ut i hamnen och fiskeläget där vi klev i land.

Vi började med att gå till ett mysigt galleri med hantverksförsäljning i en gammal Norrbottensgård. Grejerna var jättefina, särskilt keramiken, men jag tittade nog mest på den fantastiska inredningen med kakelugnar, platsbyggda skåp och urgamla tapeter.

Därifrån promenerade vi till hattkvarnen, byggd på 1700-talet och väldigt otypisk för Norrbotten, men tydligen vanlig i Finland.

Hej mamma!

Utsikten.

Sen var det dags att styra kosan mot badstranden på öns nordvästra spets. Vi gick först genom lummig blandskog och sen sandig tallskog.

Framme.

Vi slog oss ner på en en bit av stranden där vinden inte kom åt och solen gassade. Här låg vi och solade och slöade en bra stund innan vi packade upp stora picknickkorgen och åt överdådig lunch. Vi hittade massor av vildhallonsnår alldeles bredvid oss, så sen plockade jag en mugg till efterrätt.

Kråkbären var helt galna!

Mitt på eftermiddagen kom några moln och vi kände att vi borde börja plocka ihop så att vi skulle hinna se andra sidan av ön innan vi åkte hem.

Tillbaka förbi hamnen.

Åt andra hållet låg många mysiga stugor och även en del åretrunthus.

Vi hittade fram till en lugn liten vik där det blev fikapaus och lite strosande. Massor med små grodor hittade vi som hoppade i strandkanten (men ingen som fastnade på bild).

Sen var det tyvärr dags att röra sig tillbaka mot båten.

Det bodde hästar på ön också.

Vid hamnen fanns ett båtmotormuseum och ett skärgårdsmuseum där vi kikade in, men vi hann inte riktigt titta så mycket som vi ville.

Det roliga är att trots allt vi hann med under dagen så har vi inte sett mer än en bråkdel av ön, bara den nordligaste delen. Hit åker jag gärna igen! Och gärna med tält i bagaget eller för att hyra en stuga. Jag gillar skärgårdslivet, det är så avslappnat och lugnt och liksom bortkopplat från "den stora världen". Folk sitter utanför sina stugor eller på sina båtar och gör mest ingenting hela dagarna, pratar med grannarna, promenerar en sväng, fixar lite mat, solar, läser, badar, bara är. Sånt behövs det mer av i mitt (allas) liv.