BLW och upptäckarglädje

När Arve var ungefär 5½ månader blev han från en dag till en annan superintresserad av vad vi vuxna stoppade i munnen. Följde med blicken, grep med händerna och blev väldigt irriterad om han inte fick vara med. Så det var bara att börja låta honom smaka, och som han äter! Plockmat är de absolut bästa leksakerna som finns just nu och det är enda gången han har tålamod nog att sitta ner i mer än tre sekunder åt gången. Vi kör fullt ut med baby-led weaning* och det är så himla kul att se hur duktig han är och hur fort han lär sig. Första gångerna kväljdes han mycket och försökte trycka ner alldeles för stora bitar i halsen, men det går redan mycket bättre och jag har gått från att sitta som på nålar rädd att han ska sätta i halsen så han inte kan andas, till att slappna av och kunna ha fokus på min egen mat och övriga vid matbordet också. Att ha Arve med vid bordet som en del av familjen känns så mysigt och så naturligt och det är som att han plötsligt blivit mycket vuxnare och en egen liten person.

Nu har vi preppat köket för vår yngsta familjemedlem. Kortsidan av bordet är inklädd i vaxduk som är lätt att torka av och skyddar bordsskivan (duken var sådär vit och ren i säkert tre timmar, sen åt vi köttfärssås med paprikapulver i). Matstolen hade jag som liten. Jag har ju sett snyggare, orange är nästan min värsta färg och plast absolut mitt värsta material, men jag har svårt att motivera mig att köpa nytt när något är fullt fungerande. Sen bilderna togs har vi också skaffat en stor plastskiva att ha på golvet under för att skydda mattan.

Storätarn leker med/undersöker/gnager på/äter indisk gryta med älgkött och blomkål. Hittills har varenda grej han smakat på varit en stor hit, utom möjligen isbergssallad som är ganska rolig men som man inte förstått ingår i kategorin 'mat' utan tillhör typ 'träd' eller liknande. Vi har redan testat massor av smaker och jag försöker att erbjuda honom något nytt nästan varje dag. Det blir mycket frukter och olika grönsaker och rotfrukter, och så älg i många former. Omelett ibland, riskakor med smör, bär som vi plockar i trädgården när vi är ute. Jag undviker inga kryddor utom salt och alltför mycket chili. Allt som vi äter får han smaka på i någon form, förutom kvällarnas mörka choklad förstås, och så brukar jag äta någon form av yoghurt med en massa nötter, frön, kokosflingor och grejer i på eftermiddagarna, men det vill jag inte heller ge honom och har lite svårt att hitta ett alternativ som inte är något totalt olikt. Men det löser vi nog med tiden.

* (Är det pretto att ha fotnötter i sin egen bloggtext?) Att "tvångs"mata med sked har alltid känts väldigt fel för mig. Jag var själv extremt petig med maten som liten och kunde nästan inte tycka att något var gott, förmodligen ett resultat av jag började skedas med mos innan jag egentligen var mogen för att börja med annat än bröstmjölk. Mat ska vara roligt, spännande och fritt från tvång! Jag önskar att Arve blir en positiv och glad ätare som inte är rädd för att prova nytt, som förknippar mat med trevlig stämning och mysigt umgänge och som inte använder mat som substitut för annat (aka. den klassiska belöningsfällan). BLW känns som det bästa alternativet på alla möjliga andra sätt också, för självkänslan, motorikutvecklingen, upptäckarglädjen, relationen och respekten mellan oss, att utveckla sunda mättnadssignaler och ättempo, och så vidare. Googla om du vill veta mer!

Brickpyssel

Efter att ha trilskats med olika billiga salt- och pepparkvarnar i dålig kvalitet i alla år bestämde vi oss för att satsa på the real deal för ett tag sen och skaffade riktiga Peugeot-kvarnar. Huj vilken skillnad! Men jag fattar inte varför det verkar vara meningen att man bara ska ha salt och svartpeppar, ska man gömma undan vitpepparn i ett skåp eller? Allt är gjort i par, särskilt ströare, men även kvarnar och olika underlägg att ställa dem på. Så att få tag på en bricka som passar för tre kvarnar var inte det lättaste - det fick bli en hemgjord lösning.

En enkel träbricka i lagom storlek inhandlades för en femma second hand. Här efter en omgång med sandpapper.

Grundfärg + täckfärg.

Och så dekorerade jag med stiliserade bladslingor (som vanligt - är det det enda jag kan måla?). De ser svarta ut på bilderna men är mörkblå.

På plats bredvid spisen. Helfint, och inget mera pepparspill över hela bänken.

Skördetider

Himmel vad allt är sent i år! Men nu är det på gång och då kommer ju allting samtidigt. Hur ska man hinna plocka både blåbär, kråkbär (vill experimentera lite), röda vinbär, jordgubbar, hallon och svamp, om det hade funnits nån, samma vecka? Och krusbären, svarta vinbären, äpplena, rönnbären och lingonen väntar precis runt knuten, om en vecka till eller två. Hjortron och åkerbär skulle jag också velat plocka, men de har jag inga "säkra ställen" för och nånstans måste man ju dra gränsen - dra runt i skogen i timmatal bara för att leta efter bär att plocka måste bortprioriteras i år.

Dessutom kom jag ju precis nu på att jag ville plocka hallon- och vinbärsblad och mynta att torka till örtte också, fast jag egentligen kunnat göra det mycket tidigare under sommaren.

Vem har sagt att tallrikshyllor inte kan användas till mer än att ställa tallrikar i? Svarta vinbär på övre raden och hallon på nedre.

Röda vinbär.

Men ändå. Det här är min absoluta favorittid på året, när man får skörda av naturen, samla in, ordna för framtiden och fylla frysarna. Den tid som man kan tänka tillbaka på och njuta av hela resten av året, när man plockar fram av allt det där goda man har i förråden. Då känner man sig verkligt rik.

Outlook

Jag hängde upp en ny köksgardin förra veckan. Tistlar från vägkanten och plåtskylten kommer från Dollarstore.

Det är mycket just nu. Mycket pusslande med livet, grubblerier och så mycket nytt att förhålla sig till. Men sakta hittar jag min väg och börjar våga tro att det kommer bli okej. I alla fall idag som är en bra dag! För jag har så lätt att fastna i mitt eget mående. När jag mår bra (fysiskt och psykiskt) så är jag övertygad om att nu, nu kommer livet att alltid vara så här framöver och så gör jag upp galna planer med det måendet som utgångspunkt, sånt som bara går att genomföra om jag fortsätter att känna mig som en lätt euforisk superwoman genom hela livet. Och så det motsatta, när jag mår dåligt så tror jag att jag kommer fortsätta må lika kasst resten av livet och fyyy hur ska det här gå, nej jag måste flytta och sjukskriva mig och allt här hemma kommer bli så vansinnigt misskött och aldrig kommer jag att kunna lyfta tungt igen eller göra nåt av allt det jag tycker är roligt (exempel från igår när mina ben var som två blyklumpar som knappt orkade ta sig uppför trapporna) och så mår jag ju ännu mycket sämre på grund av mina egna fatalistiska tankebanor. Men idag har jag jobbat i trädgården och sprungit en dryg timme i mjuk skog i härligt svalkande hällregn så nu är allt möjligt igen.

Perspektiv. Det är inte så lätt alla gånger.

Köksmöbler och jordgubbar

Jag är så spyless på vit målarfärg nu alltså; ända sen vi flyttade in ifjol har jag haft en burk vit Alcrofärg och en pensel redo för nästa varv målning. Först var det innerdörrar och tak- och golvlister, men under våren övergick det i Projekt Köksmöbler och förra veckan blev jag äntligen klar med sex stolar, ett stort bord och två iläggsskivor.

Så här såg det ut i mars.

Efter slipning med sandpapper, grundmålning och täckmålning, vissa delar två varv. Så skönt att vara klar! Och så fint det blev, mycket ljusare i hela köket. Nu vill jag bara byta stolsdynorna mot några roligare, gröna eller marinblå har jag tänkt. Sen ska det upp en till tallrikshylla och den som sitter uppe i bakgrunden ska fyllas med fina fat och koppar. Dags att återinföra färgerna alltså, för visst är det himla fint med vitt som bas och bakgrund men om man inte blandar upp det med nåt med mer liv i, läs mönster och färger, så blir det ju dödligt sterilt och tråkigt.

Utomhus händer det också lite grejer, fast det är svårt att hinna med mellan alla dagliga regnskurar (tror vi haft sommar sammanlagt fyra dagar hittills i år). Igår var mamma här med fina jordgubbsplantor som blivit över från deras land och jag grävde upp en bit till av ogräsdjungeln och planterade dem i.

I utbyte fick hon med sig en stor klump med gula irisar som jag inte skulle ha kvar, men vilket slit det var att få upp dem. De växte i nån sorts perennrabatt med stenkant runt om, helt igenväxt och i ett enda stort rottrassel, så vi fick skotta loss halva rabatten i ett enda stycke, skjuta plastsäckar under och dra upp och bära iväg med hela sjoket. I gropen som blev kvar sår jag kanske lupiner i höst, eller så blir det gräsmatta eller så flyttar jag spirean också och gör nåt helt annat av hela området... sånt löser sig med tiden och lite nattliga grubblerier.

Fönster

Titta, till slut kom det upp nya gardinstänger och gardiner i de stora fönstren också. Här i köket.

Och i vardagsrummet. (Oj vad konstig bilden ser ut, ungefär som ur en Allt i Hemmet från 1987 typ. Nåja, det är ju ingen skönhetstävling det här.) Ett tips angående gardinstängerna: alla är köpta på Biltema. Jag har fått svarta metallstänger, ändknoppar och väggfästen med skruv och plugg till sex rum för bara drygt en tusenlapp. Hade jag handlat på Hemtex eller Åhléns eller liknande hade det nog kostat minst det dubbla.

Jag storshoppade ute på Storheden tidigare i veckan, förutom stängerna blev det toppklädsel till sängen äntligen (en sån där grej jag tänkt köpa ända sen vi skaffade den för sådär fyra år sen), dukar som ska sys om till gardiner, en postlåda, tre utelampor som ska upp på fasaden, badrumsmatta och diverse andra småprylar. Det är inte klokt vad mycket mer grejer och möbler och verktyg och allt möjligt man behöver i ett hus gentemot i en lägenhet. Men jag klagar inte - tvärtom.

Nu blir det Ikea nästa helg för att fortsätta operation uppbyggnad.