Ja, nästan i alla fall. Igår gjorde målarna sista jobbet, plockade ihop sina pinaler och lämnade igen extranyckeln. Nu bor vi i en fräsch vit funkiskub! Så snyggt, och så skönt att slippa oroa sig för totalt fasadhaveri.
Så här såg det ut tidigare.
Och nu har vi bytt det mot det här. (Himla skarpt och konstigt ljus i bilderna, but hey, you get the idea.)
Nu ska vi riva bort den gula plankraden runt verandan och sätta dit nån annan form av skärmar, mer luftigt och liknande spaljéer tror jag, och så ska jag leta reda på grå stenfärg (antingen i källaren eller i färgaffären) att bättra på grunden med där det släppt lite. Fönstren är inte målade då de ändå ska bytas om några år, så det kändes onödigt att lägga tid och pengar på dem. Räcket runt verandan och balkongen ska vi skrapa och måla så småningom, men det får bli en annan sommar. Och så ska vi byta ytterdörr, och så finns det tusen andra planer som står på kö. Det är ju så roligt! Jag älskar känslan av att livet hela tiden rör sig framåt och uppåt, att lägga tid och jobb på att förbättra för sig själv och att det alltid finns något som väntar på att göras. Motsatsen till stillastående, stagnation och sysslolöshet, för vad är det för ett liv?
