I frodigheten

Äsch. Att försöka sortera och få nån sorts sammanhang bland många hundra bilder från minst sagt skilda miljöer visade sig vara nästan omöjligt. Och så är jag så missnöjd med min kamera som börjar ha några år på nacken, den gör det mesta kornigt och har en repa i linsen som förstör varenda bild med minsta ljusinsläpp. Här är några random i alla fall.

Sagolik park inne i stan.

På en keramikverkstad.

Kokande vatten! Vulkanisk aktivitet var det gott om, och tyvärr luktade det fruktansvärt äckligt.

Rötter.

En dag packade vi matsäck och vandrade längs kustlinjen hela dagen med svindlande utsikt.

På teplantagen!

Utsikt över Furnas.

Ännu en fantastisk park.

Taggbollar.

Typisk kyrka. Varenda liten by hade minst en och alla såg nästan likadana ut, vita och i lavasten.

Från hamnen.

Östra delarna av stan. Ponta Delgada har 30.000 invånare, nästan samma som Boden, men det är nog den enda likheten. Vad gäller trafik, bebyggelse, människor i rörelse, restauranger, butiker osv. känns den mer jämförbar med en svensk stad med 100.000+ invånare. Fascinerande.

Bäst var nog ändå naturen och att det var så enormt mycket liv i varje vrå, ett sånt överdåd av växtkraft. Mossor, ormbunkar och annat trängde sig fram överallt, på husfasader, balkonger och som här, på andra växter. Många arter är endemiska och i princip allt som förs hit utifrån stortrivs och växer sig större än nån annanstans. Tänk att få leva mitt i all den grönskan.

Grönska!

Har det varit ännu tystare än vanligt här inne? Det stämmer. Vi har just kommit hem från en vecka på São Miguel. Sällan har en resa känts så välbehövlig, och nu känner jag mig mera redo att börja landa i det mera hemmabundna, småskaliga mammalivet.

Ön var helt fantastisk. Jag skulle kunna tillbringa en hel livstid gående, springande och cyklande genom landskapet utan att sluta göra nya häftiga upptäckter och få euforiska wow-ögonblick. Bilder kommer.

Ute på havet

Tidigt på morgonen förra lördagen (ja, ni hör ju, bloggen ligger nästan en hel vecka efter verkligheten nu) åkte jag och Fredrik med mina föräldrar till Luleå för en heldag i skärgården. Vi klev ombord på M/S Eskil och hoppade av på Junkön; jag valde den ön eftersom rutten var lämplig, vi kunde komma dit tidigt och åka sent, och för att jag aldrig varit där förut.

Såhär såg det ut i hamnen och fiskeläget där vi klev i land.

Vi började med att gå till ett mysigt galleri med hantverksförsäljning i en gammal Norrbottensgård. Grejerna var jättefina, särskilt keramiken, men jag tittade nog mest på den fantastiska inredningen med kakelugnar, platsbyggda skåp och urgamla tapeter.

Därifrån promenerade vi till hattkvarnen, byggd på 1700-talet och väldigt otypisk för Norrbotten, men tydligen vanlig i Finland.

Hej mamma!

Utsikten.

Sen var det dags att styra kosan mot badstranden på öns nordvästra spets. Vi gick först genom lummig blandskog och sen sandig tallskog.

Framme.

Vi slog oss ner på en en bit av stranden där vinden inte kom åt och solen gassade. Här låg vi och solade och slöade en bra stund innan vi packade upp stora picknickkorgen och åt överdådig lunch. Vi hittade massor av vildhallonsnår alldeles bredvid oss, så sen plockade jag en mugg till efterrätt.

Kråkbären var helt galna!

Mitt på eftermiddagen kom några moln och vi kände att vi borde börja plocka ihop så att vi skulle hinna se andra sidan av ön innan vi åkte hem.

Tillbaka förbi hamnen.

Åt andra hållet låg många mysiga stugor och även en del åretrunthus.

Vi hittade fram till en lugn liten vik där det blev fikapaus och lite strosande. Massor med små grodor hittade vi som hoppade i strandkanten (men ingen som fastnade på bild).

Sen var det tyvärr dags att röra sig tillbaka mot båten.

Det bodde hästar på ön också.

Vid hamnen fanns ett båtmotormuseum och ett skärgårdsmuseum där vi kikade in, men vi hann inte riktigt titta så mycket som vi ville.

Det roliga är att trots allt vi hann med under dagen så har vi inte sett mer än en bråkdel av ön, bara den nordligaste delen. Hit åker jag gärna igen! Och gärna med tält i bagaget eller för att hyra en stuga. Jag gillar skärgårdslivet, det är så avslappnat och lugnt och liksom bortkopplat från "den stora världen". Folk sitter utanför sina stugor eller på sina båtar och gör mest ingenting hela dagarna, pratar med grannarna, promenerar en sväng, fixar lite mat, solar, läser, badar, bara är. Sånt behövs det mer av i mitt (allas) liv.

Stugliv del 2

På lördag var vädret inte lika roligt när vi vaknade, men det lät i alla fall bli att regna.

Vi bar ner båten och for ut och rodde lite.

Stugorna från sjön.

Sen högg vi en massa ved och sen gick jag ut på en myr- och myggpromenad. Dvärgbjörk.

Myr. Jag älskar doften av myr!

Sileshår.

Hornfejarträd.

Varken blåbär eller hjortron hade mognat än, men kråkbären kan man alltid lita på.

Som en eldgaffel.

Tillbaka hemma igen. Kvällen blev en typisk härlig Brännäskväll - laga mat, äta, elda, läsa, spela spel, dricka te, tända ljus, smådona och bara vara.

Sen regnade det hela natten och söndagen såg ut så här. Då blev det i alla fall inte alltför sorgligt, bara ganska, att packa ihop och ge sig av hemåt.

Stugliv del 1

Det blev en tur till Brännäs i år till slut ändå. Ifjol var jag inte där en enda gång så jag har sagt att i år måste jag dit. Men semestern rann iväg och både det ena och det andra hindret dök upp, men så upptäckte vi att den allra sista helgen var fri från planer, så i fredags packade vi bilen och for, bara jag och Fredrik. Det var så himla mysigt och en ny upplevelse att vara där utan minst en handfull släktingar runt sig. (Brännäs är ett gammalt hemman mellan Jokkmokk och Kvikkjokk som min morfar köpte en gång för länge sen, och som nu ägs av barn och barnbarn tillsammans. Ligger helt avskilt nere vid sjön, utan el och vatten.)

Så här såg det ut när vi kom.

Vi tog en promenad till badstranden. Där hade någon hälsat på.

Växtkraft.

Vem var här först?

Gammstugan. Den används som sovstuga och ibland mer, då den enda vedspisen finns här.

Stallet till vänster och häbbret till höger. Stallet är nyrenoverat och perfekt att sova i, och det är i häbbret vi lever om dagarna. Här finns öppen spis och ett litet gasolkök, köksutrustning och matbord. Utanför dörren ställer vi hinkar med dricksvatten som vi hämtar i en kallkälla några hundra meter bort.

På kvällen blev ljuset fantastiskt.

Fivefingers är oslagbara att hoppa fram på stenstrand med.

Och så blev det dags att sova. Utsikt från stallet.