Första fröerna

Jag följde med mamma till Granngården idag när hon skulle köpa mat till hästarna. Då var jag bara tvungen att inge mig själv lite hopp om livet med att botanisera bland alla härliga fröpåsar som kommit in. Inget av det jag köpte ska ner i jorden än på många månader, men det underlättar drömmandet och planerandet av sommarens odlingar att börja samla på sig godbitar redan nu. Det ska bli så roligt att anlägga ett grönsaksland och odla ätbara saker för första gången i mitt liv. Gräslök och persilja är självskrivna, likaså lättodlade snabba primörer som rädisor och sockerärter, och sen vill jag prova spännande knölar med lagringspotential så då blev det rättika och majrova också. Honungsörten ska funka som jordförbättrare och gröngödsling och det behöver jag verkligen på en fläck bakom garaget där inget verkar vilja växa, inte ens kvickroten(!).

It has begun.

Träningstoppar och -dalar

Jag fick höra att det var längesen jag skrev om min träning (*wink wink*) och det stämmer nog, så vi tar en liten uppdatering.

Det har gått trögt de senaste månaderna. Att inte kunna träna som jag har lust med på grund av vintern tar hårt på psyket och motivationen, och så har jag stött på andra hinder som stresskrasch, magkrasch, sjukskrivning, resor och förkylningar, så framstegen har varit få och små. Men jag har i alla fall hållit i i mitt vanliga ungefärliga veckoprogram med två styrkepass, ett sprintpass och så mycket lågintensiv aktivitet som möjligt, och det känns så här i efterhand som en tillräckligt stor bedrift.

Nu börjar jag komma ut på andra sidan och vill verkligen komma framåt igen. Jag ska försöka med ett lite annorlunda upplägg med styrkan några veckor framöver och se hur det funkar. Jag börjar komma underfund med att mitt största problem inte är min kropp utan mitt psyke - jag är väldigt bra på att förtränga att jag faktiskt har en funktionsnedsättning som påverkar mig mycket, och så jämför jag mig med vad "alla andra" (läs supertränade paleomänniskor, såna som satsar mot eliten på tävling och såna som jobbar med träning professionellt, rationellt nej?) klarar och känner mig bara kass som inte kan lika mycket eller går framåt lika fort. Då bortser jag ju helt från att ta hänsyn till att vardagslivet som sådant är en nog så svår utmaning att klara, att min normalt höga ångestnivå gör mig utmattad och att det kräver så mycket viljestyrka och fokusering bara för att navigera genom alla intryck och det kaos jag upplever varje dag.

Det finns faktiskt inte så mycket viljestyrka och fokusering kvar att lägga på att köra totalt slut på mig och kunna pressa ur mig "bara en rep till!" som man ska göra enligt det träningsupplägg jag kör, och det som finns är de absolut sista desperata reservkrafterna. Återhämtningen tar lång tid men det beror inte främst på träningsvärk utan på att jag måste samla mentala krafter för att palla att gå igenom "mangeln" på nytt.

Så nu försöker jag med fler pass per vecka. Fortsatt korta och intensiva utan att tumma på kvaliteten (hellre tio snygga kontrollerade reps än femton hafsiga), men färre övningar per pass, mer variation mellan övningar, sets och reps, och inte det tvingande räknandet som leder till att jag aldrig kan klara en enda rep mindre än vad jag gjorde förra gången utan att genast känna mig totalt misslyckad och tro att tränar mig sämre (hur nu det skulle gå till?). Varje pass är inte tävling och varje pass är inte Det Stora Testet på hur bra jag är. Måste tänka om där!

Och så vill jag sätta igång med pullupsutmaningen snart. Kanske första mars blir lämpligt?

Så. Mycket gnäll blev det, men ibland måste det väl ut ur systemet. Nu kör vi vidare med mindre negativa tankar och mer lustbetonad rörelse!

Detaljer

Rolig oväsentlighet: Jag klickade just hem det här underbara halsbandet på Tradera. Hur sött som helst, och precis min stil.

Jag var egentligen inloggad för att leta en större, "riktig" jordglob, men det här var ju en liten början åtminstone.

Tryckande väntan

Snöläget idag.

Det är bra träning att gå fram och tillbaka, upp och ner på snöhögarna, med snöbjörnen för att skotta hela våran stora garageuppfart flera gånger per vecka. Men nu börjar jag bli lite less ändå. Jag vill klippa gräs istället! Och springa i skogen och cykla långt bort på okänd asfalt. Åh.

Jag kanske måste börja med längdskidor ändå? Det håller ju inte att känna sig helt frustrerat instängd av mörker och snö och som att jag bara väntar, väntar, väntar på att få börja leva på riktigt igen, när den känslan håller i sig sex månader om året. Det blir ju bara ett halvt liv.

Vi har ju fina skidspår bara en kilometer från ytterdörren, och massor av skogsmark om man vill ge sig ut ospårat, men det är nånting med materialsporter och jag som inte går ihop. Dyrt och meckigt och tidskrävande och usch. Kanske får jag dessutom dåliga associationer av gamla skolminnen, bakhalt och iskalla värkande fötter och blöta vantar och vurpor med snö innanför jackkragen. Ska kolla upp det där med sickel + fästvalla i alla fall, och så borde det ju bli reatid för längdgrejor snart. Får ju cellskräck här inne!

Is och ödlor

Vårtecken genom fönstret. Och bara en sån sak som att man numera kan höra lite fågelkvitter ibland! Kall, död sterilitet tappar sakta greppet.

Jag är inget stort fan av souvenirer, men det här fatet var ju faktiskt snyggt på riktigt så det ville jag ha med mig hem från Gran Canaria. Gjort i sand.

Det fick en bra plats bredvid bokhyllan i vardagsrummet, och när fönsterlampan (vänster om bilden) lyser på kvällarna kastar ödlorna läcka skuggor.

Las Palmas VII

Är ni hemskt trötta på semesterbilder än? Lite till nu bara, men det här blir sista inlägget på det temat för torsdagen var sista dagen i värmen för den här gången.

Vi gick till marknaden och kollade på all rolig mat. Vilken lyx att handla sin vardagsmiddag på ett sånt ställe.

Och så var vi på El Corte Inglés för ungefär hundrade gången. Nu köpte vi med oss lite saker hem; ostar, olivolja, oliver, inlagda vitlökar, te och annat att lägga i resväskan. En del hamnade i en tack-för-kattskötseln-påse till mamma.

Jag promenerade längs stranden och det var jesusljus (ni vet när solen strålar ner genom molnen i liksom ränder, så att det ser ut som på de religiösa bilderna med under och uppenbarelser).

På kvällen blev det favorit i repris - Clandestino! Jag åt grodlår till förrätt. Det var spännande, de smakade ganska mycket fisk och hav faktiskt, men konstistensen var mer som kyckling eller kött.

Huvudrätten var lamm med ett indiskinspirerat kryddtäcke. Hemskt gott det med, och visst hade de snygga tallrikar?

Fredrik åt zebra som huvudrätt. Sen var vi övermätta (som vanligt hela veckan) och vi begav mot hotellet för att packa väskorna och ställa klockan på mitt i natten då flyget skulle gå klockan sex nästa morgon. En underbar vecka hade vi - skål på det!

Las Palmas VI

Onsdagen ägnades åt kulturella aktiviteter. Vi gick på Columbusmuseet och så promenerade vi runt bland fina hus, katedraler och annat kyrkligt i gamla stan.

Nån sorts kapell, och blommande bougainvillea. I februari, alltså...

Innergården på museet.

Här bodde två papegojor. När vi gick ner i källarvåningen senare hade den gulblå flugit ner dit och satt på trappräcket i godan ro. De verkade ha det rätt mysigt.

Jordglob från 1400-nånting där Amerika inte fanns med. Det fanns många fina och hemskt konstiga gamla världskartor från den tiden, med eller utan Amerika. Europa och Afrika stämde väl oftast någotsånär, men sen blev det fablernas värld. Skojigt att se.

Fina målningar hade de också.

Och coola innertak.

Stora Santa Ana-katedralen från baksidan.

Och framsidan.

Tänk om man hade ett sånt hus.

Eller ett med takterrass i flera våningar! Många fiffiga lösningar såg vi. Jag älskar att kolla på hus och arkitektur i städer, imponeras av allt vackert detaljarbete och av människors kreativitet. Att komma hem till svenska trävillor, funkislägenheter och plåtskjulsbutiker känns onekligen lite torftigt i jämförelse, men de är ju å andra sidan funktionella och välskötta. Isolering och hela fönsterrutor och sån lyx.

Fettisdag

Jag upptäckte i helgen att det ju skulle vara fettisdag den här veckan, så nu har jag svängt ihop spannmålsfria semlor inspirerade av Marianns recept. Drog ner mycket på fiberhusken, ökade kokosnötmjölet, la till Pofiber och hoppade över sötningsmedlet och använde en gnutta rårörsocker istället. Till fyllningen malde jag mandel utan sötning men tillsammans med lite grädde och makadamiaolja; jag kommer ihåg att jag använde den oljan till mandelmassa ifjol också och det blev verkligen dödsgott. Tips!

Nu står de här och väntar i kylen. Hoppas på gott resultat till kvällsteet...

Las Palmas V

Vädret fortsatte att spela oss spratt; i ena sekunden soligt och varmt, nästa blåsigt och moln. Men vi bestämde oss (eh, jag bestämde oss om jag ska vara ärlig) i alla fall för att ta en lång tur längs stranden på alla hjärtans dag. Det är jag glad för, för det var härligt och hemskt vackert! Bildbomb.

Vårt hotell låg nånstans i mitten av bilden.

Bortanför Playa de las Canteras blev det läckra klippor istället för sand.

Nu börjar det likna nåt...

Modig hund med husse.

Framme.

Där ute på udden låg nån slags gammal fästning.

Många fiskargubbar såg vi (och ni skulle se dem bättre om jag ides beskära bilden, jag vet, men det går ju att klicka på bilderna för att se dem större).

På väg tillbaka igen. De hade byggt väldigt många trappor och stengångar ner till vattnet; ibland slutade de i en utsiktsplats och ibland kunde man gå ner direkt på klipporna. Fint.

Vi hittade katter på ett hus och jag började sakna våra småtanter jättemycket.

Tillbaka i staden åt vi lunch, jag en gigantisk melon- och skinksallad.

Redo för middag.

Först havsabborre...

... och så jordgubbar med grädde. Gott avslut på en underbar dag.

Las Palmas IV

På måndag tog vi bussen till de äldre delarna av staden och Calle Triana, stora shoppinggatan. Här fanns alla stora märken som Mango, Zara, H&M (nej jag gick inte in), Bershka, Blanco, Springfield och min favorit Desigual. Och roliga utsmyckningar och fantastiska gamla stenhus överallt.

Jag köpte inte så mycket, men Fredrik överraskade mig genom att få händerna fulla av påsar innan dagen var över.

Varför köpa både oliver och cornichoner när man kan få allt i ett? De här var dock mest roliga att titta på, annars ganska äckliga och smakade ättika.

Den här från Desigual blev det i alla fall, en kortärmad topp från samma ställe och så lite roliga örhängen och hårgrejer från Bijou Brigitte.

Middagen intogs på en italiensk restaurang vid strandpromenaden. Förrätten var enorm och hemskt god, varmrätten var också bra (jag åt kalv) men mest fantastiskt var vinet: Chivite. Tyvärr hittade jag det inte i butik under resten av veckan, och det finns inte på Systemet. Direktimportera och lägga minst tusen kronor på bara frakten känns som overkill trots allt.