Snöläget idag.
Det är bra träning att gå fram och tillbaka, upp och ner på snöhögarna, med snöbjörnen för att skotta hela våran stora garageuppfart flera gånger per vecka. Men nu börjar jag bli lite less ändå. Jag vill klippa gräs istället! Och springa i skogen och cykla långt bort på okänd asfalt. Åh.
Jag kanske måste börja med längdskidor ändå? Det håller ju inte att känna sig helt frustrerat instängd av mörker och snö och som att jag bara väntar, väntar, väntar på att få börja leva på riktigt igen, när den känslan håller i sig sex månader om året. Det blir ju bara ett halvt liv.
Vi har ju fina skidspår bara en kilometer från ytterdörren, och massor av skogsmark om man vill ge sig ut ospårat, men det är nånting med materialsporter och jag som inte går ihop. Dyrt och meckigt och tidskrävande och usch. Kanske får jag dessutom dåliga associationer av gamla skolminnen, bakhalt och iskalla värkande fötter och blöta vantar och vurpor med snö innanför jackkragen. Ska kolla upp det där med sickel + fästvalla i alla fall, och så borde det ju bli reatid för längdgrejor snart. Får ju cellskräck här inne!
Skicka en kommentar