Jag hängde upp en ny köksgardin förra veckan. Tistlar från vägkanten och plåtskylten kommer från Dollarstore.
Det är mycket just nu. Mycket pusslande med livet, grubblerier och så mycket nytt att förhålla sig till. Men sakta hittar jag min väg och börjar våga tro att det kommer bli okej. I alla fall idag som är en bra dag! För jag har så lätt att fastna i mitt eget mående. När jag mår bra (fysiskt och psykiskt) så är jag övertygad om att nu, nu kommer livet att alltid vara så här framöver och så gör jag upp galna planer med det måendet som utgångspunkt, sånt som bara går att genomföra om jag fortsätter att känna mig som en lätt euforisk superwoman genom hela livet. Och så det motsatta, när jag mår dåligt så tror jag att jag kommer fortsätta må lika kasst resten av livet och fyyy hur ska det här gå, nej jag måste flytta och sjukskriva mig och allt här hemma kommer bli så vansinnigt misskött och aldrig kommer jag att kunna lyfta tungt igen eller göra nåt av allt det jag tycker är roligt (exempel från igår när mina ben var som två blyklumpar som knappt orkade ta sig uppför trapporna) och så mår jag ju ännu mycket sämre på grund av mina egna fatalistiska tankebanor. Men idag har jag jobbat i trädgården och sprungit en dryg timme i mjuk skog i härligt svalkande hällregn så nu är allt möjligt igen.
Perspektiv. Det är inte så lätt alla gånger.
Skicka en kommentar