måndag 27 februari 2012

Träningstoppar och -dalar

Jag fick höra att det var längesen jag skrev om min träning (*wink wink*) och det stämmer nog, så vi tar en liten uppdatering.

Det har gått trögt de senaste månaderna. Att inte kunna träna som jag har lust med på grund av vintern tar hårt på psyket och motivationen, och så har jag stött på andra hinder som stresskrasch, magkrasch, sjukskrivning, resor och förkylningar, så framstegen har varit få och små. Men jag har i alla fall hållit i i mitt vanliga ungefärliga veckoprogram med två styrkepass, ett sprintpass och så mycket lågintensiv aktivitet som möjligt, och det känns så här i efterhand som en tillräckligt stor bedrift.

Nu börjar jag komma ut på andra sidan och vill verkligen komma framåt igen. Jag ska försöka med ett lite annorlunda upplägg med styrkan några veckor framöver och se hur det funkar. Jag börjar komma underfund med att mitt största problem inte är min kropp utan mitt psyke - jag är väldigt bra på att förtränga att jag faktiskt har en funktionsnedsättning som påverkar mig mycket, och så jämför jag mig med vad "alla andra" (läs supertränade paleomänniskor, såna som satsar mot eliten på tävling och såna som jobbar med träning professionellt, rationellt nej?) klarar och känner mig bara kass som inte kan lika mycket eller går framåt lika fort. Då bortser jag ju helt från att ta hänsyn till att vardagslivet som sådant är en nog så svår utmaning att klara, att min normalt höga ångestnivå gör mig utmattad och att det kräver så mycket viljestyrka och fokusering bara för att navigera genom alla intryck och det kaos jag upplever varje dag.

Det finns faktiskt inte så mycket viljestyrka och fokusering kvar att lägga på att köra totalt slut på mig och kunna pressa ur mig "bara en rep till!" som man ska göra enligt det träningsupplägg jag kör, och det som finns är de absolut sista desperata reservkrafterna. Återhämtningen tar lång tid men det beror inte främst på träningsvärk utan på att jag måste samla mentala krafter för att palla att gå igenom "mangeln" på nytt.

Så nu försöker jag med fler pass per vecka. Fortsatt korta och intensiva utan att tumma på kvaliteten (hellre tio snygga kontrollerade reps än femton hafsiga), men färre övningar per pass, mer variation mellan övningar, sets och reps, och inte det tvingande räknandet som leder till att jag aldrig kan klara en enda rep mindre än vad jag gjorde förra gången utan att genast känna mig totalt misslyckad och tro att tränar mig sämre (hur nu det skulle gå till?). Varje pass är inte tävling och varje pass är inte Det Stora Testet på hur bra jag är. Måste tänka om där!

Och så vill jag sätta igång med pullupsutmaningen snart. Kanske första mars blir lämpligt?

Så. Mycket gnäll blev det, men ibland måste det väl ut ur systemet. Nu kör vi vidare med mindre negativa tankar och mer lustbetonad rörelse!