Framåt

Arve grillar.

Jag har tänkt ett tag att jag skriva om amningen, men det inlägget är inte riktigt färdigt i huvudet så det får vänta. Det har i alla fall varit en både svår, rolig och väldigt lärorik resa hittills och det finns mycket där ute i informationsdjungeln som är viktigt, men väldigt lätt att missa.

Midsommar tillbringades med goda vänner och med lammrostbiff på grillen. Det är alltid roligt att komma ut en stund, mer sånt tack! Bara man kommit över den där tröskeln av packande av sjuttioelva prylar och tusen saker att tänka på så visar det sig oftast att det är rätt enkelt att vara på äventyr med en liten en.

Nu är juli hägrande nära. Fredrik är borta på jobb 12+ timmar om dagen just nu, men efter nästa vecka så har han en månads semester och sen en månads pappaledighet. Så himla roligt vi ska ha! Äntligen hinner vi umgås ordentligt alla tre och förhoppningsvis blir det ett par små resor också. Och efter fyra månaders kronisk sömnbrist är det ju inte så dumt att ha någon hemma som kan vara med Arve ett par timmar på morgnarna heller...

Ränder

Jag gjorde färdigt den här tröjan för flera veckor sen, men har glömt att fota och visa den. Jag tror att jag är nöjd, men den är för stor för Arve än så länge så jag vet ju inte hur den kommer passa. Det var i alla fall kul att få till en snygg ärm på fri hand, en sån som har "kulle" och inte bara är rak.

Virkad i Paris, och ja, det var inte det roligaste jag gjort att fästa alla miljoner trådar. Varför väljer man randigt och inte enfärgat? Jag avskyr att fästa trådar. Men nu hade jag en klar bild i huvudet hur jag ville att tröjan skulle se ut, och då duger det ju inte att göra nåt annorlunda, så det fick vara värt tragglandet för den här gången. (På tal om det har jag gett mamma i födelsedagspresent att virka ett överkast till henne, bestående av 200 hexagoner med fyra färger i varje, ibland undrar man ju om man är riktigt klok?)

Hej!

Varje dag händer något eller kommer jag att tänka på något som jag vill blogga, men aldrig lyckas jag prioritera att få tid till det. Arve har visat sig bli en riktig evighetsmaskin som knappt sover varken på dagar eller nätter, så när han slocknar nån halvtimme och jag råkar vara hemma (oftast är jag ute och går med barnvagnen och helst i butiker där det finns massor att titta på) är det bara att laga mat, äta, gå på toa, plocka disk, vika tvätt och annat av mer akut karaktär som jag måste skynda mig som attan att hinna med. Jag fattar verkligen inte hur han orkar vara vaken så mycket, han kan vara i "sovläge" från kanske 21-22 på kvällen till 6-7 på morgonen (idag 05.10, wee... ), under den tiden hinner han vakna för att äta flera gånger och så tar det alltid en stund innan han somnar om, och sen på dagtid sover han sällan mer än en halvtimme åt gången, kanske 4-5 gånger under dagen. Däremellan är det lek och "prat" som gäller och massor av underhållning. Att bara ligga hemma blir tråkigt, det bästa är som sagt att gå ut på stan, träffa folk och kolla på nya grejer, men jag hoppas att den biten kommer bli bättre när han kan sitta upp mer och plocka med leksaker på egen hand en stund. Idag ska vi i alla fall till vårdcentralen på fyra månaderskoll och ikväll ska han få träffa sin jämngamla tremänning! Så då tror jag min älskade lilla pratmakare blir nöjd och glad.

Jag hoppas att jag hör av mig snart igen, jag saknar verkligen bloggandet och att läsa och kommentera hos andra. So long!

Jordnötsrutor

Det finns bra dagar och det finns sämre dagar. De bra dagarna kan Arve sova ett par timmar åt gången i sin barnvagnsinsats och jag får tid att koncentrera mig på annat en liten stund - som att baka jordnötskakor. De här blev farligt goda och påminner om Snickers i smaken, fast utan allt sötslisk förstås.

Mandelbotten:
1½ dl mandel
3 äggvitor
½ dl rörsocker

Fyllning:
¾ burk osötat jordnötssmör
4 färska dadlar
½-1 dl osaltade jordnötter
100 g mörk choklad

Börja med mandelbotten. Hacka mandeln fint i matberedare, vispa äggvitorna till hårt skum, blanda ner sockret med mandeln och vänd försiktigt ner äggvitorna till en fluffig smet. Bred ut på bakplåtspappersklädd plåt och grädda i 175° varm ugn i ca 20 minuter. Ta ut och låt kallna.

Kärna ur och finhacka dadlarna så att de blir som en smet och blanda med jordnötssmöret - är det kallt och hårt går det bra att värma försiktigt på platta eller i mikro för smidigare konsistens. Bred ut över mandelbotten. Hacka jordnötterna grovt, strö ut över kakan och tryck ner lite så att de fastnar. Smält sist chokladen och ringla över kakan. Skär upp i rutor.

Växande

Samma mössa, noll veckor och sju veckor. Söttrollet växer så det knakar!

Här har det blivit ännu glesare än vanligt mellan uppdateringarna. Vi lever och mår bra, men ett åtta veckors (väldigt gulligt!) matmonster med kolik upptar det mesta av vår tid och våra tankar och prioriteringen för att sitta vid datorn ligger inte riktigt så högt som den brukar. Vi hörs igen när jag har lust!

Mer maskor

Nu när jag är hemma om dagarna och ganska bunden till hemmet (Arve ska inte ut i folksamlingar än och vädret har för det mesta varit för kallt för barnvagnspromenader) har jag fortsatt dille på att virka, och gärna pannlappar. Det går snabbt framåt och man behöver inte tänka så mycket på vad man gör. De här blev klara tidigare i veckan och är virkade i dubbelt Mandarin Petit med 4 mm mål.

Framsida.

Baksida.

Kanten; fasta maskor med djupa omtag.

Men nu har jag börjat på en randig tröja till Arve för lite variation. Stackars unge, jag undrar hur länge jag får överösa honom med virkade kläder innan han börjar tycka att mamma är urfånig? Det är roligt så länge det varar i alla fall.

Vägen tillbaka

Sista bilden på gravidmagen från 17 januari. Jag tror att den hann växa en hel del mer på slutet.

Jag är så glad att jag kunde fortsätta träna genom hela graviditeten, det gör det hela så mycket enklare nu när det är dags att arbeta sig tillbaka till formen från förra våren och sommaren. Jag har tappat en del styrka förstås, särskilt i ryggen då det ganska tidigt blev omöjligt att göra pullups när magen gjorde att bålstabiliteten försvann (jag var inte medveten om hur mycket av en coreövning pullups faktiskt är), och säkert kondition också men det är lite för tidigt att testa ännu. För en gångs skull har jag tänkt vara klok och vänta med tunga lyft, löpning osv. tills efter jag fått klartecken på efterkontrollen, för att inte riskera att skada bäckenbotten eller fördröja läkningen på nåt sätt. Ironiskt nog har jag också känt av foglossning i blygdbenet mer nu efter förlossningen än jag nånsin gjorde under graviditeten. Så nu satsar jag stenhårt på rehabträning.

Fem dagar efter förlossningen.

Knipövningar gör jag massor av varje dag och ofta i kombination med höftlyft. För bålen gör jag de här magövningarna så ofta jag bara pallar, helst varje dag men i verkligheten blir det mer typ fyra gånger i veckan. Det är fasen inte roligt att ligga på golvet och kräla och räkna reps, men det är det värt när jag tänker på vad det leder till: att kunna springa i solig sommarskog och kunna jobba mot riktigt tunga vikter på skivstången. Ett par dagar i veckan blir det också mer vanligt styrkeinriktade pass med övningar som hip thrusts, jägarvila, upphöjda armhävningar, plankor i olika former, assisterade pullups, biceps- och hammarcurls och hantel- och axelpressar med små 7,5 kilos hantlar och så lite försiktig skivstång med lätta vikter på rena överkroppsövningar som militärpress och bänkpress bara för att påminna nervtrådarna om rörelsemönstren. Jeeesus vad det är trist att inte få ta i! Men som sagt, så länge syftet är gott så står jag ut.

Tolv dagar.

I övrigt promenerar jag så gott som varje dag antingen utomhus eller barfota på löpbandet (bra fotträning) eller både och, ibland blir det stavgång och ibland kör jag en stund på crosstrainern, fast ärligt talat skulle både jag och Arve behöva hörselskydd när jag använder den. Det får bli mer konditionsinriktad träning när jag får återuppta lite försiktig jogging och framför allt: när det går att plocka fram cykeln! Aldrig har jag förut längtat så mycket efter min cykel under en vintersäsong; varenda dag sen jag ställde in den i garaget sista gången i höstas. Men nu går vi mot ljusare och varmare tider, Arve kommer att börja äta mer sällan (svårt att se ljuset i tunneln just nu, men jag vet ju att det måste finnas där) och jag kommer att bli helt återhämtad. Framtidspepp!

Dagsformen. (Att jag aldrig kommer ihåg att torka av vår ruskigt smutsiga hallspegel... )