Då, nu, sen

I torsdags körde jag sprinter uppför en backe där jag inte brukar springa, och på sidan av vägen/stigen upptäckte jag massor av blåbärsris, så dagen efter kom jag tillbaka med cykelväska och bunke. Hur många blåbär som helst fanns det, men de var fortfarande lite på gränsen att vara mogna så de var svåra att få loss från riset utan att få hela plantorna med sig. Jag plockade till en smulpaj och ett par påsar till frysen, men jag ska tillbaka nån dag snart och fortsätta. Mums!

Idag har jag något så ovanligt som en vilodag utan direkt orsak (annars brukar jag passa på att planera in det när jag är upptagen med annat, åka till Luleå, bortbjuden på middag, gräva i trädgården, resa och sånt där). Jag småpysslar här hemma istället, men lite konstigt känns det allt. Fast egentligen har jag ju en orsak: att vara pigg och fräsch till imorgon.

Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet och tänker fira min födelsedag! Jag tänkte först ställa till med nånting, fest eller aktivitet eller tårtkalas, men sen kom jag fram till att egentligen har jag inte minsta lust med sånt, utan jag tänkte att jag skulle bara för att "man ska". Så nu firar jag precis som jag vill att min dag ska se ut istället.

Den börjar med sovmorgon. Sen fortsätter den med att packa cykelväskorna, hoppa upp på cykeln och trampa lååångt ut på småvägar i skogen. Jag ska verkligen försöka ta det lugnt, stanna ofta på vackra platser, ha matsäck med mig och ha tid att vara nyfiken. Så småningom tänkte jag snirkla mig fram till Unbyn och säga hej till föräldrarna en stund, och så cykla asfalt hem därifrån. Förhoppningsvis har hela eftermiddagen gått åt vid det här laget. Efter dusch och uppfräschning hemma möter jag upp Fredrik och så åker vi tillsammans till Luleå (om han inte jobbar sent så att vi ses där istället) och går ut och äter lyxig middag på kvällen. Återstår att se om allt blir som jag tänkt mig, men så här på pappret känns det i alla fall som en underbar dag.

Och sen fortsätter firandet på lördag med skärgård och kräftor! Stackars mig.

Härmapa

När jag vaknade i morse kom jag på att jag var sugen på Allstars baby back ribs, så dagens middag fick hämta inspiration därifrån. Jag köpte en sida revbensspjäll och gjorde en kryddblandning med ganska mycket chili, och så fick de gotta sig i ugnen i 1½ timme tills de var riktigt möra inuti och krispiga på ytan (175° på galler med plåt under, vänd sidan efter halva tiden). Under tiden gjorde jag bakad potatis och coleslaw, och sen serverade jag med smör till potatisen, gröna blad och barbequesås. Lika gott som originalet! Lite hemplockade jordgubbar till efterrätt nu då, puh...

Stugliv del 2

På lördag var vädret inte lika roligt när vi vaknade, men det lät i alla fall bli att regna.

Vi bar ner båten och for ut och rodde lite.

Stugorna från sjön.

Sen högg vi en massa ved och sen gick jag ut på en myr- och myggpromenad. Dvärgbjörk.

Myr. Jag älskar doften av myr!

Sileshår.

Hornfejarträd.

Varken blåbär eller hjortron hade mognat än, men kråkbären kan man alltid lita på.

Som en eldgaffel.

Tillbaka hemma igen. Kvällen blev en typisk härlig Brännäskväll - laga mat, äta, elda, läsa, spela spel, dricka te, tända ljus, smådona och bara vara.

Sen regnade det hela natten och söndagen såg ut så här. Då blev det i alla fall inte alltför sorgligt, bara ganska, att packa ihop och ge sig av hemåt.

Stugliv del 1

Det blev en tur till Brännäs i år till slut ändå. Ifjol var jag inte där en enda gång så jag har sagt att i år måste jag dit. Men semestern rann iväg och både det ena och det andra hindret dök upp, men så upptäckte vi att den allra sista helgen var fri från planer, så i fredags packade vi bilen och for, bara jag och Fredrik. Det var så himla mysigt och en ny upplevelse att vara där utan minst en handfull släktingar runt sig. (Brännäs är ett gammalt hemman mellan Jokkmokk och Kvikkjokk som min morfar köpte en gång för länge sen, och som nu ägs av barn och barnbarn tillsammans. Ligger helt avskilt nere vid sjön, utan el och vatten.)

Så här såg det ut när vi kom.

Vi tog en promenad till badstranden. Där hade någon hälsat på.

Växtkraft.

Vem var här först?

Gammstugan. Den används som sovstuga och ibland mer, då den enda vedspisen finns här.

Stallet till vänster och häbbret till höger. Stallet är nyrenoverat och perfekt att sova i, och det är i häbbret vi lever om dagarna. Här finns öppen spis och ett litet gasolkök, köksutrustning och matbord. Utanför dörren ställer vi hinkar med dricksvatten som vi hämtar i en kallkälla några hundra meter bort.

På kvällen blev ljuset fantastiskt.

Fivefingers är oslagbara att hoppa fram på stenstrand med.

Och så blev det dags att sova. Utsikt från stallet.

Ytfix!

Förra veckan tog jag och Fredrik en tur till Lakkapää och köpte, bland mycket annat, tio bitar färdigt staket. Vi rev ner den gamla fula gula panelen runt verandan som gjorde hela uteplatsen till en tung, kompakt klump och så spikade vi upp staketet istället. Det passade perfekt upp och ner, nästan så att det ser ut som att vi stått och snedsågat och spikat varje slana för sig.

Före.

Under tiden.

Fredrik röstar på målning nu och jag har sagt att jag inte ids måla, men vill han göra det får han gärna. Så antingen blir det vitt eller så fortsätter det vara träfärgat och så småningom grått, time will tell.

Efter.

Det var lite pyssel att få det snyggt vid trappan.

På baksidan har vi gjort en grind så att man kan komma in under verandan, nu saknas bara en hasp. Och att fixa den kladdigt målade kanten av golvbrädorna. Varför i hela friden är den vit (med bruna ränder) när resten av golvet är mörkbrunt?

Sol och salt

Jag vet inte, men det känns som att en oproportionerligt stor del av mina blogginlägg kommer på söndagar. Så vi fortsätter väl på det spåret.

I onsdags åkte jag och Fredrik med båt ut till Klubbviken i Luleå skärgård och hade en kanondag. Strålande sol hela dagen, knappt en vind, knappt en människa inom synhåll på lång strand, massor av god matsäck och härligt varmt i långgrunt hav.

På väg ut till utsidan av ön.

Glad älskling är framme!

Sand sand sand.

Spegelblankt hav.

Och strandvialen blommade för fullt.

Outlook

Jag hängde upp en ny köksgardin förra veckan. Tistlar från vägkanten och plåtskylten kommer från Dollarstore.

Det är mycket just nu. Mycket pusslande med livet, grubblerier och så mycket nytt att förhålla sig till. Men sakta hittar jag min väg och börjar våga tro att det kommer bli okej. I alla fall idag som är en bra dag! För jag har så lätt att fastna i mitt eget mående. När jag mår bra (fysiskt och psykiskt) så är jag övertygad om att nu, nu kommer livet att alltid vara så här framöver och så gör jag upp galna planer med det måendet som utgångspunkt, sånt som bara går att genomföra om jag fortsätter att känna mig som en lätt euforisk superwoman genom hela livet. Och så det motsatta, när jag mår dåligt så tror jag att jag kommer fortsätta må lika kasst resten av livet och fyyy hur ska det här gå, nej jag måste flytta och sjukskriva mig och allt här hemma kommer bli så vansinnigt misskött och aldrig kommer jag att kunna lyfta tungt igen eller göra nåt av allt det jag tycker är roligt (exempel från igår när mina ben var som två blyklumpar som knappt orkade ta sig uppför trapporna) och så mår jag ju ännu mycket sämre på grund av mina egna fatalistiska tankebanor. Men idag har jag jobbat i trädgården och sprungit en dryg timme i mjuk skog i härligt svalkande hällregn så nu är allt möjligt igen.

Perspektiv. Det är inte så lätt alla gånger.