måndag 15 juli 2013

Fem

Nu har Arve hunnit bli fem månader gammal och livet som småbarnsmamma börjar sakta sätta sig. Det här är vardagen nu. Fortfarande dyker det upp nya saker hela tiden, men jag känner mig inte längre som en främling på besök i någon annans liv. Och Fredrik har fått konkurrens om vem som är min stora kärlek och ljuset i mitt liv (båda vinner, förstås).

Arve är en bestämd herre med massor av personlighet och egna åsikter. Han är ofta glad och busig, jag älskar att höra hans kluckande gapskratt, men också väldigt krävande för att hållas nöjd. Total uppmärksamhet varje vaken sekund är det som gäller. Men han är så himla duktig, gör framsteg varje dag och jag älskar att umgås med honom. Han ligger på golvet och leker med sina saker (vi har inte köpt en enda leksak åt honom men ändå har han en korg som är fylld till bredden, hm...), sitter i sin stol, sitter på golvet med bara lite stöd, står och promenerar (det bästa!) med stöd under armarna, sitter i knät vid bordet när vi äter, vänder sig från rygg till sida och mage, busar (dvs. blir kittlad, skrattar åt roliga grimaser och sånt), blir buren runt och kollar på grejer här hemma och ute i trädgården, tittar på teve, studerar ansikten, härmar ansiktsuttryck och "pratar" långa ramsor. Händerna griper tag i allt som kommer i hans väg nu och precis allt ska in i munnen för att undersökas ordentligt.

På promenad med pappa.

I sin bumbo.

Allt är roligt men bara en kort stund, sen säger man tydligt till att det inte duger och att det är dags att hitta på något annat. Det är också väldigt frustrerande när det inte går som man vill, när man inte får in en viss grej i munnen, när man tappar grejer, när mamma promenerar iväg med en åt fel håll och så. Men han är så himla härlig, älskar att vara med där det händer och är så ivrig och intresserad av sin omgivning. Fortfarande är det roligt att åka vagn och titta på träd och hus eller folk och varor i butiker. Vi lider ingen brist på vardagsmotion här hemma! Det enda jag kan sakna är lite tid för mys, men Arve har liksom inte ro i kroppen att sitta/ligga stilla i famnen och bara vara. I famnen äter man (klunkar i sig i raketfart) eller så använder man den som stol eller ben för att utforska världen. Fast när man är ledsen eller grinig är den förstås väldigt bra att ha också.

Älskade unge.

Femmånadersdagen firades på travet. Att sitta med på uteserveringen och kolla på folk och hästar var helt i Arves smak.

Veronica sa...

Att det går fort! Så himla olika barn kan vara, Leon var sådär som liten, det skulle hända allt möjligt annars var det tråkigt ;) gåstolen var det bästa, då öppnades en helt ny värld (och alla möjliga lådor/skåp). Nova är inte så (ännu) men det kanske kommer :)