Från utsidan ser väl allt ut precis som vanligt, förutom irriterande småskador som pajat träningen, men inombords har jag fastnat i nån sorts nej-vill-inte-kan-inte-läge som brett ut sig över hela livet. Egentligen är det bara en sak det är fel på, men jag har vägrat att inse det, så att det istället pyst ut som missnöje över alla möjliga andra oskyldiga saker.
Att lokalisera problemet är i alla fall en början mot en lösning.
Usch, förstår hur du känner :( Hoppas det snart känns bättre!
Sv: Ja det känns skönt att kunna utöva något inlinesliknande nu under vintern. Dock funkar de inte när det ligger ett snötäcke på backen, däcken får inget fäste. Men är det barmark (t.ex. saltade cykelvägar) går det perfekt :)
Åh jag känner igen den känslan... Att lokalisera orsaken kan dock ibland te sig skrämmande men så fort man gjort det och vågar se på det i klart ljus är det sällan så farligt som man trodde.
Ta hand om dig!
Skicka en kommentar