Luft

Att efter några, ganska många, hektiska veckor ha en hel dag i kalendern utan något extra inbokat. Att jobba och där få trevliga besked, att få till ett grymt bra träningspass så att benen knappt bär uppför trapporna efteråt, att äta och dricka te och läsa och ta siesta i soffan begravd under spinnande katter. Att ha tid att sätta sig här. Sömnig och kraftlös går jag runt och bara myser över vilken fantastiskt lyxig vardag jag hade glömt att jag har.

Vi har haft en igelkott med fyra ungar i trädgården i sommar. En av dem kommer fortfarande och hälsar på ibland.

Bär!

De röda vinbärsbuskarna förnekar sig inte i år heller. Jag har plockat från dem fler gånger än jag kan räkna, frysen dignar och ändå finns det hur mycket som helst kvar att plocka. I onsdags tog jag en sista snabb avplockning av kanske en och en halv av fem buskar, och nu får det räcka för i år (förutom alla klasar jag plockar direkt från buskarna ner i yoghurten varje eftermiddag).

Det här tog trettiofem minuter att få ihop. Jag tror att det skulle räcka att bara ha tre eller fyra vinbärsbuskar faktiskt...

För ett par dagar sen plockade jag också några nävar kråkbär och de ligger nu på tork för att sen bli en del av ett örtte. Jag tycker hemskt mycket om smaken av kråkbär, problemet är bara att de smakar så lite, men det borde ju ordna sig när man torkar dem? Fast det kanske bara funkar om man tuggar på bären direkt. Ska prova det också.

Sen har jag ju en stor nyhet att berätta, som vissa av er redan fått veta, men jag vet inte riktigt hur och jag känner mig allmänt väldigt obekväm med all uppmärksamhet det för med sig. Snart.

Skördefest

Skördefesten här i stan är den absolut bästa marknaden på hela året. Vanliga krimskrams-knallar med konventionella varor är inte välkomna utan här satsas allt på lokalproduktion, småskalighet, hållbarhet och miljö. Alltid väldigt välbesökt, populärt, myllrande och med en så härligt avslappnad stämning. Här träffar man alla man känner och alla avlägsna bekantingar som man inte sett på evigheter. Det finns mycket konst, konsthantverk, stickat, garner, loppisprylar, jaktprylar och annat roligt att titta på, förutom kaninhoppning, takstickstillverkning, hundutställning, olika talare och musiker och allt mellan himmel och jord, men när det kommer till inköp är jag som vanligt helt fokuserad på MATEN.

Vi gick ett par timmar både igår och idag och tur är väl det, för på kvällen efter första dagen är det alltid så mycket man önskar att man inte hade varit för snål för att köpa och som man kommer på att man glömde titta efter. Så här blev årets skörd.

Rökt fläskfilé, björnspjut (korv), rökt och torkat renhjärta, Bodenproducerad honung och Vildgeten och en getcamembert från Åsbergets mejeri.

Björnkorv och konjaksgravad renytterfilé från Svantes i Harads, hemodlade sockerärter, lokala ekoägg, Skabramost som görs av mjölk från frigående fjällkor utanför Jokkmokk - den är grymt god och har verkligen sting, påminner om en vällagrad parmesan - och så messmör från Åsberget (två askar, men en hamnade i frysen).

Nu kanske jag är lite fattig. Men vårt kylskåp är värt a million bucks.

Edit: Äh, genast kom jag ju på att jag glömde ta med havtornste från Luleå konfektyr på bilderna. Ska avsmakas precis nu.

Vatten och sol

En annan kanonfödelsedagspresent var den här,  precis en sån som jag önskat mig!

40 meter slang i en självupprullande vinda som går att vika ut från väggen åt vilket håll man vill (den råkade bara hamna åt vänster just här). Inget mer spring med vattenkannor och evigt väntande på att de ska fyllas. Munstycket är också super, det hade jag själv sen innan, det kommer från Biltema och man kan ställa in många olika slags strålar och så vattna bara när handtaget är intryckt eller ställa upp det så att det vattnar "själv". Bara ett problem och det är att det läcker lite så att man blir kall och blöt om händerna när man står där. Jag får se om jag ids köpa ett nytt likadant och hoppas på bättre tur eller köpa ett nytt av flottare märke, eller helt enkelt låta det duga bra ändå tills vidare.

Och så var mina penséer i krukorna på bron överblommade sen typ en månad tillbaka och såg hiskeligt risiga ut. Så de och en förväxt krysantemum som vägrat blomma på hela sommaren fick åka i komposten, och så fick murgrönorna nytt sällskap av en vit ljung och två s.k. bollkryss (också krysantemum) istället. Nu är det alldeles soligt och glatt när man kommer hem, och sen bilderna togs har det gått en vecka så nu är de mycket mera utslagna. Sensommarglädje.

Återkommande

För ett par veckor sen påbörjade jag projekt Perennrabatt. Vi hade en igenväxt rabatt framför verandan när vi flyttade hit, men den vill jag inte ha kvar - man ser ju inte blommorna själv därifrån, och min trädgård är inte bara till för att glädja grannarna.

Jag började med att flytta en tuva toppklockor från en annan liten rabatt borta vid trädgårdslandet, som inte heller ska vara kvar. Jag tänkte att de klarar sig säkert bra med bara lite ny jord och ett hål i gräsmattan i nån vecka, och jodå, det gick fint. De kallas väl inte byskvaller för inte heller.

Efter inköp av tre förpackningar gräsmattekant, en hel hop perennfröer som ska sås senare i höst och enorma massor jord var det dags att börja gräva.

Jag tänkte mig rabatten bredast vid basen vid schersminen och så mjukt böjd och avsmalnande längre ut, och jag fick faktiskt till det ganska bra på första försöket, fast det var ett himla jobb att hacka sig igenom gräsmattan och bära bort all jord och rötter (dvs. dumpa allt i en stor hög i trädgårdslandsdjungeln och ta tag i det problemet nästa år istället...).

Två dagar senare fortsatte jag. Först finjustera kanten.

Sen flytta hit två stormhattsplantor från andra ställen i trädgården, fylla upp med den jord jag hade och vattna i massor.

Stormhattarna förresten, kolla vad snygga de är!

I alla fall. Då var det bara att trycka ner kanten och försöka packa upp jord mot den så att den håller sig på plats.

Snyggt! Om jag får säga det själv. Nu har jag fyllt på förråden med ytterligare åtta (!) säckar jord, så nästa delmål i projektet blir att mylla ner allt det och så plantera ner en röd solhatt jag har stående i en kruka och som jag faktiskt glömde bort den här dagen. Sen ska sås lupiner och stjärnflocka och akleja och annat smått och gott (alla roliga fröer jag köpt kommer nog inte få plats) när hösten blivit kall, och så blir det himla spännande att se vad som kommer upp till våren.

Ute på havet

Tidigt på morgonen förra lördagen (ja, ni hör ju, bloggen ligger nästan en hel vecka efter verkligheten nu) åkte jag och Fredrik med mina föräldrar till Luleå för en heldag i skärgården. Vi klev ombord på M/S Eskil och hoppade av på Junkön; jag valde den ön eftersom rutten var lämplig, vi kunde komma dit tidigt och åka sent, och för att jag aldrig varit där förut.

Såhär såg det ut i hamnen och fiskeläget där vi klev i land.

Vi började med att gå till ett mysigt galleri med hantverksförsäljning i en gammal Norrbottensgård. Grejerna var jättefina, särskilt keramiken, men jag tittade nog mest på den fantastiska inredningen med kakelugnar, platsbyggda skåp och urgamla tapeter.

Därifrån promenerade vi till hattkvarnen, byggd på 1700-talet och väldigt otypisk för Norrbotten, men tydligen vanlig i Finland.

Hej mamma!

Utsikten.

Sen var det dags att styra kosan mot badstranden på öns nordvästra spets. Vi gick först genom lummig blandskog och sen sandig tallskog.

Framme.

Vi slog oss ner på en en bit av stranden där vinden inte kom åt och solen gassade. Här låg vi och solade och slöade en bra stund innan vi packade upp stora picknickkorgen och åt överdådig lunch. Vi hittade massor av vildhallonsnår alldeles bredvid oss, så sen plockade jag en mugg till efterrätt.

Kråkbären var helt galna!

Mitt på eftermiddagen kom några moln och vi kände att vi borde börja plocka ihop så att vi skulle hinna se andra sidan av ön innan vi åkte hem.

Tillbaka förbi hamnen.

Åt andra hållet låg många mysiga stugor och även en del åretrunthus.

Vi hittade fram till en lugn liten vik där det blev fikapaus och lite strosande. Massor med små grodor hittade vi som hoppade i strandkanten (men ingen som fastnade på bild).

Sen var det tyvärr dags att röra sig tillbaka mot båten.

Det bodde hästar på ön också.

Vid hamnen fanns ett båtmotormuseum och ett skärgårdsmuseum där vi kikade in, men vi hann inte riktigt titta så mycket som vi ville.

Det roliga är att trots allt vi hann med under dagen så har vi inte sett mer än en bråkdel av ön, bara den nordligaste delen. Hit åker jag gärna igen! Och gärna med tält i bagaget eller för att hyra en stuga. Jag gillar skärgårdslivet, det är så avslappnat och lugnt och liksom bortkopplat från "den stora världen". Folk sitter utanför sina stugor eller på sina båtar och gör mest ingenting hela dagarna, pratar med grannarna, promenerar en sväng, fixar lite mat, solar, läser, badar, bara är. Sånt behövs det mer av i mitt (allas) liv.

Gasen i botten

Ibland har man flyt. Jag satte mig efter middagen och väntade på att både maten och temperaturen skulle sjunka (+25° och gassande sol i två dagar nu!) innan jag gav mig ut på ett sprintpass, fast jag kände mig lite omotiverad och less på mina vanliga 8x30 sek. i backe all out. Vad är det första blogginlägget jag ser i min feeder? 10-20-30 intervaller. Tack! Precis vad jag behövde.

Jag for iväg längs grusvägen som går en runda runt skjutbanorna här i närheten och det visade sig att när jag kom i mål efter sista sprinten var det ett par hundra meter kvar till asfalten och vägen hem; perfekt tajming igen.

Skjutbanevägen i november ifjol.

Dessutom var det riktigt trevliga intervaller (läs om utförandet i länken), det var de allra första vändorna som kändes jobbigast, sen flöt det bättre och bättre och när jag var färdig hade jag ett stort leende på läpparna, energifylld och lätt euforisk. Det är lite trixigt med sprinter och intervaller, för jag går ofta och gruvar mig för dem, tänker "nej, usch, vill inte!", men det är väl så att när nånting är det minsta lilla snett så märks det så extra tydligt under såna högintensiva pass. När det går tungt så går det så jävla tungt att man bara vill dö. Å andra sidan, när kroppen är med på noterna och man kan ta ut sig utan att bränna sönder sig, då är det bland de bästa pass man kan uppleva. Av alla mina träningspass som gett mig en euforisk lyckokänsla i kroppen så tror jag att sprintpassen har den klart största procenten. (Och av alla som gett mig en känsla av att vara sämst i världen också.)

Jag vill nog variera mitt upplägg även framöver och prova olika varianter, men 10-20-30-intervaller blir det absolut fler gånger!