... aldrig kommer till dörren?
Jag, just nu.
Vi är med i en motionstävling på jobbet tillsammans med tolv andra företag. Varje företag tävlar enskilt, och inom företagen tävlar vi i olika lag mot varann. I åtta veckor ska vi hålla på, vi är inne på den sjunde nu, och man samlar poäng på i stort sett alla pulshöjande aktiviteter. En poäng per minuts aktivitet är det som gäller, fast man kan max få 120 poäng per dag - jag antar för att inte riskera att nån tränar ihjäl sig på kuppen, och så kommer det små bonusmedaljer och extrapoäng ibland för att t.ex. prova nya aktiviteter, motivera medtävlare och så.
I början tog jag det rätt lugnt, tränade på ungefär som vanligt och trodde att jag skulle ligga rätt bra till ändå. Men oj vad många flitiga motionärer det finns i det här landet! Och tävlingsmänniskor. Tyvärr kan inte jag heller låta bli att vara en av dem ibland, så de senaste veckorna har jag satsat på full pott - två timmars träning per dag alltså. Som tur är kan man räkna med även raska promenader, städning och trädgårdsarbete, så det måste inte vara två timmar i svettiga träningskläder riktigt varje dag, men nog känns det ändå som mer än tillräckligt ibland.
Det blir många promenader och långa omvägar till ställen jag ska, utöver den vanliga träningen, och vissa dagar känns kroppen mest bara sliten och trött. Men samtidigt är det ju så roligt att utmana sig själv och se vad man klarar. Nu tänker jag bara köra på ända in i kaklet om tolv dagar, och sen är det dags för några vilodagar. (Säger jag nu i alla fall, men jag vet hur svårt jag brukar ha att verkligen följa upp såna planer.)
Heja mig!
Skicka en kommentar