Leversnacks

Av de två inom paleovärlden alltid högst prisade livsmedlen och vitaminbomberna: ägg(gula) och lever, har jag inga problem att äta mycket av den första, medan den andra är lite trixigare. Leverpastej av de bästa märken jag hittar brukar jag äta, jag tänker att fördelarna uppväger nackdelarna med tillsatser, socker och konserveringsmedel, men det är ju tyvärr ändå mikroskopiska mängder lever man får i sig den vägen. Ibland lagar jag nån middagsrätt med kycklinglever eller blandar mald lever med älgfärs, men det blir alldeles för sällan eftersom det helt ärligt är svårt att få det särskilt gott. Lever passar liksom inte till nånting utan är bara gott utan smaksällskap.

Men jag har kommit på ett knep. Lever tillagad på låg ugnsvärme i många timmar kan ätas ensamt som snacks och smakar tusen gånger bättre och ganska annorlunda mot den färska varianten. Jag börjar med att ta en bit färsk kalv/ungnötlever och skär den i centimetertjocka skivor. Saltar på båda sidor, lägger på ugnsgaller med en långpanna under för att fånga upp dropp, och sätter in i ugnen på ca 75°-100°. Det tar några timmar och jag brukar vända på bitarna en gång ungefär halvvägs, och vill man få ännu torrare yta kan man ställa ugnsluckan på glänt med t.ex. en träslev en stund eller hela tiden (eller köra varmluft om man har sån förstås - jag vill ha ny spis!).

När bitarna är torra på ytan och känns seghårda men inte helt kruttorra inuti är det bara att ta ut dem och skära i munsbitar. De som äts upp inom några dagar lägger jag i kylen och resten hamnar i en burk i frysen, där jag brukar gå och plocka och äta några bitar direkt medan de är frysta bara för att det är gott. Vitaminpiller i sin bästa form.

Liknande recept finns det förresten många om man googlar "torkad lever", men var beredd på att alla är tänkta som hundgodis. Haha.

Rimfrost

Rejält kallt men ruskigt vackert idag. Jag var tvungen att springa ut en sväng med kameran efter jag kom hem från jobbet. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Senare på eftermiddagen såg det ut så här från ovanvåningen.

Säkert blev solnedgången ännu mäktigare en stund senare, men då hade jag somnat ifrån min bok och tekopp i soffan...

Färgsättning

Äsch vad jag har blivit dålig på att blogga. Jag går runt och "skriver" inlägg i huvudet mest varje dag, men sen blir det av nån anledning aldrig nerpräntat på skärmen. Här kommer i alla fall en liten detalj hemifrån som nyss blev färdig, bara för att komma igång och get my head out of my ass.

Jag har satt upp tavlor inne på den helt kala vita väggen på toan på övervåningen och nu känns det mycket mysigare där inne.

Stora spegelrosen är köpt second hand och det svartvita fotot är från en utflykt till Småskär förra sommaren.

I guldramen en bit av samma tapet som bakom tvättstället på motsatta väggen. Fortfarande saknas det perfekta elementskyddet - det lutar just nu åt att jag måste bygga det själv - men i övrigt är rummet så gott som färdigt. Skönt.

Det nya året

2011 var ett år av stora framsteg i livet. Jag fick min anställning, vi köpte vårt hus, vi renoverade och jag tränade bättre och mer än nånsin. Man kan säga att det var året då mitt vuxna liv började på riktigt.

2012 blev ett desto tuffare år. Visst hände många bra saker också; första halvan av året fortsatte träningen att gå framåt, vi målade om huset och renoverade toan på överplan, jag hann med en del i trädgården, vi skaffade bil och framför allt så blev jag gravid. Men det förde ju med sig att därefter så blev framstegen inom andra delar av livet desto färre, allt blev tyngre och svårare och krävde så mycket mer kämpande mot den egna kroppen för att alls genomföras. Den välbehövliga semestern i somras spolierades av att vi hade hantverkare rännande här hemma i två veckor, Fredrik fick avbryta sin semester mitt i för att åka på drifttagning och så var jag för illamående och orkeslös för att kunna göra många av de roliga saker jag hade längtat till. I höst fick jag veta att mitt jobb flyttar till Stockholm till våren och sen dess är det ju inte världens roligaste arbetsmiljö att vistas i dag ut och dag in. Både jag och Fredrik har kört på bensinångor senaste månaderna och när det blev nyårsafton tänkte jag bara "Äntligen blir vi av med det här skitåret!"

2013 däremot kommer att bli ett fantastiskt år. Vi kommer att få barn, jag kommer antagligen att vara mammaledig i tio av tolv månader och föräldradagarna ger ju även Fredrik en mycket större frihet så att vi kan tillbringa mer tid tillsammans, jag kan pyssla med små projekt här hemma, kanske finns det mer social ork över till att umgås med vänner och så får jag äntligen tillbaka äganderätten till min egen kropp och kan satsa framåt med träningen igen. I min lätt synestetiska hjärna är 2012 ett hårt och kallt årtal som lyser LED-blått medan 2013 är varmt och fyrverkerisprakande orange. Orange är verkligen inte min favoritfärg, men det är i alla fall betydligt mjukare och behagligare att vara omgiven av. Mindre betong och industri och mera fria sinnen och medmänsklighet. Ja tack!

Nya sulskyddare

Jag har tänkt skriva ett "hej 2013"-inlägg i flera dagar nu, men än har jag inte riktigt tänkt färdigt. Tills dess ville jag bara visa vad jag äntligen slagit till på - ett par Leming! Jag har sneglat på dem hela hösten efter bl.a. den här recensionen (Leming hette Stem tidigare), det verkar helt enkelt vara de allra bästa minimalistiska vardagsskorna utan separata tår men med precis allt jag är ute efter som den bredaste tåboxen och mjukaste sulan och ett bra utseende som smälter in så att de kan användas jämt, jämt. De svarta fanns inte inne i min storlek så det fick bli bruna. Bra så, jag behöver lära mig att det finns andra färger än svart även till vardags.

Det lär ju dröja innan de dyker upp från overseas, men den som väntar på nåt gott... För att inte tala om hur jag längtar tills asfalten tinat fram nån gång om många månader så att jag kan börja använda dem också.

Mellandagsluft

Nu har jag hunnit vara ledig i en hel vecka. Firat jul med familjen, ätit goda middagar, myst med min älskade, legat och läst i soffan, promenerat i dagsljus, sovit flera timmar längre än vanligt varje natt och nu har jag landat i ett helt annat tempo på mina tankar, handlingar och hela liv. Så avstressande att jag går runt med känslan av att världen är inlindad i mjuk bomull hela tiden.

Och hur går det med lilla skrutt? Jo tack bra. Inga fler blödningar sen sist och massor av sparkar, box och bök. Magen börjar vara stor och i vägen nu, men jag kan fortfarande träna och känner mig inte särskilt stor och klumpig i övrigt. Hos barnmorskan alldeles före jul såg allt ut precis som det skulle. Möjligtvis att jag gått i upp i vikt lite för lite, men det börjar vara svårt att äta tillräckligt när magen känns full jämt, och då har jag kanske tappat lite muskelmassa till den lilla. Tyvärr, men det går ju alltid att träna upp sen när jag orkar med de riktigt tunga passen och riktigt stora köttbitarna igen.

Idag var vi och handlade babyskydd till bilen och skötbädd till badrummet, och alla runt omkring oss har svårt att prata om annat än barn. Det börjar bli påtagligt, verkligt och nära nu. Spännande!

Hos föräldrarna på julafton.

Adventskalender och God Jul!

Tredje veckans adventskalender blev det inte mycket av. På söndag natt blev Fredrik sjuk i nån sorts matförgiftning/kräksjuka, så hela första halvan av veckan upptogs förutom av långa jobbdagar av att göra allt jag kunde för att undvika att bli smittad och att rodda precis allting praktiskt här hemma. Vältajmat att det snöade i princip oavbrutet också. Och så hade jag tid på vårdcentralen, missade jobbtid och var tvungen att jobba över. Yey! Så nej, när jag dunsade ner i soffan nån gång sent på kvällarna fanns det inte riktigt tid och ork över till att tänka på nåt annat än att ta sig igenom nästa dag också, och sen sova så effektivt som möjligt.

Alla matrelaterade att-göra:n inför julen fick jag ju skjuta på till senare under veckan, så sen har jag haft extra fullt upp med det också. Men äsch, nu ska det inte gnällas - jag har tagit mig igenom allt, gjort varenda grej jag skulle, hållit mig frisk och nu är det jullov och granen är klädd, skinkan kokad, tryffeln chokladdoppad, ljusen tända och så vidare. Nu kan lugnet få sänka sig över mig och all koncentration bara gå åt till att umgås med familjen, att äta gott, att låta dagarna sakta flyta förbi utan måsten och att bara njuta av alltihopa. Yey! På riktigt.

Och sett från den ljusa sidan så har ju massor av roliga luckor kvar att öppna nu, lite när jag känner för det, under julledigheten.

God Jul på er alla och hoppas att ni får riktigt sköna helger! Nu åker jag till Unbyn och landar framför en sprakande brasa.