Bland det bästa med julen är ju julskinka med mängder av näsbrännestark senap på. Mycket styrka och mycket smaksättning ska det vara, ungefär så långt ifrån Slotts man kan komma (att bara ha ätit korvståndssenap och påstå att man inte tycker om senap är som att bara ha smakat burkchampinjoner och säga att man inte tycker om svamp). I år blev det två sorter, en äppelsenap som jag gjort förut och vet uppfyller mina krav, och en whiskysenap av lite annan typ men som jag hoppas också ska klara ribban. Det tårades i alla fall i ögonen som när man skär lök när jag vispade ihop den.
På avsvalning. Det är verkligen superenkelt att göra egen senap, och så brukar folk bli väldigt imponerade av det och tycka att man nästintill åstadkommit underverk. För att alla fått för sig att det är svårt och krångligt gissar jag - det trodde jag också innan jag hade testat.
Skicka en kommentar