När Arve var ungefär 5½ månader blev han från en dag till en annan superintresserad av vad vi vuxna stoppade i munnen. Följde med blicken, grep med händerna och blev väldigt irriterad om han inte fick vara med. Så det var bara att börja låta honom smaka, och som han äter! Plockmat är de absolut bästa leksakerna som finns just nu och det är enda gången han har tålamod nog att sitta ner i mer än tre sekunder åt gången. Vi kör fullt ut med baby-led weaning* och det är så himla kul att se hur duktig han är och hur fort han lär sig. Första gångerna kväljdes han mycket och försökte trycka ner alldeles för stora bitar i halsen, men det går redan mycket bättre och jag har gått från att sitta som på nålar rädd att han ska sätta i halsen så han inte kan andas, till att slappna av och kunna ha fokus på min egen mat och övriga vid matbordet också. Att ha Arve med vid bordet som en del av familjen känns så mysigt och så naturligt och det är som att han plötsligt blivit mycket vuxnare och en egen liten person.
Nu har vi preppat köket för vår yngsta familjemedlem. Kortsidan av bordet är inklädd i vaxduk som är lätt att torka av och skyddar bordsskivan (duken var sådär vit och ren i säkert tre timmar, sen åt vi köttfärssås med paprikapulver i). Matstolen hade jag som liten. Jag har ju sett snyggare, orange är nästan min värsta färg och plast absolut mitt värsta material, men jag har svårt att motivera mig att köpa nytt när något är fullt fungerande. Sen bilderna togs har vi också skaffat en stor plastskiva att ha på golvet under för att skydda mattan.
Storätarn leker med/undersöker/gnager på/äter indisk gryta med älgkött och blomkål. Hittills har varenda grej han smakat på varit en stor hit, utom möjligen isbergssallad som är ganska rolig men som man inte förstått ingår i kategorin 'mat' utan tillhör typ 'träd' eller liknande. Vi har redan testat massor av smaker och jag försöker att erbjuda honom något nytt nästan varje dag. Det blir mycket frukter och olika grönsaker och rotfrukter, och så älg i många former. Omelett ibland, riskakor med smör, bär som vi plockar i trädgården när vi är ute. Jag undviker inga kryddor utom salt och alltför mycket chili. Allt som vi äter får han smaka på i någon form, förutom kvällarnas mörka choklad förstås, och så brukar jag äta någon form av yoghurt med en massa nötter, frön, kokosflingor och grejer i på eftermiddagarna, men det vill jag inte heller ge honom och har lite svårt att hitta ett alternativ som inte är något totalt olikt. Men det löser vi nog med tiden.
* (Är det pretto att ha fotnötter i sin egen bloggtext?) Att "tvångs"mata med sked har alltid känts väldigt fel för mig. Jag var själv extremt petig med maten som liten och kunde nästan inte tycka att något var gott, förmodligen ett resultat av jag började skedas med mos innan jag egentligen var mogen för att börja med annat än bröstmjölk. Mat ska vara roligt, spännande och fritt från tvång! Jag önskar att Arve blir en positiv och glad ätare som inte är rädd för att prova nytt, som förknippar mat med trevlig stämning och mysigt umgänge och som inte använder mat som substitut för annat (aka. den klassiska belöningsfällan). BLW känns som det bästa alternativet på alla möjliga andra sätt också, för självkänslan, motorikutvecklingen, upptäckarglädjen, relationen och respekten mellan oss, att utveckla sunda mättnadssignaler och ättempo, och så vidare. Googla om du vill veta mer!
.JPG)
