Småfix

Jodå, det går framåt med renoveringen, en liten bit i taget. Förra veckan fick vi äntligen toastolen på plats på riktigt och allt funkar som det ska. Taklampan har kommit upp, alla lister är färdiga och jag har målat över alla renoveringsskavanker och spikhål som tillkom. Idag har vi beställt en ljusslinga till skåpet, och tidigare i veckan var jag och hämtade ut en plexiglasskiva som jag måttbeställt till väggen ovanför tvättstället, under badrumsskåpet. Men då kom jag ju på att det skulle vara kul att ha en bit glad mönstrad tapet bakom skivan, så nu sitter jag och plöjer Tapetorama i timtal och när jag väl har bestämt mig så kan leveranstiden vara ganska lång. För varje grej som blir färdig verkar jag komma på minst två nya detaljer att fixa.

Taklampa från Ikea, före målning av tapetbiten som sticker fram i taket. Vem tapetserar i taket?!

Före.

Före.

Efter.

Efter.

Men när det väl blir färdigt, då. Då ska jag vara nöjd som tusan och inte vilja ändra en millimeter!

Små maskor

Jag har ju glömt att jag kan visa mina senaste virkprojekt nu när jag inte är hemlig längre. Filt och mössa blev klara redan under sommaren, men koftan är alldeles nygjord.

Filten är gjord av virkade mormorsrutor i ullgarn. Sen kom den spännande biten som jag aldrig gjort förut - filten skulle fodras med mjukt tyg och vadd inuti. Jag hade tänkt använda flanell men det var hopplöst att få tag i bra färger. Det jag hittade var trikå och det fick ju lov att funka fast det är skitsvårt att sy i när det vill töja och dra sig. Det gick i alla fall hyfsat, filten fick en ganska bred kant runtom, dubbel vaddfyllning inuti och så sydde jag fast mormorsrutorna i tyget på maskin. Jag är imponerad av min fina symaskin som fixade det! Det är absolut ingen perfekt filt, tyget pöser och är för stort på vissa ställen och så är det nåt veck på baksidan och allt ser lite snett och vint ut. Men den håller ihop och ser ut nästan precis som jag tänkt mig och det duger alldeles tillräckligt för mig (och för en bebis - jag tror inte de är så kräsna med det estetiska?).

Mössan är virkad i babyull med det här mönstret som lös grund, och nån storlek större än allra minsta. Den blir perfekt framåt våren när vi börjar vara ute mer hoppas jag.

Koftan är en hexagon baby cardigan i bomullsgarn i glada färger. Mitt garn var inte riktigt samma tjocklek som i mönstret och så gjorde jag varv med fasta maskor i brunt som inte fanns med, så storleken har jag inte så stor koll på. Tre - sex månader kanske? Det visar sig ju med tiden och har hur som helst ingen betydelse i det här skedet. Knapparna köpte jag på Ohlssons Tyger.

Nu håller jag på med en bolero åt mig själv, men sen ligger flera nystan turkos bomull och väntar på att bli något fint till en liten en. Det är så himla roligt! Och svårt att inte köpa upp hela garnaffären när man går dit.

Sneak peek

Hej lilla skrutt.

Idag var det äntligen dags för ultraljud. Jag har både längtat och varit nervös och nojat över att att inte se något hjärta som slår eller typ sexton armar och inga njurar, eller att moderkakan skulle ligga fel, men ändå har jag känt mig ganska trygg innerst inne, så dagens tjuvtitt blev mest en skön utandning och bekräftelse på att jag nu kan bocka av hela den delen från oroslistan. Allt såg nämligen ut som det skulle, det var en livlig liten en där inne som bökade runt, sprattlade med benen och satte upp händerna för ansiktet. Samtidigt som graviditeten nu känns mycket mer på riktigt så säger en annan del av mig att allt bara blev ännu mer overkligt. Jag menar, hur kan det ligga en hel liten människa där inne med fingrar och tår och ryggrad och revben och lillhjärna och storhjärna och allt verka sitta där det ska? Hur har jag kunnat tillverka nåt sånt i min kropp? En häftig känsla helt klart.

Nu syns det på utsidan också. Innan hade jag nån konstig vanföreställning om att att vara gravid innebar att gå runt och vara tjock i nio månader, eller åtminstone åtta, men nu har ju hunnit nästan halvvägs och fortfarande använder jag de flesta av mina vanliga tröjor och en del av mina vanliga byxor. Skönt! Jag antar att jag kommer att hinna bli tillräckligt less på att bära runt på en stor tung mage ändå.

Mjölfri blodpudding

Det var Julia som fick mig att inse att man kan göra sin egen blodpudding, jag hade liksom inte tänkt på det förut. Tack!

Jag tycker inte om att använda stora mängder ens av bra, glutenfritt mjöl som kokosnöt, ris, bovete osv. då min mage inte klarar av det, och näringsvärdet är väl aldrig det bästa, så nu fick det bli improvisation på hög nivå. Jag fick till det riktigt bra! Det här receptet från Ica använde jag som grund och den kryddningen var lite annorlunda än den som man är van från köpesblodpudding, så smaken blev följaktligen lite annars, men väldigt god. Vill man ha den klassiska smaken är det ju enkelt att byta ut kryddorna bara.

4 portioner

1 gul eller röd lök
1 syrligt äpple
späck, smör och/eller baconfett, totalt ca 50 g
5 dl nötblod
1 dl buljong
1 msk rårörsocker
6 medelstora kalla, kokta potatisar
2 msk Fiberhusk
1/2 krm malen nejlika
1 krm malen kryddpeppar
1 tsk finstött mejram
1/2 msk salt
1 krm peppar

Sätt ugnen på 200°. Skala och finhacka löken. Fräs den mjuk i smör och tillsätt sen fettet och sockret som får smälta ner och blandas i samma panna. Skala och skär äpplet i små tärningar. Vispa upp blodet med buljongen, alla kryddor, Fiberhusk och äpple. Mosa potatisarna noga (jag använde en gaffel, men en potatispress hade nog varit bäst) och blanda ner dem, och häll sist i fettet med lök och socker. Häll smeten i en bakpappersklädd avlång kak/brödform, ställ i vattenbad och grädda i ugnen i 75-90 minuter.

Skiva upp blodpuddingen och stek i smör. Servera med knaperstekt bacon och lingon.

Segt som kola

Här var det två steg fram och ett tillbaka. Under veckan har rörskarv införskaffats och pappa varit här och monterat, så toastolen har funkat i några dagar, men jag la märke till att det inte ville sluta lukta avlopp - det var alltså inte riktigt tätt i skarven mellan smalare röret från nya toan och den gamla, bredare anslutningen i golvet. Skaffa en ny tätningsring (muff tror jag det heter) och montera om alltihopa idag då. Då lossnar anslutningen i golvet och det tar en bra stund innan vi får den på plats igen. Silikon i mattskarvarna igen och så på med muffen och toastolen och skruva tillbaka vattenanslutningen. Yey! ... Om det inte varit för att själva kranen i anslutningen börjar läcka och vägrar sluta. Vi byter till en annan kran som följde med toastolen, men den har uppenbarligen en packning borta och läcker ännu värre.

Så nu är vi i precis samma läge som förra veckan. Nya vattenanslutning behövs för att fortsätta och få igång toan men inget har öppet förrän på måndag. Suck.

Men det ser åtminstone lite bättre ut runt omkring. Jag har spikat upp taklisterna och det mesta av golvlisterna och så fick vi badrumsskåpet på plats på förmiddagen idag. Först satte Fredrik upp ett vägguttag där tåtarna till gamla skåpet kom ut (vilken lyx det är att ha en utbildad elektriker här hemma, dock med nackdelen att mina egna el-skills stadigt avtar med tiden) och så mätte vi och sågade ut ett hål i bakväggen i skåpet. Sen gjorde vi hål i överkanten också, lagom för en kontakt att komma igenom. Jag har tänkt sätta upp en ljusslinga som hänger ner på sidan/sidorna av skåpet sen.

Skåpet är blåmålat trä med strukturen lysande igenom. Himla fint att få in lite färg nu.

Ursäkta om jag är tjatig med mina långa utlägg om alla detaljer, men jag vill gärna ha det nedskrivet för min egen skull. Så att jag kan påminna mig själv om alla mindre roliga bitar innan jag ger mig på nästa stora projekt kanske?

Trefjärdedelstid

Äsch. Framsteg, men inte så långt som vi tänkt. Dagen började med tillskärning av mattan vid tröskeln, finputsning längs kanterna och ett varv med sandpapper över alla väggar. Sen tapetserade jag och mamma med Brocante 45975 från Midbec, en cremevit non-woven med diskret rutstruktur som passade in superbra. I butiken såg färgtonen lite väl gul ut, men i det kalla norrljuset inne på toan är den nästan helt neutral. Tur att jag inte valde nåt ännu vitare!

Sen skulle vi få tillbaka listen längs väggen bakom tvättställ och toa innan vi satte dit porslinet, men med den nya tjocka golvmattan var det svårt att få plats och vi fick såga ur och bort en del för att det skulle passa. Dags att sätta toastolen på plats då, eller nähä. Vattenanslutningen var en enda retlig centimeter för kort, och idag har ju inga butiker öppet, så vi får vackert vänta ett par dagar till.

Så skulle tvättstället monteras upp och vatten och avlopp anslutas, och med lite pusselläggande och sågande så gick det vägen.

Och så tänkte jag ju spika upp resten av listerna sen, men har man glömt att köpa dyckert är det svårt.

Nu ser det ut så här. Vi har vatten i kranarna och kan använda tvättstället, härligt!, men i övrigt är det rätt mycket byggarbetsplats fortfarande.

Arbetet fortsätter under veckan.

Halvtid

Ja! Äntligen äntligen äntligen är vi på gång med renoveringen av toan på övervåningen. Leveranstider, omprioriteringar, resor, brutna armar och allmänt "jag-ska-bara" har satt käppar i hjulet hur länge som helst och jag kan knappt fatta hur vi stått ut med att ha det så här ända sen i januari.

Puh. Men idag tog vi en heldag tillsammans med mina föräldrar och trots en del strul hann vi ungefär halvvägs som vi tänkt oss.

Vi började med att handla de sista prylarna, plocka bort toastol, badrumsskåp och tvättställ, montera avstängningskranar på tvättställsrören och bryta upp golvet. Det var ordenligt gjort med tusen spik i 22 mm skiva som gick in under väggen, så det var inget lätt uppdrag att få bort den, men med borrmaskin, sticksåg och dubbla kofötter gick det vägen. Där under dolde sig... fräsch isolering, friskt trä och inget som verkar fått en enda droppe vatten på sig. Vad skönt att se med egna ögon att allt är i bra skick!

Så fick cirkelsåg och sticksåg jobba skift för att få till nya skivan med urtag för alla rör och ledningar, fästa alla delar och så hade vi ett nytt golv.

Dags att skära till den rutiga mattan på diagonalen (vinyl från Tarkett) och försöka passa in den. Vi hellimmade golvet och sen var det en massa pyssel med att få mattan precis rak och lika högt upp på väggen på alla sidor, när alla rör var i vägen och mattan sög fast i limmet. Sen pysslade vi vidare med att skära ur för alla hörn och rör, trycka fast mattan ordentligt i golvet och så täta med silikon i alla skarvar.

Nu står det så här med en bit skiva tryckt mot tröskeln för att limmet ska fästa ordentligt uppefter kanten, vilket det inte alls var suget på, och 70 kg viktskivor ovanpå.

Imorgon går vi igenom kanterna och tätar mer där det behövs, tapetserar, spikar golv- och taklister och monterar nya toan, nytt tvättställ med blandare, utbytt badrumsskåp (mamma fick ett gammalt jag haft i en tidigare bostad och så har vi tagit det hon plockade ner istället) och ny belysning. Sen ska det dit krokar, ljusslinga, tavla/or, fint tvålfat och -pump och förhoppningsvis ett elementskydd, men det kan man ju pyssla med lite allt eftersom.

Tänk att slippa sur lukt, tänk att ha en kran som inte sprutar över hela rummet och som man faktiskt får plats att fylla vattenkanna och vattenflaska under, och tänk att bara kunna spola på toaletten och sen gå därifrån, utan att avvakta om den slutar läcka och spola igen och igen tills den gör det. Visst, jag tycker det är hemskt onödigt och överdrivet med all renoveringshysteri som bara görs för att få det "nytt och fräscht" fast det inte är något fel på de gamla grejerna, men vissa projekt finns det ett verkligt behov av: det här är ett sånt.

(Var tvungen att bjuda på lite badrumsutsikt också. Det har varit en härlig höstdag idag.)